Arbetsförmedlingen utökar sin service

Från och med första juli kommer Arbetsförmedlingen att ha tillgång till sina klienters brottsregister. En ”arbetsmarknadspolitisk” databas med uppgifter om bland annat hälsa och etniskt ursprung kommer alltså att kompletteras med uppgifter om tidigare domar.

Som vanligt när det gäller integritetskränkningar motiveras kränkningen med att den kränkte kränks för sin egen skull.

Den som har så kallat rent mjöl i påsen kan också – precis som vanligt – somna om och drömma att vi lever i en rättsstat.

Smile or Die

”Arbetslinjen” har fått fyra år till på sig att förgifta samhället. Det är hög tid att vi döper om den. Den handlar inte om arbete utan om att ta från fattiga och ge till rika.

Inte nog med det. Arbetslinjen har bland annat två andra effekter:

  1. Den sänker lönerna
    När fler konkurrerar om de få jobb som finns behöver inte arbetsgivarna erbjuda anständiga löner. Tvärtom. Det finns alltid någon som måste ta jobbet oavsett betalning.
  2. Den håller inflationen nere
    Inom nationalekonomin är ”infaltionsdämpare” en etablerad benämning på arbetslösa. Ju sämre ersättning, desto mindre har en arbetslös råd att konsumera. Detta administreras politiskt genom att exempelvis ge arbetslösa och sjuka socialbidrag istället för a-kassa och sjukpenning.

Men vad händer då med alla arbetslösa som tvingas tävla om jobb som inte existerar? Jo, det gamla vanliga. Arbetslösheten behandlas som ett fel hos arbetslösa individer istället för som ett fel hos samhället.

Den arbetslöse skuldbeläggs och anklagas för att ha för dåligt CV, bristfälliga kunskaper eller till och med för att vara lat. I de mest absurda fallen, vilket jag återkommer till, anklagas han eller hon för att ha ”fel inställning”. Som om ”rätt inställning” skulle skapa fler arbetstillfällen.

Det är sällan bra med individuella lösningar på strukturella problem. Är lösningarna dessutom fullkomligt idiotiska blir det givetvis ännu sämre.

I USA har de hunnit ännu längre på det här området. Barbara Ehrenreich har skrivit en mycket läsvärd bok i ämnet, Smile or Die, som bland annat handlar om hur arbetslöshet ”bekämpas” genom att tvinga arbetslösa att ”tänka positivt”.

Så vänta bara. Caocher i nyandlig managementpsykologi förekommer redan här. Och tro mig, de kommer att bli allt vanligare under de närmaste åren. Så några arbetstillfällen kommer arbetslinjen trots allt att skapa i form av feel-good-gurus på arbetsförmedlingen.

Spring kamrater, Kaypollacksamhället är efter er.

Här är en animerad version av Barbara Ehrenreichs bok, som vanligt levererad av fantastiska RSA.

En sista förolämpning

Alliansen tar krafttag mot arbetslösheten. De har hittat en både annorlunda och effektiv metod. Kristallhealing. Åh, nej inte nu igen kanske du tänker.

Dessutom är arbetslöshet ett samhällsproblem. Det löser man varken med hypnos, healing, frigörande måleri eller någon av de andra spännande metoderna arbetsförmedlingen provat senaste tiden.

Arbetslöshet är överhuvudtaget inte ett individuellt problem. Även om det framställ som ett sådant. Även om enskilda arbetslösa skuldbeläggs och misstänkliggörs. Det är ett gemensamt problem som vi måste lösa tillsammans. Genom att exempelvis dela på jobben genom att sänka arbetstiden.

Men i det här fallet tror jag faktiskt att healingen kan hjälpa. Åtminstone indirekt. Alla de trollkarlar och häxor som fått sparken som från sina jobb som coacher på arbetsförmedlingen måste ju också ha något att göra.

Return of the evil No Jobs

annons_asoc_anette

 

Hittade en fin gammal kampanj från tiden kring millenieskiftet. Den föddes ur en djup frustration över att det inte fanns några politiska alternativ. Det fanns ingen som på allvar kritiserade hur samhället var och är organiserat. Som ifrågasatte arbetets former. Som undrade hur det kan komma sig att vår produktiva förmåga, vår kreativitet, våra drömmar och vårt gemensamma slit var reducerat till ett sätt att skapa vinster åt andra. 

 

Som väckte oss på morgonen och frågade hur det kommer sig att vi var på väg till ett jobb vi hatar, för att tillverka saker ingen behöver bara för att någon tjänar pengar på det. Som attackerade grunden och inte bara konsekvenserna. Som ville bota själva sjukdomen, inte bara lindra dess symptom. 

 

Det handlade aldrig om att inte arbeta. Det handlade om att inte vara arbetare. Personligen fiskar jag gärna på morgonen, murar en vägg på dagen, passar andras barn på kvällen och skriver ett filmmanus framåt natten. Men jag vill varken vara fiskare, murare, fritidsledare eller kulturarbetare. 

 

Det är slående hur aktuell kampanjen fortfarande är. Idag är situationen ännu värre än då. Den etablerade politiska vänstern saknar helt förmågan att föreställa sig själva vid makten. Istället för att begära frigörelse sysslar de med olika typer av identitetspolitik. Istället för egna visioner, krav och alternativ ägnar de sig åt att protestera mot andras politik och i bästa fall bromsa utvecklingen lite grann. 

 

Det räcker inte. Arbetarpartiet mot arbete kräver noll timmars arbetsdag med bibehållen lön. 

 

Tidigare om arbete

 

 

annons_asoc_elin

annons_asoc_perannons_asoc_lisaannons_asoc_stefan
annons_asoc_jorgen

Ett erbjudande du inte kan tacka nej till

chain-gang

Det finns ett särskilt eländigt inslag i vårpropositionen, vilket Kim Müller uppmärksammat på ett utmärkt vis. Jag tänker på det som kallas ”aktiva åtgärder” och som bland annat innebär att arbetsförmedlingen erbjuder praktikplatser till arbetslösa.

Det låter kanske inte så hemskt att några stackars arbetslösa får möjlighet att praktisera. Men det är faktiskt riktigt läskigt.

För det första handlar det inte om ett erbjudande. Det är inte så att den arbetslöse har något val. Den som tackar nej kommer att bli av med a-kassan eller socialbidraget.

För det andra skapas det inte några nya arbetstillfällen. Praktikanterna kommer att utföra jobb som idag utförs av andra. Med skillnaden att de inte kommer att få någon lön utan istället behålla sitt bidrag. Företagen får tillgång till ett arbetsmarknadens ofrivilliga b-lag som de inte behöver betala för.

De stora förlorarna är vikarier och andra med osäkra anställningar som kommer att ersättas med den gratis arbetskraft som arbetsförmedlingen levererar.

Vikarierna som får sparken tvingas till arbetsförmedlingen som tvingar dem att bli praktikanter som då konkurrerar ut några andra vikarier, som då tvingas bli praktikanter, som då konkurrerar ut några andra vikarier och så vidare.

Anders Borg kallar den här processen att ”upprätthålla motivationen att söka arbete” medan Wanja Lundy-Wedin står i skamvrån och applåderar.

Jag har ett bättre förslag på en synnerligen aktiv åtgärd. Sänk arbetstiden till sex timmar om dagen. Till att börja med. Finansiera det genom att lägga ner arbetsförmedlingen. Resten kan Anders och Sven-Olofs kompisar betala.

Dela på Facebook