Exkluderande design: Esperantoplatsen, Göteborg.

16684036_1887893828106293_2176280681929731183_n

Enrique skickade den här bilden från den i vissa läger beryktade Esperantoplatsen som ”städats upp” och försetts med exkluderande design.


Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Det kan handla om bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.

Läs mer:

The Message is the Medium – Exkluderande design ur ett ideologikritiskt perspektiv

 

20 miljoner svartklippningar i Malmö

mens-haircut-flyer-1

Inrikesminister Anders Ygeman var i Malmö i måndags med anledning av den senaste tidens tragiska skjutningar. Förutom det förutsägbara snacket om hårdare tag hade Ygeman också en del originella idéer. Bland annat uppmanades malmöborna att ta ansvar genom att ändra sina konsumtionsvanor.

– Om du klipper dig för en femtiolapp, tar en taxi utan kvitto eller drar i dig en lina kokain på helgen så göder du kriminaliteten, förklarade ministern för Sydsvenskan.

Om du köper du knark stödjer du kriminell verksamhet, inget snack om den saken. Men vad har frisören med saken att göra? Sist jag klippte mig på Möllan kostade det betydligt mer är en femtiolapp och jag fick dessutom ett kvitto. Men låt oss för resonemangets skull säga att en massa frisörer klipper svart. Det finns ju trots allt en stor svart ekonomi i Malmö så omöjligt är det inte.

Men vad är då kopplingen mellan frisören som klipper svart och den gängkriminalitet som regelbundet resulterar i dödsskjutningar? Att det i båda fallen handlar om olaglig verksamhet?

Det må vara hur fel som helst att smita från skatten, men det innebär ingen självklar koppling till gängkriminalitet.

Bidrar de svarta klippningarna till att sprida en anda av laglöshet? Kanske. Men kopplingen till gängkriminalitet och skjutningar är fortfarande svag. Det är ett mycket stort steg mellan att inte redovisa alla inkomster och att skjuta ihjäl en rival på en parkeringsplats mitt i natten.

Är frisörerna själva med i kriminella gäng? Ingen aning, men jag kan inte se några belägg för detta.

Tvättar frisörerna pengar åt kriminella gäng? Om så vore fallet är det ju väldigt dumt att klippa någon svart eftersom pengarna då förblir svarta. Istället borde de ta rejält betalt, ha en massa låtsaskunder, bonga in klippningarna i kassan och Ygeman följaktligen uppmana malmöborna att inte klippa sig för en femhundring.

Betalar de för beskydd av kriminella gäng? Ingen aning, men då är de ju snarare brottsoffer än gängkriminella.

Men det finns faktiskt en tydlig koppling mellan den svarta ekonomin och gängkriminaliteten. De har en och samma bakomliggande orsak. Fattigdom.

Skjutningarna i Malmö, såväl som i Stockholm och Göteborg, äger rum i fattiga områden. Både förövare och offer kommer i mycket stor utsträckning från samma områden. Det finns tydliga socio-ekonomiska förklaringar till den här typen av brottslighet.

Såväl gängmedlemmarna som frisörerna lever i områden med skyhö arbetslöshet, låga inkomster, dåliga skolresultat, lägre medellivslängd och höga sjuktal.

Det kan mycket väl vara så att frisören som klipper svart inte har någon möjlighet att sköta affärerna på andra sätt. Det kan mycket väl vara så att hans kunder inte har råd med mer än en femtiolapp. Det kan mycket väl vara så ett av de få alternativ som finns till att klippa folk svart är annan, grövre kriminalitet.

Nu har frisören troligen valt bort det alternativet och är lika mycket ett offer för gängkriminaliteten som alla andra som lever mitt ibland den. Det må vara lätt för oss andra med vår höga skattemoral, som har råd och möjlighet att leva på annat vis, att peka finger. Men vilka rimliga alternativ tycker vi frisören borde valt?

Jag försöker inte förringa betydelsen av skatteflykt. Samhället hade verkligen behövt pengarna. Den som någon gång satt sin fot på en skola i Malmö vet vad jag menar. Men det stora problemet med att folk inte betalar skatt är just att de inte betalar skatt. Ju mer de inte betalar, desto större är problemet.

 

Låt mig ta ett exempel. Jag minns ett reportage från ett tidigare tillfälle då det var fokus på ”svarta Malmö” och småföretagandet i de södra stadsdelarna. Reportaget hade en bild på en typisk butik vid Möllan. Det syntes inte vilken. Däremot framgick det att butiken lågt i en fastighet vars ägare ungefär samtidigt plockade ut nästan en miljard i aktieutdelning och placerade pengarna i skatteparadiset Cypern. Om Ygemans frisör ville plocka ut så mycket och skicka utanför Skatteverkets räckvidd hade han behöva klippa minst 20 miljoner kunder.

Jag betvivlar också att Malmös frisörer står för en särskilt stor andel av den biljon euro som skatteflykten varje år kostar EU. Frisörerna är ju till och med så fattiga att de inte ens kan smita från skatten ordentligt. Hade de kunnat göra det skulle det kallats ”skatteplanering” och Anders Ygeman skulle aldrig drömma om att koppla den till gängkriminalitet.

 

Så istället för att försöka bekämpa den fattigdom som är bidragande orsak till både gängkriminaliteten och svartklippningarna talar Ygeman om hårda tag. Offer för både fattigdom och kriminalitet görs till syndabockar som det köpstarka, etablerade Malmö uppmanas att undvika.

Men visst, det är fel att inte betala skatt och för min del får samhället gärna bli betydligt bättre på att driva in den. Men börja i rätt ände, hos skatteplanerna, inte frisörerna. Höj gärna malmöbornas skatt – något Ygemans partikamrater konsekvent vägrar göra – istället för att uppmana oss att ändra våra konsumtionsvanor. Se till att de mycket rika kommuner kring Malmö – som vill ha alla fördelar, men inga nackdelar av att ligga bredvid en storstad – får dra sitt strå till stacken.

Se sedan till att även fattiga har tillgång till anständiga skolor, vita jobb och värdiga bostäder.

Det kommer inte att förändra de stora strukturella problem som orsakar fattigdomen. Men en och annan malmöbo kommer att få ett rimligt alternativ till både skattefusk och gängkriminalitet.

 

 

Hårdare tag mot (vissa) brott på nätet

Regeringen utreder just nu hårdare straff för brott på nätet. Äntligen, kanske du tänker, tar man i med hårdhandskarna mot övergrepp, hat och mobbning. Till och med jag, en ivrig förespråkare för lösare tag och lägre straff, tycker att det är alldeles för enkelt att komma undan med exempelvis det näthat som i så stor utsträckning riktas mot kvinnor.

Men jag har tyvärr dåliga nyheter för oss alla. Det är inte den typen av brott regeringen vill klämma åt hårdare. Det är upphovsrättsbrott.

Bland annat vill regeringen se över möjligheten att höja maxstraffet från dagens två år. Det handlar i första hand inte om att de vill slänga fildelare i finkan längre utan om att brott som ger längre straff än två år betraktas som grova och ger ordningsmakten betydligt större befogenheter att hantera.

Nuvarande regering ser också betydligt allvarligare på upphovsrättsbrott är sin föregångare. Fredrik Reinfeldts uttalande om att han inte ville kriminalisera en hel generation kommenterar justitieminister Morgan Johansson såhär:

– Jag tycker att den inställningen tar allt för lätt på frågan om upphovsrättsintrång, och det kanske färgade de åren. Låt mig vara väldigt tydlig: vi anser att stöld är stöld, även om det handlar om immateriella rättigheter och den här regeringen står upp för upphovsrätten och kommer att fortsätta stå upp för upphovsrätten.

Morgan Johansson verkar ha domstolarna med sig. För några dagar sedan beslutade hovrätten att Bredbandsbolaget måste blockera tillgången till The Pirate Bay för sina kunder.

Vi kan vara säkra på att fler leverantörer och fler sajter står på tur. Frågan är bara vilka och hur långt upphovsrättindustrin vågar gå. Det tar ju exempelvis bara någon sekund att hitta en massa piratkopior med vilken sökmotor som helst. Och Youtube vimlar av upphovsrättskyddat material som vem som helst kan ta del av utan att betala för rättigheterna.

Många kanske inte tycker det är så allvarligt att The Pirate Bay blockeras. Upphovsrättsbrott är ju trots allt ett brott och det är förbjudet att vara kriminell i Sverige, som Annie Lööf brukar säga.

Men ett annat sätt att se på saken är att det numera är fullt möjligt för företag att via en domstol bestämma vilka sidor på nätet människor ska kunna besöka.

En annan sak vi kan vara säkra på att blockeringarna kommer att gälla just upphovsrätt. Inte mobbning, näthat eller barnpornografi.

Återigen premieras brott mot egendom framför brott mot människor. Företags intressen framför människors hälsa och välmående.

Det kanske kan verka konstigt. Men vi lever i ett kapitalistiskt samhälle. Brott mot enskilda människor, hur omfattande och allvarliga de än må vara, är just brott mot enskilda människor. Brott mot egendom däremot, är ett hot mot själva systemet. Det är inte bara den senaste Beck-filmen som står på spel utan i en förlängning exempelvis patent inom industrin och i en ytterligare förlängning privat ägande som sådant eller ”kapitalism” som det kallas ibland.

Därför kommer vi att få vänja oss vid bland annat :

Att företrädare för upphovsrättsindustrin inte bara är målsägande utan också avgör skuldfrågan och bestämmer påföljden vid upphovsrättsmål.

Att företag bestämmer vilka sajter du har tillgång till.

Att upphovsrättsindustrin tillåts basera sina skadeståndskrav på påhittade och våldsamt överdrivna uträkningar. En favorit i den här grenen är när fildelningstjänsten Limewire stämdes på 75 biljoner dollar, vilket motsvarar ungefär 5 gånger USAs BNP, ett belopp det skulle vara omöjligt att betala ens i teorin.

Att det kommer att utövas påtryckningar från högsta möjliga ort

Men framförallt att pengar och ägande alltid går före människor och välbefinnande.

No Go med Moderaterna

annie_loof_kriminell-2

Anna Kinberg Batra vill införa ”förbud för den, som är kriminell eller har uppvisat ett särskilt otrygghetsskapande beteende, att befinna sig i ett bestämt område inom en radie om 500 till 1 000 meter från den plats där beteendet ägt rum, till exempel ett torg eller köpcentrum”.

Enskilda poliser ska kunna införa förbudet omedelbart när de anser det vara befogat. Kinberg Batra hoppas att förbudet ska kunna säkra ordningen när det exempelvis säljs knark utanför en förskola.

Vänta nu, kanske vän av en annan typ av ordning tänker, är det inte redan förbjudet att sälja knark utanför förskolor? Jo. Mycket i förslaget täcks redan av lagar och förordningar.

Så varför lägger Kinberg Batra fram förslaget? Handlar det bara om att trumfa över Ygeman och visa att hårdare tag är moderaternas paradgren, ingen annans?

På två viktiga punkter skiljer sig förslaget från befintlig lagstiftning. För det första behöver man inte vara dömd för något för att omfattas av förbudet. Detta är ett avsteg från en mycket viktig och grundläggande rättsprincip, nämligen att ingen är skyldig i statens ögon förrän hon dömds för något brott i en domstol.

Det finns dock redan ett sådant undantag, lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang, som ger arrangörer möjlighet att stänga av supportrar som de misstänker kan komma att begå brott. Kinberg Batras förslag skulle alltså innebära att en liknande lag infördes för alla och överallt.

En ännu viktigare skillnad rör formuleringen ”uppvisat ett särskilt otrygghetsskapande beteende”. Vad innebär det egentligen? Hade det bara rört sig om brott hade hon ju kunnat skriva det. Och, som vi tidigare kommit fram till, är det redan förbjudet att begå brott. Det måste alltså vara andra saker, som idag inte är förbjudna, som avses.

Förslaget påminner en hel del om den brittiska lag som heter ”Antisocial Behaviour, Crime and Policing Bill”. Den har använts för allt mellan att hindra folk att dricka alkohol på offentliga platser, stoppa soppkök, hindra ungar från att spela fotboll på gatan, skingra politiska protester och en mycket lång rad andra saker.

2014 föreslogs en skärpning av Antisocial Behaviour, Crime and Policing Bill. Fler beteenden borde enligt förslaget betraktas som ”asociala”. Alla som var tio år eller äldre borde förhindras att på offentliga platser ”besvära, irritera eller delta i aktiviteter som kan komma att besvära eller irritera andra personer”. Människor som ändå gjorde detta skulle kunna dömas till samhällstjänst, personer som har fått boende genom sociala myndigheter skulle kunna vräkas och vid riktigt allvarliga fall av ”asocialt beteende” skulle de kunna bli fråga om upp till två års fängelse.

Trots stort stöd i överhuset gick skärpningen av lagen som tur är inte igenom. Hur det blir med Kinberg Batras förslag återstår att se. Det kan hursomhelst vara en bra idé att fundera lite krig vilka som kan komma att anses bete sig ”särskilt otrygghetsskapande”. Tiggare, gatumusikanter, hemlösa, politiska aktivister?

Vilka aktiviteter och beteenden som är tillåtna i dag kommer att bli förbjudna imorgon? Vilka straff kommer att utdömas, inte av en domstol, utan av en konstapel på stan?

Exkluderande design: Hamburgdrama i tre akter

gabenzaun-hamburg-1

Fick tips om ett exkluderande drama i Hamburg. Hittills har det blivit tre akter:

  1. Någon sätter upp ett staket för att hindra människor att ligga och sitta på ett betongfundament vid Hamburger Hauptbahnhof.
  2. Någon annan förvandlar staketet till en plats där det går att lämna gåvor till behövande.
  3. Någon ytterligare rensar staketet från gåvorna.

To be continued (förmodligen)…

Skumrask 8 år

tumblr_mm1rwwwhwm1r9bk3to1_400

Idag har jag haft den här bloggen i åtta år. Det har blivit nästan 1400 inlägg. Det roligaste är dock inte själva inläggen utan alla kommentarer, idéer och tips. Som leder till nya inlägg och allt möjligt annat.

Här är några av dem. Tack för att du läser.

Följ min avhandling om staden ur ett ideologikritik perspektiv växa fram här. Det är en sorts fortsättning på forskningsrapporten om exkluderande design och så kallad ”luffarsäkerhet”.

En konsumistisk ordlista hittar du här

Bloggens överlägset mest lästa text är ”Därför skär jag av brandslangen” som handlar om upploppen i Husby (och en rad andra platser och tillfällen) men är skriven två år innan upploppen i Husby (egentligen är det en uppsats i min ständigt pågående utbildning). Den finns i en kortare version som givits ut i pocket tillsammans med en massa bra texter, samt i engelsk översättning. Tycker dock den här texten säger minst lika mycket om ungefär samma sak (based on a true story).

För några år sedan myntade jag begreppet ”spotifiering”. Det hamnade i Språkrådets nyordlista året efter. Jag sammanfattar vad det handlar om här. Efter ett ha grävt djupare i frågan insåg jag att spotifiering är en gammal kolonial strategi.

Något jag hoppas ska uppmärksammas snart är fenomenet datamäklare. Betydligt läskigare än NSA om du frågar mig. Men det här med att din telefon numera känner av fingeravtryck behöver du inte alls oroa dig för. Eller vänta nu…

Det roligaste jag gjort är att ordna en konsttävling som gick ut på att göra versioner av Sven Otto Littorins tavla ”arbetslinjen”.

Jag har skrivit en del om fildelning. Bland det mest intressanta handlar om ett annat ämne som sälla får utrymme, nämligen det faktum att vissa upphovsmän ser positivt på ”piratkopiering”. Upphovsmän förresten? Skulle inte tro det. En av mina favoritsysselsättningar är att göra versioner av filosofi. Fråga bara Pier Paolo eller Michel.

När det gäller problemet med media i allmänhet hänvisar jag till den här texten om fyra konspirationer utan konspiratörer som jag menar påverkar media till både form och innehåll. Jag har däremot försvarat vänsterprojekt som Politism och Russell Brand, vilket ballade ur när jag skapade en robot för att ersätta mig själv och alla andra skribenter med diffus vänsterprofil.

Ingenting har dock sagt mig så mycket om media på senare år som tv-serien UnREAL

Under en period då jag plågades av bitterhet postade jag gamla texter som refuserats av olika tidningar. Den här handlar om Mods och refuserades av en av de bästa tidningar som någonsin givits ut i det här landet, Darling. En annan var tänkt till tidningen Re:public Service. Den här om dialektisk kampsport valdes av förklarliga skäl bort av tv-programmet Rallarsving. Den här om snutkultur skulle egentligen varit med i andra numret av legendariska tidningen Atlas Magazine och är egentligen ingen refusering då det inte blev något andra nummer.

Det är hursomhelst inte alltid lätt att vara partisk journalist.

Jag har skrivit en hel del om klass och klassförakt. Ibland har det handlat om Sverigedemokraternas väljare. Det finns en farlig oförmåga bland politiska grupperingar när det gäller att vända sig till underklassen och särskilt den del som röster på fascister. Det borde ju vara så enkelt. Att SDs politik skulle gynna fattiga är kanske deras allra största lögn. Istället för att bemöta denna ägnar sig många åt att med stor fantasi klaga på att SD bemöts på ”fel sätt”. Genom att exempelvis kasta tårta. Men kom ihåg en sak: ta aldrig någonsin avstånd. Från något. Det kommer tyvärr inte att hindra liberaler från att undra om du egentligen vill ha det som i Sovjet. Eller kanske till och med Nordkorea. Men är det så konstigt att man längtar bort ibland egentligen?

Ett av mina favoritämnen är arbetskritik. Kritik mot det faktum att vi inte har något annat val än att sälja vårt arbete eller kapitalism som det också kallas. I någon mening är alla jobb ”skitjobb”. En politisk rörelse som inte är arbetskritisk är heller inte systemkritisk. Jag har skrivit om bland annat varför arbetstidsförkortning är en viktig feministisk fråga samt om vad en ska svara när borgare fråga vem som ska göra skitjobben (spoiler: The Robots) om vi exempelvis inför medborgarlön. Jag förväntar mig dock inte att alla ska hålla med om att The Wrestler är ett arbetskritiskt manifest

Det har blivit en del om den musik jag älskar. Om Berlins klubbscen, om Detroit,om världens längsta album samt ett manifest för en dummare dansmusik. Jag har också försökt förstå varför kulturen kring dansmusik alltid skrämt det etablerade samhället.

En hel del om film och tv också. Jag såg världens längsta (och bästa) film, Berlin Alexanderplatz, och gjorde en följetong av det. Jag har listat både 00-talets bästa filmer och alla tiders bästa filmskurkar. Färdats från Hong-Kong via Samcro till en regnig läktare på en miserabel fotbollsarena där dit värdelösa jävla lag tappat konceptet för tusende gången. Är postkolonialism en sci-fi genre förresten? Och är Sherlock det ultimata manliga geniet?

De två läskigaste skräckfilmerna jag skrivit om har något annorlunda monster. Arbetarklassen och DDR. Eller vänta förresten, Storebror är alltid läskigast.

Bonus: återföreningar är aldrig ok, hur behjärtansvärt skälet än må vara

Givetvis har det blivit en del böcker också. Från Hebbershålet till Indien med Nikanor Teratologen. Någonstans på vägen upptäckte jag att Alice Becker-Ho är den bästa situationisten och att högerlitteratur går utmärkt att använda som instruktionsböcker. Om du vänder på dem alltså.

Sist men inte minst har jag spårat ur rejält några gånger. Eller kanske inte förresten.

Det blir en bok om exkluderande design

I höst kommer det ut en bok om exkluderande design på Verbal förlag. Det blir givetvis en hel del från uppsatsen, men också en del nytt.

Tack alla ni som läser, kommenterar och skickar bilder. Tack vare bland annat er är exkluderande design numera ett känt fenomen.  När jag började skriva fanns det knappt ett namn. Än mindre någon diskussion. Visst diskuterade kriminologer och arkitekter ämnet, men i samhällsdebatten lös det med sin frånvaro. Så är det inte längre. Så kommer det aldrig mer att bli.