Sov så gott Mark Fisher

20151213035152mark_fisher

Igår nåddes jag av det tragiska beskedet att författaren Mark Fisher avlidit bara 48 år gammal. Jag upptäckte Mark genom hans blogg K-Punk för kanske 15 år sedan och har följt honom sedan dess. Älskade honom för hans skarpa sinne, vassa penna och för att han precis som jag ofta rörde sig i gränslandet mellan popkultur och politik. Det blev inte ett dugg sämre av att vi gillade ungefär samma popkultur och samma politik.

Jag har skrivit några rader om hans böcker Capitalist Realism och Ghosts of My Life – Writings on Depression, Hauntology and Lost Futures här på bloggen.

Tack för alla vackra, skarpa tankar Mark och sov så gott.

Free Adult Wednesday Addams

A18 s16 spalten

Wednesday Addams är en av mina fiktiva favoritfigurer. Wednesday är dottern i skräckfamiljen Addams, den lilla tjejen som alltid är elak, cynisk, snabb i käften och besatt av att ta livet av sin storebror Pugsley. Gärna med hjälp av en egenhändigt hopsnickrad elektrisk stol. Min favoritwednesday görs av Christina Ricci i The Addams Family (1991) och Addams Family Values (1993).

Eller gjordes får jag kanske säga. Det finns nämligen en ännu bättre. Vi är nog många som undrat vad som hände med Wednesday när hon växte upp. Startade hon ett acid-crunck-band? En stadsgerilla? Eller tonade hon bara ner den yttre ondskan till förmån för den inre och började jobba som mäklare? Som tur var slapp vi undra från och med den dag skådespelaren Melissa Hunter lanserade sin egen vuxna version i serien Adult Wednesday Addams. Serien är en lågbudgetproduktion som tidigare lagts upp på Youtube. Det har hittills blivit två säsonger och vissa avsnitt har haft närmare tio miljoner tittare.

Flera av avsnitten är briljanta. Bland annat det där Wednesday hämnas på två sköna killar som raggat på henne på gatan genom att betala tre av hennes läskigaste vänner för förfölja och trakassera de sköna killarna så fort de lämnar sin mancave. Eller avsnittet med anställningsintervjun då Wednesday går loss om favoritämnet döden.

Adult Wednesday Addams är ett exempel på så kallad fanfiction när den är som allra bäst, alltså när någon tar ett befintligt verk och hittar på en egen uppföljare. Serien borde glädja alla som gillar familjen Addams. Det var därför något förvånande att mötas av denna text där det tidigare funnits avsnitt av vuxna Wednesday:

”Adult Wednesday Addams:…”
Videoklippet är inte längre tillgängligt på grund
av ett upphovsrättsanspråk från TEE AND
CHARLES ADDAMS FOUNDATION

Tee and Charles Addams Foundation är alltså organisationen som bevakar de sedan länge döda upphovsrättshavarnas upphovsrätt. De uppskattar uppenbarligen varken fanfiction eller Adult Wednesday Addams lika mycket som jag. Eller förlåt. Det skiter nog fullständigt i både serien och kultur i allmänhet. Det här handlar bara om pengar. Att en sån här välgjord serie faktiskt skulle kunna vara bra även för deras affärer tycks de inte begripa.

Varför de agerar just nu går bara att spekulera i. Ett rykte gör gällande att de just sålt rättigheterna för en animerad Familjen Addams till filmbolaget MGM och att de av någon outgrundlig anledning tror att hysteriskt populära Adult Wednesday Addams skulle vara ett problem i sammanhanget.

Inte nog med att Tee and Charles Addams Foundation inte försår sitt eget bästa eller att Youtube svara ”hur högt?”när husse säger hoppa. De kommer att kunna fortsätta så här fram till 1 januari 2073 då det blir fritt för vem som helst att göra lysnade fanfiction av Familjen Addams. Free Adult Wednesday Addams!

Thåströms nya arom

980

Det finns få artister jag respekterar lika mycket som Joakim Thåström. Det har inte bara att göra med att jag följt honom under i stort sett hela hans karriär. Eller att jag bott i porten mitt emot Skebokvarnsvägen 209. Eller att jag betraktar några av raderna från ”Brev till 10:e våningen” som mina, som mitt Högdalen, mitt tiovåningshus, min is på fotbollsplanen, mina söndagsfyllor på Skebohof och mitt braj på balkongen. Det har att göra med att jag gillar i stort sett allt han någonsin gjort.

Visst, några av Imperiets sämre stunder låter dessutom numera också hopplöst daterade. Men Kärlek & uppror – som mitt punkgäng under evighetslånga diskussioner försökte avgöra var punk eller inte – är tillsammans med Imperiets bättre stunder bland den bästa rockmusik som gjorts på svenska. Jag tillhör också de få människor som gillar hans industriperiod då han flyttade till Amsterdam, startade bandet Peace, Love and Pitbulls och försökte låta som Einstürzende Neubauten.

Thåström har dessutom fortsatt att utvecklas. Under den andra solokarriären, som inleddes med albumet Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal, har han bara blivit mer och mer intressant och angelägen för varje album. Låtar som ”Kort biografi med litet testamente”, ”Som tåg av längtan”, ”St Ana katedral”, ””Dansbandssångaren”, ”En vacker död stad”, ”Aldrig nånsin komma ner”, ”Sønder Boulevard”, ”Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce” och tidigare nämnda ”Brev till 10:e våningen” är ingenting annat än magiska. Det finns ingen annan nu verksam svensk artist som kommer i närheten av den låtskatten.

Han har parallellt med detta också varit med i oerhört underskattade Sällskapet tillsammans med Niklas Hellberg och Pelle Ossler. Bandet är som en kombination mellan det bästa från solokarriären och Peace, Love and Pitbulls

Saken blir inte sämre av att Thåström heller aldrig varit pinsam på ett personligt plan. Inga fåniga intervjuer om privatlivet. Inga hemma-hos-reportage. Ingen melodifestival. Inget Så mycket bättre.

Snart fyrtio år efter Ebba Grön lyckas människan alltså bara bli bättre och bättre (och snyggare och snyggare) för varje dag. Förlåt, jag menar lyckades. 11 februari 2015 kom nämligen karriärens första riktiga bakslag. Jag har inte vågat uttala mig om detta förrän nu. Jag har inte riktigt litat på mitt omdöme. Inte riktigt vågat tro. Velat ge honom chans, på chans, på chans. Inte minst för att jag är honom skyldig det. Det handlar trots allt om en person jag till och med förlåter för att han håller på Djurgården. Om en artist som under hela mitt vuxna liv gång på gång skänkt mig oerhört mycket tröst, glädje och visat var jag ska rikta min ilska

Därför smärtar det mig att behöva meddela följande:

Även om Den morronen är bättre än det mesta som kommer att släppas 2015, är albumet det sämsta Thåström gjort.

Kejsaren är kanske inte naken, men väldigt trött. Vilket bekräftas av att han släpper en egen spansk brandy med ”en mjuk och välbalanserad smak med en intensiv arom av vanilj och kanel”. Sluta genast med det där. Jag vill att du ska vara chemical som vanligt.

Ur Arbetaren #11 2015

Vila i frid Spaceape

Stephen Samuel ”Spaceape” Gordon – en av samtidens mest intressanta och nyskapande poeter och arvtagare till The Specials och Linton Kwesi Johnson – avled igår efter en längre tids sjukdom. Vila i frid rymdapa

Farväl Birgitta

Kärlek i Europa

Jag började inte läsa romaner förrän i vuxen ålder. Visst hade jag böcker hemma när jag växte upp. Men uppslagsverken jag bläddrade sönder bjöd knappast på några större litterära upplevelser. I den mån det överhuvudtaget fanns bokhyllor i mina kamraters hem stod där oftast helt andra saker än böcker. Det fanns inget att inspireras av. Ingen att diskutera med. Att mina obehöriga lärare inte heller läste böcker gjorde inte saken bättre.

När jag väl började kunde jag ändå inte ta berättelserna till mig. Allt var påhittat. Författare var människor som kom från bildade kulturfamiljer och levde sina liv i skyddade miljöer. De visste ingenting om livet. Det fanns absolut ingenting de kunde lära mig.

Redan några sidor in i Kärlek i Europa insåg jag att jag hade haft fel. Efter ytterligare några sidor var det som om jag fått en storasyster. Någon som redan gjort alla misstag jag själv var i färd med att göra. Som passerat alla gränser jag själv ville passera. Någon som visste hur det kändes krascha och sakta ta sig upp igen. Som sa åt mig att vara den jag vill, älska som jag vill och strunta i vad andra tycker om det. Som lärde mig att inte skämmas utan vara stolt, hur snett det än verkade gå.

Dina böcker kommer alltid att vara den där storasystern för mig. Som lyssnar när ingen annan förstår. Farväl Birgitta. Tack för allt du lärt mig om livet.

Grattis Karl på 196-årsdagen

Spelar alltid den här låten när Karl Marx fyller år. Lika rolig som fånig. Freud fyller också år. Det vet jag däremot inte vad jag ska säga om (snälla analysera inte det)

DJ Rashad 1979 -2014

 

Chicagomusikern, producenten och DJ:n Rashad Harden, mer känd som DJ Rashad, har avlidit bara 34 år gammal. DJ Rashad var en av pionjärerna bakom musikstilar som ”juke” och senare ”footwork” som utvecklades för att matcha dansstilen med samma namn. Musiken kan beskrivas som mycket snabb house och dansen som ännu snabbare fotarbete. Lyssna gärna på mästerliga albumet Double Cup från förra året