Hegemopolis (PM8): Ideologi

Ideologi är ett återkommande begrepp hos Lefebvre (1991), men han ger ingen närmare definition. Begreppet används också på en rad olika sätt[1]. Betydelsen jag kommer att utgå från har jag något ironiskt lånat från Lefebvres samtida Louis Althusser (1976). Ironiskt för att Lefebvre och Althusser sågs som varandras motpoler inom fransk vänster på sextio- och sjuttiotalet (Harvey 1991:429). Lefebvre ansågs vara en poetisk rebell, fritänkare och kritiker av både stalinism och det franska kommunistparti som den strukturerade analytikern Althusser tidvis var en framstående företrädare för. Jag är dock inte alls säker på att de skulle vara särskilt oense när det gäller rum, städer, torg och den dynamik som producerar dem. Det finns enligt mig stora likheter, även om Althusser inte skriver specifikt om rumsliga fenomen.

Enligt Althusser (1976) har ideologi tre funktioner. Den döljer och stärker maktrelationer, den verkar genom en rad praktiker som påverkar människors beteenden och den rättfärdigar rådande samhällsordning. Precis som när det gäller Lefebvres kategorier är de inte ömsesidigt uteslutande. Ibland sammanfaller, överlappar, krockar och kontrasterar de varandra. Det går också att både placera dem i var och en av Lefebvres kategorier samt att hitta aspekter av alla tre i varje.

Le perçu, de rumsliga praktikerna, handlar om saker vi gör i rummet. Och det vi gör, gör vi av en anledning. Rummet är utformat på vissa sätt för att vi ska bete oss på vissa sätt. Det ser ut som det gör på grund av att samhället ser ut som det gör. Det är utformat som det är för att vi ska shoppa, resa till och från arbete, äta mat och underhålla oss. Det är utformat för att underlätta de relationer kopplade till produktion och reproduktion som Lefebvre (1991:36-46) beskriver. Eller, översatt till Althussers (1976) ideologiska termer, för att verka genom en rad praktiker som påverkar människors beteenden.

Le conçu eller ”rummets representationer” handlar om olika visioner och föreställningar om hur torget bör vara. Olika visioner har olika mycket inflytande och visionerna kommer inte till av en slump. Enligt mig är döljandet av olika maktrelationer en inflytelserik vision som påverkar många urbana rum att. Ett tydligt exemplet är exkluderande design (Edin:2014). En viktig aspekt av Le conçu är alltså ytterligare en av Althussers ideologsika funktioner, nämligen att dölja makt.

Det kan vara frestande att stoppa in hela ideologibegreppet i Le conçu och se hela staden som en vision eller mäktig föreställning hos kapitalismen. Jag tror dock att viktiga nyanser skulle försvinna. Dessutom tror jag det kan vara missvisande att se en samhällsutveckling som en vision hos hos någon eller något. Samhället ser ut på ett visst sätt, det ger upphov till visioner som i sin tur påverkar samhället. Om vi ser allt som en vision hos kapitalismen, missar vi en nivå och dessutom det dialektiken mellan nivåerna.

Le vécu eller ”representationernas rum” handlar om hur vi upplever torget. Här finns enligt mig den mest uppenbara kopplingen till Althussers (1976) definition av ideologi, nämligen att det vi erfar påverkar oss att uppleva rådande samhällsordning som naturlig och självklar. Det finns lite utrymme för ifrågasättande eller alternativ till att shoppa, att ta en fika, att pendla till jobbet eller äta en bit mat mellan varven. Detta förstärks av media, reklam och annan information som kommuniceras i staden, på torget, på stationerna och på tåget. Det finns en massa reklamskyltar och små skärmar som sänder kortfattade nyheter varvat med reklam. Få stannar troligen upp och tänker, vad konstigt de som satt upp den där skylten eller skapat den där annonsen vill att jag ska köpa någonting. Den där affären vill att jag ska handla där och den där restaurangen erbjuder måltider. Hela torget är skapat på ett sätt som gör att vi upplever det som självklart att shoppa, äta lunch och pendla till jobbet.

På den här punkten tycker jag Lefebvre (1991) kompletterar Althusser (1976) på ett mycket viktigt sätt. Han låter aldrig människorna i rummet bli passiva offer. Några stannar trots allt upp upp och tänker: det här är inte alls naturligt, självklart eller bra. Jag tänker göra på ett annat sätt istället.

Jag menar att Lefebvres (1991) teorier om den sociala produktionen av rum och Althussers (1976)  ideologibegrepp har mycket att ge varandra. Vi får mänskliga relationer, upplevelser och intentioner från Lefebvre och underliggande strukturella förklaringar från Althusser. Vi får ett samhälle som påverkar och skapar förutsättningar, människor som agerar och påverkar tillbaka i ett rum som ständigt produceras och ständigt befinner sig i förändring.

[1] Se exempelvis Raymond Williams Keywords (1983:153-157) för en översikt

Hegemopolis (PM7): produktionen av rum

Själva handlingen, att läsa en dagstidning på tåget, äger givetvis rum någonstans. Eftersom jag är intresserad av att placera in handlingen i ett större sammanhang, se hur den påverkas av och i sin tur påverkar övriga samhället vill jag också säga något om rummet där handlingen äger rum.

Ur ett större perspektiv äger handlingen rum i ett urbant rum, närmare bestämt de två städerna Malmö och Köpenhamn och resan där emellan. Ur ett mindre perspektiv ombord på ett tåg.

En mediavetare kan närma sig städer på en rad olika sätt. Det går att undersöka representationer av dem. Titta på hur de gestaltas och diskuteras i media och analysera olika diskurser. Även om detta inte är mitt fokus kommer jag både att presentera mina städer själv samt beröra hur de gestaltas och diskuteras och kanske särskilt hur integrationen dem emellan diskuteras.

Ett annat sätt är att titta på städer eller delar av städer som ett medium. Vilka bilder, texter och budskap sänds i och av staden? Vilken roll spelar olika aktörer, mänskliga som icke-mänskliga, i stadens kommunikation? Hur påverkas ett budskap av att förmedlas på exempelvis en reklamtavla på torget istället för någon annanstans och på något annat sätt? Det här perspektivet är oundvikligt i mitt fall, då jag menar att det är stort skillnad på att exempelvis läsa morgontidningen vid frukostbordet och att ta del av nyheter på ett torg, en station eller i en tågvagn. Staden som medium spelar stor roll för hur konsumtionen av nyheter går till. Tar jag del av dem på min telefon, en tv-skärm, min telefon eller till och med min klocka? Påverkas jag av olika rytmer som till exempelvis flödet i rulltrappan eller tågets uppehåll vid stationer?

Förutom att studera representationer av staden och i staden går det enligt mig också att närma sig själva staden som en representation. Enligt Henri Lefebvre (1991) är rum – som platser, städer, torg och gator – någonting som produceras socialt och varje samhälle producerar sina egna specifika rum. Rummen är inte statiska utan befinner sig i ständig förändring. De rymmer olika typer av relationer som både påverkas av och påverkar torget. Det handlar om grundläggande relationer inom kapitalistiska samhällen som reproduktion av familjeförhållanden och arbetskraft, men också om den arbetsdelning som är grundläggande för att produktionen ska fungera. Relationerna är inte ömsesidigt uteslutande utan överlappar varandra.

Lefebvre (1991) blir dock aldrig särskilt konkret och ger få exempel på vad han menar, så jag får själv applicera hans tankar på föremålet för min egen undersökning. Det räcker med att gå ner till torget som rymmer tågstationen Triangeln för att se Lefebvres relationer framträda. Här finns reproduktion av arbetskraft i form av nöjen, shopping, restauranger och muséer. Gamla och nya relationer mellan människor utvecklas genom de tusentals möten som äger rum varje dag. Även befintliga familjekonstellationer finns representerade i form av makar och ensamstående på väg till arbetet eller för att lämna barnen på förskolan. Här framträder också arbetsdelningen där den i västvärlden ständigt växande tjänstesektorn är särskilt framträdande. Butiksbiträden, frisörer, kockar och servitörer betjänar andra arbetare som kanske är där på lunchen eller efter jobbet för att klippa sig, shoppa och ta en kopp kaffe mellan varven.

De här relationerna medverkar alla till sociala produktionen av rum. Men det finns flera saker som bidrar. Lefebvre (1991:36-46) skiljer på tre olika aspekter som även de överlappar och krockar med både varandra och relationerna. Han kallar dem ”le perçu”, ”le conçu” och ”le vécu” Lefebvre (1974). De vackra och symmetriska franska begreppen har dock försvunnit i både den engelska översättningen och en del svenska texter om The Production of Space som utgått från samma översättning[1].

Le perçu eller ”rumsliga praktiker” handlar om saker som sker och saker vi gör i ett rum som exempelvis en tågvagn. De rumsliga praktikerna är direkt kopplade till våra kroppar och rummets utformning, både materiellt och socialt. Tågets fysiska utformning påverkar hur vi agerar. Men det finns även sociala faktorer som påverkar vårt agerande som exempelvis uppfattningar om sunt förnuft, det vill säga mer eller mindre uttalade sociala regler för vilka beteenden som är accepterade och lämpliga och vilka som inte är det.

Le conçu eller ”rummets representationer” handlar om föreställningar om hur rummet borde vara. Det är inget jämlikt spel där alla föreställningar spelar lika stor roll eller påverkar lika mycket. Rummets representationer är ur ett större perspektiv också ett resultat av det kapitalistiska samhällssystemet. Rummets utformning strävar åt ett visst håll av vissa anledningar. Det handlar om grundläggande behov hos kapitalismen som exempelvis att göra profit, påföra arbete samt att hitta en avsättning för de varor som produceras. I viss mån handlar det alltså samtidigt om de relationer kopplade till reproduktion och produktion som Lefebvre (1991) nämner. Ur ett mindre perspektiv påverkas rummets representationer av visioner hos inflytelserika personer och institutioner som politiker, nämnder, affärsmän, företagarföreningar, arkitekter och stadsplanerare. På den här punkten upplever jag en skillnad mellan privata rum som exempelvis ett köpcentrum och offentliga rum som exempelvis ett torg. När det gäller privata rum är vinstintresset centralt, precis som för vilket företag som helst. När det gäller offentliga rum kan andra intressen, som medborgarnas inflytande och bekvämlighet, vara i fokus.

Le vécu eller ”representationernas rum” handlar om erfarenheterna som de som befinner sig i rummet gör. Lefebvre (1991:39) använder också begreppet ”det levda rummet” för att beskriva den här aspekten. Det går enligt min mening att i vissa avseenden se Le vécu som ett resultat av Le perçu och Le conçu, alltså som ett resultat av rummets utformning och intentionerna med rummets utformning. Det intressanta är att Lefebvre inte beskriver detta som en envägsrelation. Människorna som ”lever” rummet är inte hjälplösa offer som fogar sig utan vidare. Representationernas rum är enligt Lefebvre också platsen för artister, författare och filosofer. Det finns en dialektik där de som lever rummet också påverkar rummet.

Hur välkonstruerat och genomtänkt ett rum än är kommer människor alltid att ha ett handlingsutrymme. Visst kommer många att göra som de som haft inflytande över torget har tänkt. Men några kommer också att göra någonting helt annat. Det kan handla om mindre överträdelser av sunt förnuft som att stå på fel sida av rulltrappan. Det kan också handla om skateboardåkning mellan hindren eller till och med stölder.

Det starkaste med Lefebvres idéer är enligt mig just att människorna i rummet får ett så stort utrymme. Det är aldrig hjälplösa offer för strukturer. De är givetvis aldrig oberoende av rummet, men de agerar självständigt, påverkar och gör mer eller mindre medvetet också motstånd mot intentionerna ibland.

Om jag skulle sammanfatta Lefebvres idéer om den sociala produktionen av rum handlar det om att staden ser ut som den gör för att samhället ser ut som det gör och tvärtom. Staden kan ur det här perspektivet ses som en sorts representation av samhället. Jag har inte för avsikt att analysera hela samhället, utan vill fokusera på maktrelationer. Precis som det går att analysera andra representationer, som exempelvis texter, i relation till maktrelationer borde det följaktligen gå att analysera städer och olika urbana fenomen på ungefär samma sätt. Ett sätt att göra detta är att utgå från begrepp som hegemoni och ideologi. Enligt mig är det något liknande Henri Lefebvre (1991) påbörjar i The Production of Space. I början av boken resonerar han just kring hegemonins förhållande till rummet. Lefebvre (1991:11) menar bland annat att det inte är tänkbart att hegemoni skulle lämna rummet oberört. Han frågar sig också vad ideologi vore ”utan rum att referera till, rum att beskriva, rum vars vokabulär och kopplingar den använder och vars kod den gestaltar?” (Lefebvre 1991:44, min översättning).

[1] Se exempelvis Franzén 2003 varifrån jag något motvilligt också lånar de svenska översättningarna

Hegemopolis (PM6): teorier och begrepp


Även om jag vill gå in så förutsättningslöst som möjligt i undersökningen påverkas jag av en rad idéer, begrepp och teorier om hur samhället är beskaffat. Jag kommer att utgå från ett antal av dem under avhandlingsarbetet. De mest centrala presenterar jag nedan.

Varför presenterar jag dem? Jo, jag är övertygad om att alla forskare utgår från ett antal bestämda uppfattningar om hur samhället fungerar. Jag är lika övertygad om att dessa uppfattningar påverkar forskningen. Det vore vilseledande att inte åtminstone översiktligt beskriva dem.

Kortfattat berör de teorier jag vill utgå från bland annat den sociala produktionen av rum, i mitt fall urbana platser och företeelser som Köpenhamn, Malmö och en tågresa däremellan. Det handlar också om olika former av makt som hegemoni och ideologi, men även något om vad som händer när människors möter maktrelationer i vardagen, vilket ibland kallas interpellation. Jag vill också säga något om den rådande samhällsutvecklingen som kan kallas nyliberal (Brenner och Theodore 2002, Harvey 2005), postfordistisk (Hardt och Negri 2003 och 2007) eller konsumistisk (Bauman 2008), beroende på vilket perspektiv man väljer. Sist men inte minst vill jag säga något om motstånd mot makt ur några olika perspektiv.

Varför är teorier viktiga i forskning? Det finns enligt Danermark et al (2003:261-262) tre huvudsakliga skäl. De hjälper forskaren att avgränsa problemformuleringarna, de relaterar den egna forskningen till mer generell kunskap och de relaterar problemformuleringarna till mer övergripande samhälleliga, kulturella och/eller historiska förhållanden. Jag menar att mina teorier hjälper mig med avgränsningar. Jag vill undersöka makt, och teorier om ideologi och hegemoni sätter ramarna för vilka former av makt jag ska försöka beskriva. Teorierna hjälper mig dessutom att relatera min forskning till både annan forskning och till samhället i stort.

Hegemopolis (PM5): Mål

Jag har tre mål med min studie. Dessa sammanfallet till viss del. För det första vill jag se hur maktrelationer ser ut i människors vardag. Vad som påverkar oss, hur det påverkar och hur vi påverkar. Jag vill skapa en kritik av vardagslivet genom att nysta upp en banal vardagshändelse, som att läsa nyheter på tåget.

Jag vill också testa ett antal generella och ganska abstrakta teorier om samhället i allmänhet och om makt i synnerhet. Vad händer om vi prövar exempelvis begrepp som hegemoni och ideologi mot en högst konkret verklighet? Håller de? Behöver de modifieras? Många av teorierna och tankarna jag utgår från har dessutom ett antal år på nacken. Samhället har förändrats en hel del de senaste åren, i synnerhet på mediaområdet. Jag tänker särskilt på internets framväxt och den konsumistiska samhällsutveckling jag kommer att beskriva senare.

Min viktigaste ambition är dock en annan. Jag vill skapa ett antal enkla verktyg som i stort sett vem som helst skulle kunna använda för att analysera maktrelationer i sin vardag. Jag hämtar bland annat inspiration från grundad teori i det här fallet. En av ambitionerna med grundade teorier är att de ska vara användbara inte bara för forskaren, utan även för de människor som är involverade i den sociala praktik som studeras (Danermark et al 2010: 240). En viktigt utgångspunkt för grundad teori är att begrepp och teorier ska utvecklas med utgångspunkt i individers egna förståelse av verkligheten. De ska vara relevanta, tillgängliga och användbara för de individer som studeras eller är verksamma inom det område som studeras (Danermark et al 2010: 240).

Den här ambitionen får en rad konsekvenser. Bland annat kommer jag att skriva avhandlingen på svenska. För mig personligen hade det troligen varit bättre att skriva på engelska, eftersom chansen att nå ut i den akademiska världen hade varit större. Men jag vill att min avhandling ska vara just relevant, tillgänglig och användbar för de personer den handlar om. Jag vill också uttrycka mig på ett sätt så att alla med minsta intresse för samhällsfrågor oavsett förkunskaper ska kunna följa mina resonemang.

Jag kommer också att tillgängliggöra forskningen på fler sätt än genom avhandlingen. Jag är journalist och kommer att fortsätta skriva i mindre utsträckning under min doktorandtid. Genom artiklar och essäer hoppas jag att kontinuerligt kunna sprida vad jag kommer fram till under avhandlingsarbetet. Jag har också en blogg där jag regelbundet publicerar utkast, recensioner av böcker och reflektioner kring frågor som behandlas i min forskning. Bloggen fungerar också som en sorts insamlingsmetod, vilket jag återkommer till senare.

Hegemopolis (PM4): Avgränsningar och definitioner


Givetvis kommer jag att behöva begränsa min undersökning på en massa sätt. Här följer några av de mest centrala avgränsningarna och definitionerna.

Maktrelationer

Max Weber (1978:926) menar att makt är en eller flera människors möjlighet att driva igenom sin vilja i en fråga, även om några som berörs motsätter sig detta. Jag är dock inte ute efter att undersöka alla former av maktutövning utan vill främst titta på hegemoniska uttryck.

Hegemoni innebär att den härskande klassen behåller sin makt genom att få andra att acceptera rådande samhällsordningen och skapa samtycke kring både enskilda frågor och samhällssystemet i stort (Gramsci 1967, 2000). Hegemoni upprätthålls bland annat genom olika former av ideologi. Ideologi kan beskrivas som ”betydelse i maktens mening” (Fairclough 1995:87) och har tre huvudsakliga funktioner: den döljer och förstärker maktrelationer, den påverkar människors beteenden och den rättfärdigar rådande samhällsordning (Althusser 1976). Det är viktigt att komma ihåg att ordet ”betydelse” ovan inte bara syftar på språkliga fenomen. Ideologi är i högsta grad också ett materiellt fenomen (Althusser 1976:138). Det kan lika gärna handla om exempelvis arkitektur som språk.

Jag vill alltså främst titta på olika former av makt som syftar till att bevara och stärka rådande samhällsordning. Enligt Christian Fuchs (2011: 324) bygger samhället på motsättningar mellan starka och svaga grupper. De starka får fördelar på de svagas bekostnad genom exploatering, förtryck, exkludering och fråntagande. Detta sker med hjälp av direkt och indirekt, hårt och mjukt, öppet och dolt våld och tvång. Medias produktion, spridning och konsumtion är inbäddade i de här maktrelationerna.

Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle och en av de grundläggande ojämlikheterna är den mellan de som lever av andras arbete och de som måste sälja sitt eget. Det är långt ifrån den enda ojämlikheten, det finns många fler som bland annat grundar sig i kön, könsidentitet, etnicitet, religion,  funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Om jag skulle precisera mig ytterligare vill jag titta på maktrelationer som stärker eller bevarar sådana här ojämlikheter.

När det gäller själva utövandet av makt kan det ske med hjälp av en rad olika aktörer, mänskliga som icke-mänskliga. Det kan handla om mediaföretag, kollektivtrafikbolaget, tåget, personalen på tåget, stationernas arkitektur, uttalade eller outtalade regler och andra resenärer.

En risk med att hålla sig med en bred definition av makt är att man börjar betrakta allt som händer som olika former av maktutövning och därmed göra begreppet, om inte meningslöst så åtminstone oanvändbart i en analys. Jag tror att det finns en maktdimension i det mesta. Men även om alla relationer är maktrelationer, är de maktrelationer i olika utsträckning. De är inte antingen eller, utan mer eller mindre. Norman Fairclough (1992:91) menar exempelvis att även om det finns ett ideologiskt inslag i alla diskurser innebär inte det att inslaget alltid är lika stort. Även om det på liknande vis finns ett inslag av makt i allt som händer under en tågresa mellan Malmö och Köpenhamn är detta inslag inte alltid lika stort.

En annan risk är att se människor som hjälplösa offer för maktrelationer. Det är dock min bestämda uppfattning att så inte är fallet. Gramsci (1967) menar exempelvis att det ”sunda förnuft” som är en viktigt del i en hegemoni är ett resultat av förhandling mellan olika förvisso olika starka sociala grupper och att hegemoni i sig inte bara är dominans utan snarare ett resultat av kampen mellan flera konkurrerande element. Hegemonin är aldrig stabil utan innehåller frön och möjligheter till motstånd och människor kan göra motstånd även mot maktrelationer som de inte är medvetna om.

Jag kommer att ytterligare förtydliga vad jag menar med makt, hegemoni, ideologi och samhällsordningen senare.

Nyheter
Med ”nyheter” menar jag information om en aktuella händelser. Jag vill begränsa urvalet till information producerad av journalister och mediaorganisationer. Det kan röra sig om traditionella tidningar som morgon- eller kvällstidningar, digitala såväl som tryckta. Men det kan också handla om digitala nyhetstjänster eller länkar till nyheter på sociala medier. Jag vill också vara öppen för så många sätt att läsa nyheter som möjligt. Det kan ske i papperstidningar, på tv-apparater, på telefoner, läsplattor eller klockor.

Jag är dock inte i första hand intresserad av innehållet i de medier jag kommer att undersöka. Även om jag troligen kommer att beröra det och åtminstone säga något om vilken karaktär det har, är detta inte föremålet för min undersökning.

Tågresan, Malmö och Köpenhamn
När det gäller själva tågresan vill jag utgå från en tur genom Öresundsregionen mellan Malmö och Köpenhamn. Det bor 3 800 000 människor i regionen, som producerar mer än en fjärdedel av Sveriges och Danmarks samlade BNP. Jag tycker att Köpenhamn och Malmö med sina dubbla ansikten som självutnämnda framtidsstäder som samtidigt har enorma klassklyftor är intressanta ur ett maktperspektiv. Tågresan, som varje dags görs av drygt 32 000 personer, sträcker sig över en gräns mellan två länder i en region där det pågår en rad projekt för att minska gränsens betydelse och få länderna och människorna att närma sig varandra. Ett projekt som skulle kunna beskrivas som både unik, misslyckat och lyckat på en och samma gång. De senaste åren har det exempelvis till och från upprättats gränskontroller på båda sidor gränsen och tågen har slutat gå direkt till Malmö.

Det går också att beskriva som färden mellan städerna som en resa genom ett ”space of the in-between”. Ett space of the in-between är en plats som överbryggar eller problematiserar uppdelningar i exempelvis arbete och fritid, hemma och borta, produktion och konsumtion. Spaces of the in-between uppstår genom olika former av mobilitet som exempelvis pendlande eller migration. Ofta finns såna här platser i utkanten av samhället eller i gränslandet mellan olika geografiska och sociala motpoler.

Jag menar att min resa tangerar flera av punkterna ovan. Den problematiserar uppdelningen i produktion och konsumtion, men även distribution. Att exempelvis sprida en länk på sociala medier till en nyhet man just läst är alla de här tre sakerna på en och samma gång. På resan är jag varken hemma eller borta, utan på väg från det ena till det andra. Min resa kan vara antingen arbete eller fritid, men troligen båda och en gränsdragning skulle vara mycket svår att göra.

Jag vill inte bara att tågresan ska gå mellan Malmö och Köpenhamn utan specifikt från stationerna Triangeln i Malmö och Nørreport i Köpenhamn. Båda platserna befinner sig i gränslandet mellan sinsemellan väldigt olika delar av respektive stad. Tringeln ligger precis på gränsen mellan centrala Malmö och södra innerstaden, Nørreport på gränsen mellan centrala Köpenhamn och Nørrebro. Båda ligger precis på gränsen mellan den fattiga och den rika delen av staden och skillnaderna är enorma när det gäller människors ekonomi, kultur, etnicitet, medellivslängd, utbildning, politiska preferenser, hälsa och en rad andra faktorer.

Omfattning
Jag inser att min undersökning riskerar att bli väldigt omfattande och därmed svår att genomföra. Men det finns också en poäng i detta. När Christian Fuchs (2011:323-328) listar riktlinjer för kritiska media- och informationsstudier nämner han vikten av att sätta in föremål för undersökningar i större sammanhang. Att analysera just maktrelationer, inte bara i föremålets absoluta närhet, utan också i det omgivande samhället. Att kombinera bredare teorier om samhället med egna och andras empiriska studier och dessutom ha ett grundläggande etiskt perspektiv där forskaren diskuterar vilken sorts media och vilket sorts samhälle som är önskvärda och vilka som inte är det.

Ur detta perspektiv blir undersökningen fortfarande omfattande, men mig egen empiriska studie bara en del i ett större pussel. Jag kommer givetvis att få presentera detta sammanhang, men kommer att förlita mig på andras teorier och studier för att sedan bidra med en pusselbit själv. En pusselbit som jag menar saknas.

 

Hegemopolis (PM3): Några frågeställningar

Syftet med undersökningen kan beskrivas såhär:

Att undersöka vad som händer när maktrelationer äger rum i människors vardag, närmare bestämt når någon läser nyheterna på tåget mellan Malmö och Köpenhamn.

Även om målsättningen är att gå in så förutsättningslöst som möjligt i undersökningen, är det nödvändigt att ha några initiala frågeställningar eller kanske snarare intresseområden. Annars vet jag inte var jag ska börja leta eller vilket empiriskt material som kan vara intressant.

Mina huvudsakliga frågeställningar kommer att vara:

Vilka maktrelationer rymmer handlingen att läsa nyheter på tåget?

Här handlar det i första hand om att göra en översikt. Jag vill börja med att försöka se vilka maktrelationer som påverkar någon som läser nyheterna på tåget. Jag har nämnt några tidigare och hoppas dessutom kunna upptäcka fler. Det kan handla om tillträde, påförandet av arbete eller om att vara sista länken i en global kedja av andra maktrelationer

Vilka maktrelationer döljs och förstärks? Hur går det till?

Maktrelationer är ofta åtminstone vid en första anblick dolda, vilket jag kommer att komma in på senare. Ett första steg efter att ha kartlagt vilka maktrelationer som föreligger skulle kunna vara att se om de är uppenbara och tydliga eller om de är dolda för nyhetsläsaren. Kan det vara så att maktrelationen stärks under eller till och med genom tidningsläsandet på tåget?

Vilka maktrelationer ”förhandlas” och vilka ”konfronteras”?

Människor är långt ifrån hjälplösa offer för makt. De är givetvis aldrig oberoende av maktrelationer, men de agerar självständigt, påverkar och gör mer eller mindre medvetet också motstånd ibland. Ibland sker en förhandling, ibland uppstår konfrontation. Jag vill titta närmare på hur det här ser ut i praktiken. Jag är också övertygad om att makt inte alltid föregår motstånd, vilket jag kommer att förklara närmare. Ibland är ”makt” en reaktion på något, ett sätt att försöka fånga in handlingar och beteenden

Hur påverkas människors beteenden av maktrelationerna?

Jag vill också undersöka hur maktrelationerna påverkar nyhetsläsarens beteenden. Uppmuntras vissa saker? Förhindras eller till och med förbjuds annat? Hur går det till? Genom arkitektur, infrastruktur, uttalade regler eller outtalade som exempelvis olika uppfattningar om sunt förnuft. Sker det här på ett medvetet eller omedvetet plan?

Hur skapas samtycke kring rådande samhällsordning?

Ur ett större perspektiv är hegemonins främsta uppgift att skapa samtycke kring både enskilda frågor och samhällssystemet som helhet. Jag inser att det här kommer att bli svårt att undersöka och ännu svårare att avfärda eller belägga, men jag hoppas ändå kunna ge någon typ av indikation på antingen hur samtycke skapas eller på att det inte skapas ett samtycke.

Realkapitalism och Mr Robot

 

Bokförlaget Zer0 Books har en youtube-kanal där de lägger upp såna här fina små filmer. Vila i frid Mark Fisher