Det fejkat miljövänliga klasskriget är här

 

För någon dag sedan berättade jag om den ”smarta” bänk som bland annat Borås kommun planerar att ställa ut. Uppenbarligen finns det en exkluderande variant som heter Soofa.

Förutom sitt exkluderande mittparti har den här bänken en annan intressant funktion. Den kan på egen hand samla in information om den som slår sig ner. Du behöver alltså inte ens koppla upp dig och logga in på Facebook för att generera data till olika företag och organisationer.

Glömde jag att berätta att den kan förses med stora reklamskyltar? Så att den kan delfinansieras genom att sälja den som sitter på den ytterligare en gång.

Kanske är det här bara den yttersta konsekvensen av en samhällsutveckling där oanvändbara medborgare som fattiga och hemlösa jagas iväg medan vi andra slår oss ner på den ”smarta” stadens motsvarighet till kuvöserna i The Matrix för att  att generera data, ta del av reklam och konsumera.


Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Det kan handla om bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.

Fördjupning:

The Message is the Medium

 

SparaSpara

Hegemopolis (PM21): Autoetnografi, jaget och situerad kunskap

Autoetnografi (Adams, Ellis och Jones 2015: 1-2) är en forskningsmetod som använder forskarens personliga erfarenheter för att förstå och förklara kulturella fenomen. Autoetnografi utgår från forskaren själv, hens erfarenheter och möte med den sociala miljö som studeras. Resultaten presenteras ofta i form av en ytterst personligt hållen text.

Autoetnografi erkänner och värderar forskarens relation med andra och använder självreflektion för att förstå möten mellan självet och samhället, det enskilda och det generella samt det personliga och det politiska. Den försöker också hitta en balans mellan intellektuell och metodologisk stingens och känslor och kreativitet samt sträva efter social rättvisa. Autoetnografiska forskningsprojekt försöker ofta också kritisera normer och praktiker samt kommunicera med någon typ av publik (Adams, Ellis och Jones 2015:26).

Jag kommer inte att göra en renodlad autoetnografi. Men jag tycker att det finns en hel del att lära från metoden. Det finns en ärlighet när det gäller att redovisa forskarens egen roll i forskningsprocessen. All vetenskap är socialt producerad och forskarens bakgrund, åsikter och intentioner spelar roll, så även den miljö där forskning äger rum, såväl universitet som forskningsområde. Detta gör det svårt att göra anspråk på att vara objektiv.

Enligt Donna Haraway (1988) är lösningen att vara så öppen med detta som möjligt, släppa föreställningen om objektivitet och istället vara väldigt tydlig med sin egen position som forskare, något Haraway (1988) kallar situerad kunskap. Forskaren sätter in forskningen och dess resultat i det sammanhang där den producerats.

Enligt mig spelar det roll vem jag är, precis som det spelar roll vilka de personer som kommer att ingå i min studie är. Redan i valet av ämne har min bakgrund, mina erfarenheter och åsikter spelat en avgörande roll. Vad jag kan göra är att vara så ärlig och öppen som möjligt angående detta. Till en början mot mig själv och senare också mot alla andra. Därför har jag varit nog med att redovisa min åsikter och och utgångspunkter, vilket jag även i fortsättningen kommer att fortsätta vara.

Jag vill verkligen poängtera att detta inte innebär en relativistisk syn på verkligheten. Det ”realistiska” i exempelvis kritisk realism innebär just antagandet att det finns en verklighet oberoende av våra begrepp om den (Danemark et al 2003:340). Jag är fullt övertygad om att det finns en verklighet helt oberoende av mitt medvetande, mina sinnen, tankar och åsikter. Det innebär inte heller en relativistisk syn på kunskap. Jag är lika övertygad om att vi kan ha kunskap om den här verkligheten. Kunskapen kommer dock alltid att innebära ett visst mått av tolkning. Den kommer att vara påverkad både av mig och av de sammanhang den produceras i.

Att släppa anspråket på objektivitet innebär inte heller att allt är tillåtet. Jag är helt överens med Alvesson och Deetz (2000:80-81) om att åsikter utan stöd av argumentation eller reflektion, godtycklighet vid bruk av empiriskt material, ovilja att gå i dialog med litteraturen eller underlåtenhet att överväga alternativa tolkningar inte kan godtas.

Jag kommer med anledning av detta redovisa min egen roll så gott jag kan samt också att ha ett tydligt resonerande jag i avhandlingstexten, även om jag inte kommer att idka fullt så mycket självreflektion som en autoetnograf skulle ha gjort. Jag kommer dessutom att utgå, inte bara från andras handlingar och erfarenheter, även i hög grad även från mina egna. Detta faller sig enligt mig naturligt, då jag själv är en del i den miljö jag tänker undersöka.

Den smarta bänken

Borås kommun ska börja ställa ut ”smarta” soldrivna bänkar som både laddar och kopplar upp ens lika ”smarta” telefon.

Inget fel i det. Jag skulle själv använda dem. Men jag tycker samtidigt att det är problematiskt att en kommun verkar förutsätta att medborgarna är uppkopplade och  därmed har kundrelationer till olika privata telekombolag.

Det är också problematiskt att kommunen verkar förutsätta att medborgarna har smarta telefoner. Telefonerna är dyra och håller medvetet låg kvalitet. Det är inte ovanligt att folk betalar av flera telefoner samtidigt, om de är kreditvärdiga nog att överhuvudtaget kunna ha smarta telefoner alltså.

Den medvetet låga kvaliteten innebär i sig en negativ miljöpåverkan. Den bidrar dessutom till oavbrutna krig med miljontals dödsoffer runt om i världen där mineraler  och andra råvaror som är nödvändiga för tillverkningen av telefonerna finns. Den bidrar också till att generera 50 miljoner ton e-sopor varje år varav största andelen hamnar i tredje världen där de hanteras under svåra omständigheter och dåliga arbetsvillkor, utan större hänsyn till miljö, hälsa eller säkerhet.

Det är också problematiskt att en kommun verkar förutsätta att mer och mer av den medborgerliga dialogen sker på nätet på forum som ägs och kontrolleras av privata företag vi vet ytterst lite om, men som vet väldigt mycket om oss och som säljer denna här informationen vidare till datamäklare.

Den här informationen  tillverkas av oss användare och genererar miljardvinster åt medieföretag. Så det Borås kommun gör är inte bara att ställa ut bänkar utan också små fabriker där medborgarna kan arbeta gratis åt bland andra Facebook och Google.

Hegemopolis (PM20): Etnografier

Det finns det flera olika typer av etnografiska metoder och flera olika uppfattningar om hur varje typ bör utföras. Enligt Alvesson och Deetz (2000:88-89) är en etnografi en undersökning ”som inbegriper en en längre tids fältarbete, där forskaren försöker komma nära det samhälle (den organisation eller grupp) som ska studeras, förlitar sig på både redogörelser som lämnas och på observationer av en rad olika naturligt förekommande händelser (men också på annat material, till exempel dokument eller materiella artefakter) samt intresserar sig för kulturella frågor (innebörder, symboler, idéer, antaganden).”

Enligt Atkinson och Hammersley (2007:3) innebär de flesta etnografiska studier att:

  • Människors handlingar studeras i deras vardagsmiljö snarare än under förhållanden som skapats av forskare, som exempelvis olika sorters experiment eller väldigt strukturerade intervjuer. Forskningen äger med andra ord rum på fältet.
  • Data samlas in från en rad olika källor, men huvudsakligen från deltagande observationer och relativt informella samtal
  • Datainsamlingen är ofta relativt ostrukturerad på två olika sätt. För det första följer den inte en fixerad och detaljerad forskningsdesign från början. För det andra är inte de kategorier som används för att tolka vad människor gör eller säger inbyggda i designen på förhand. Dessa skapas istället genom analys av insamlad data.
  • Undersökningen koncentrerar sig vanligen på få fall och är ganska småskalig. Ofta undersöks bara en miljö eller en grupp människor.
  • Analysen av insamlad data innebär en tolkning av betydelser, funktioner och konsekvenser av mänskliga handlingar. Den innebär också en tolkning av de sammanhang där de förekommer. Forskningsresultaten består ofta av beskrivningar, förklaringar och teorier medan kvantifieringar och statistika analyser ofta spelar en mindre roll

Både Alvesson och Deetzs (2000:88-89) definition och punkterna ovan beskriver min kommande undersökning väl. Jag tänker studera människor och deras handlingar i den miljö de naturligt förekommer. Mina främsta källor kommer att vara deltagande observationer och informella samtal. Jag kommer också att använda materiella artefakter i bred mening. Det kan handla om allt mellan texter och annan kommunikation till arkitektur. Till en början kommer insamlingen att vara ostrukturerad, men efterhand kommer jag att skapa tydligare kategorier och då komplettera med mer strukturerade samtal. Jag kommer att undersöka en specifik miljö och mina förväntade resultat kommer att bestå av beskrivningar, förklaringar samt resonemang där jag relaterar mina resultat till olika teorier.

Det finns som sagt flera olika typer av etnografier. Alvesson och Sköldberg (2007:178) skiljer dels mellan induktiv och kritisk etnografi, där den induktiva är mer datanära medan den kritiska lämnar utrymme för djärvare tolkningar av det empiriska materialet.

Min egen undersökning kommer att ligga närmare den kritiska varianten. Jag vill ju både sätta in empirin i ett större sammanhang samt leta efter mekanismer och strukturer bakom det jag observerar. Detta förutsätter en hel del tolkning.

Många etnografer studerar kulturer som är främmande eller åtminstone sådana som forskaren själv inte är en del av. Så är ju inte fallet med min undersökning. Jag ska studera en miljö som jag både är bekant med och ibland till och med en del av. Enligt Alvesson och Sköldberg (2007:183-186) finns några olika typer av etnografier som hanterar liknande situationer. De vanligaste är autoetnografi och självetnografi.

Jag vill alltså genomför en kritiskt präglad etnografisk undersökning, inspirerad av grundad teori, i min närmiljö. Men hur ska jag göra detta. Med hjälp av autoetnografi eller självetnografi? Låt oss gå igenom metoderna och se vad som är lämpligast…

Hegemopolis (PM19): val av metod

Det finns för- och nackdelar med alla tänkbara metoder som skulle kunna användas till att genomföra min undersökning. Varken mitt ämne, mina frågeställningar, mina teorier, mina vetenskapliga grundantaganden eller tidigare forskning ger dock någon självklar indikation på vilken jag bör välja. Ett sätt att ändå komma fram till en metod är att summera det jag har såhär långt och sedan se vad jag tror att tillsammans med detta har störst möjlighet att uppfylla undersökningens syfte.

Det jag har hittills är:

·      Ett antal generella teorier om samhället

·      Ett antal mer specifika teorier om fenomen jag troligen kommer att stöta på under undersökningens gång.

·      Tidigare forskning om liknande fenomen

·      Ett antal vetenskapliga utgångspunkter

·      En avgränsad och någorlunda bekant miljö att studera

·      Liten kunskap om det jag tänker studera

Syftet med min undersökning är att:

Att undersöka vad som händer när maktrelationer äger rum i människors vardag, närmare bestämt når någon läser nyheterna på tåget mellan Malmö och Köpenhamn.

Med allt detta taget i beaktning tror jag att någon form av etnografi skulle passa. Enligt David Silverman (1985) är en etnografi en studie av handlingar i naturliga miljöer som erkänner det ömsesidiga beroendet mellan teori och empiri.

Det beskriver på ett bra sätt vad jag vill göra, även om definitionen är mycket bred. Jag anser mig ha en bra teoretisk grund att stå på, med en massa generella och ofta abstrakta teorier om hur samhället fungerar. Jag har alltså en ganska bestämt uppfattning om de strukturer som påverkar samhället. Jag har en rad idéer om makt, särskilt i form av hegemoni. Nu vill jag samla in ett empiriskt material om maktrelationer som jag både kommer att tolka med hjälp av teorier samt låta påverka min förståelse av teorierna.

Det finns dock ytterligare en aspekt att ta i beaktning. Även om jag har en bra teoretisk grund, vet jag väldigt lite om vilka former de här maktrelationerna tar sig under en tågresa mellan Malmö och Köpenhamn. Ännu mindre vet jag som händer när dessa relationer förhandlas, konfronteras eller accepteras – medvetet eller omedvetet – av någon som läser nyheterna. Jag vet alltså väldigt lite om det empiriska material jag ska samla in.

Med anledning av detta tror jag det är viktigt att gå in så förutsättningslöst som möjligt i undersökningen. Jag tror därför det kan vara lämpligt att låta min etnografiska metod inspireras av grundad teori.

Enligt Barney G Glaser (1992) tillåter grundad teori forskaren att definiera ett eller flera intresseområde snarare än specifika frågeställningar. Det handlar om att gå in förutsättningslöst i sina studier och inte vara för styrd av exempelvis vetenskaplig litteratur, begrepp eller teorier. Det är de egna iakttagelserna som är den främsta källan till kunskap.

Det kanske verkar mycket motsägelsefull att låta min hittills mycket begrepp- och teoritunga underökning inspireras av grundad teori. Grundad teori snarare handlar om att generera teorier ur empiriska data än att utgå från teorier (Danermark et al 2002: 240). Jag utgår ju från både teorier och litteratur och är dessutom starkt präglad av dessa redan när jag startar min undersökning. Som jag tidigare berättat handlar dock teorierna inte primärt om det jag tänker undersöka. De är främst just generella och abstrakta teorier om hur samhället fungerar och många av dem säger häpnadsväckande lite om människors vardag. Dessutom går det enligt Danermark et al (2002: 259-266) att använda generella teorier om samhället även om man sysslar med grundad teori.

Danermark et al (2002) pekar på vikten av att vetenskapliga problemställningar bör vara teoretiskt förankrade oavsett metod. Teorierna kan då hjälpa till att dela upp och avgränsa problemformuleringen på ett bra sätt. Den teoretiska förankringen kan också hjälpa till att relatera den egna studien till både mer generell kunskap samt mer övergripande samhälleliga, kulturella och/eller historiska förhållanden Danermark et al (2002: 261-262).

Enligt min tolkning handlar detta om att använda teorier för att avgränsa problem och för att sätta in studien i ett större sammanhang. På så vis hoppas jag kunna undvika ett av problemen med en etnografisk studie, nämligen att undersökningen riskerar att bli väldigt bred. Jag kan fortfarande göra min förutsättningslösa studie av någon som läser nyheter på tåget. Men teorierna har hjälpt mig att avgränsa vilka av alla tänkbara fenomen jag ska studera.

Jag vill alltså göra en etnografisk studie inspirerad av grundad teori.

Hegemopolis (PM18): Metod

Syftet med min undersökning är alltså att ta reda på vad som händer när maktrelationer äger rum i människors vardag, närmare bestämt när någon läser nyheterna på tåget mellan Malmö och Köpenhamn.

Det finns en rad olika tänkbara sätt att studera detta på. Jag skulle kunna göra ett experiment och exempelvis utsätta en grupp människor för något jag anser vara maktutövning och studera vad som händer. Jag kunde samtidigt ha en kontrollgrupp som inte utsätts för samma sak, som jag sedan jämför med. Problemet är att jag på det här stadiet anser mig veta för lite för att kunna konstruera ett bra experiment och även om jag visste mer hade det varit svårt. Att läsa tidningen på tåget må vara en alldaglig händelse, men samtidigt är den komplex. Det finns så många saker som påverkar att det skulle vara svårt att isolera och mäta enskilda faktorers inflytande.

Jag skulle också kunna intervjua resenärer, antingen på djupet eller med hjälp av enkla frågor och formulär. Men jag känner att mina kunskaper just nu är alldeles för små för att kunna ställa relevanta frågor. Men troligen kan jag ha nytta av intervjuer lite senare i processen.

Det skulle också gå att välja ut någon aspekt som verkar särskilt intressant och göra en kvantitativ studie. Det skulle exempelvis säkert gå att uppskatta det värde som skapas under produktionen av publikvaran.

Jag skulle kunna använda mig att någon variant av diskursanalys. Jag har ju tidigare refererat till den kritiska diskursanalysens centralfigur, Norman Faircloughs, idéer. Diskursanalyser används ofta, men inte bara, för att analysera texter. Men jag känner även här att jag vet för lite i nuläget. Jag skulle visserligen kunna göra en textanalys av någon nyheterna som konsumeras på tåget och kanske komplettera med andra texter från exempelvis reklamskyltar, men det är inte  texterna som intresserar mig i första hand utan konsumtionen av dem.

Jag skulle också kunna göra en etnografisk studie. En deltagande observation där jag för strukturerade anteckningar över vad som händer och kanske senare kompletterar med formella och informella intervjuer. Problemet med en sådan studie är att den riskerar att bli väldigt bred. Det kan dessutom vara svårt att identifiera bakomliggande orsaker till vad jag observerar.

Så vad ska jag välja? Kan jag få vägledning av mina vetenskapliga utgångspunkter?

Kritiska samhällsstudier
När det gäller mina vetenskapliga utgångspunkter, det vill säga min syn på hur samhället bäst bör förstås och undersökas, är jag inspirerad av olika typer av kritisk teori, som kritisk realism, kritisk politisk medieekonomi samt kritiska medie- och informationsstudier.

Det jag främst hämtar från den kritiska realismen är en grundinställning, en vilja att gå bortom mönster, upplevelser och händelser för att också studera de bakomliggande strukturer och mekanismer som orsakar dem (Joseph 2002). Jag är övertygad om att samhällsutvecklingen i hög grad påverkas av strukturer där vårt produktionssätt, kapitalismen, är den mest grundläggande. Vilket dock inte innebär att alla sociala fenomen i första hand är påverkade av kapitalismen. Jag tror heller inte att det handlar om en ensidig påverkan. Det finns alltid ett dialektiskt förhållande, en växelverkan, mellan strukturer och sociala fenomen. Jag tror också att det alltid förekommer ett motstånd och att detta motstånd ibland är är steget före.

Det jag tar med mig till min undersökning är att det jag observerar under mina resor inte är isolerade händelser, utan påverkas av strukturer och mekanismer. Men ger det här någon vägledning till hur undersökningen ska gå till? Nej, den kritiska realismen är inte någon metod (Danermark et al 2003:271). Min erfarenhet är att man brukar få bläddra ganska länge i böcker om kritisk realism för att hitta något som berör metodologi, eller ens konkreta exempel på strukturer och mekanismer.

Inte heller kritisk politisk medieekonomi är någon metodologi, utan snarare en inriktning där den gemensamma nämnaren är kritik av kapitalismen och ett fokus på grundläggande strukturer och resursfördelning. Ett grundantagande är att olika sätt att organisera och finansiera media får konsekvenser både för innehållet och de sätt media sprids och kommuniceras på (Hardy 2014) .

Inom kritisk politisk medieekonomi försöker man ta reda på vilka röster, frågor och värderingar som syns och vilka som döljs eller överhuvudtaget inte får formuleras. Man försöker helt enkelt sätta in media i ett större sammanhang och se hur den påverkas och påverkar resten av samhällsutvecklingen (Hardy 2014). De flesta som håller på med kritisk politisk medieekonomi är inspirerade av kritisk realism när det gäller kunskaps- och vetenskapssyn Hardy 2014:12). Hardy (2014:9) nämner tre särskilt viktiga områden att undersöka. (1) hur kommunikationsindustrier fungerar, hur de finansieras, ägs och drar in sina pengar. Här kan exempelvis reklam vara en viktig sak att undersöka. (2) Hur kommunikationsarbetet organiseras vem skapar innehållet i media och under vilka det sker. (3) Vilken relation innehållet i media har till övriga samhället. Hur det påverkas och påverkar.

Inte heller detta ger mig någon vägledning när det gäller metodval. Det ger mig några fingervisningar om vad jag kan leta efter, men inte hur jag ska leta efter det.

Även kritiska medie- och informationsstudier är inspirerat av kritisk realism. Några av utgångspunkterna är att samhället bygger på motsättningar mellan starka och svaga grupper. De starka får fördelar på de svagas bekostnad genom exploatering, förtryck, exkludering och fråntagande. Detta sker med hjälp av direkt och indirekt, hårt och mjukt, öppet och dolt våld och tvång. Medias produktion, spridning och konsumtion är inbäddade i de här maktrelationerna (Fuchs 2011: 324) .

Kritiska medie- och informationsstudier handlar bland annat om att undersöka de här motsättningarna. Studera hur relationen mellan vinnarna och förlorarna ser ut och undersöka hur vissa grupper få fördelar på andras bekostnad. Undersöka hur de relationer som formar och formas av media ser ut, vilka som är aktörer och hur de påverkar produktion, spridning och konsumtion. (Fuchs 2011: 325).

Även i det här fallet har hjälp mig när det gäller vad jag ska leta efter. Syftet med min undersökning faller inom ramen för både utgångspunkter och forskningsinriktning och jag skulle vilja påstå att min undersökning är en kritisk medie- och informationsstudie.

Fashion rules?

Hittade ett rätt kul reportage om exkluderande design (eller rättare sagt olika sätt som städer manipulerar oss på) på ett något oväntat ställe. Tidningen Fashionbeans listar några av de vanligaste formerna, som lutande bänkar, spikar, stenar, affisch- och klisermärkeshinder samt skatestopp (ja, de har snott en av bilderna från mig).

De nämner också några mer originella företeelser som fejkade övervakningskameror och tomma polisbilar (att ingen tittar betyder inte att du inte är övervakad).

En annan rolig sak är ett fenomen som kallas ”Enticing Shopping” och kanske kan översättas till ”shoppingfällor”. Det handlar om affärer och köpcentrum som försöker fresta med olika erbjudanden, bara för att locka in människor i affärerna och få dem att handla till ordinarie priser. Inte ens färgvalet (röd) till skyltarna lämnas åt slumpen (eller musikvalet som jag tidigare skrivit om).