Stoppa vansinnet

Ett besynnerligt vansinne har gripit arbetarklassen i de länder där den kapitalistiska civilisationen härskar. Detta vansinne drar i sitt kölvatten med sig det individuella och sociala elände, som sedan två århundraden plågar en dyster mänsklighet. Det är kärleken till arbetet, den med döden kämpande lidelsen för arbete, vilken drivits dithän att livskraften hos den enskilda människan och hennes avkomma bryts ned. Istället för att kurera denna sinnesförvirring har präster, ekonomer och moralister gjort arbetet till något heligt…

Paul Lafargue

Arbetslinjen i Vitryssland

Den vitryska regimen planerar att införa ett förbud mot icke-handlingar, mot att göra ingenting alls. En galen diktatur? Nja, egentligen har de bara dragit arbetslinjen till sin spets. Det blir förbjudet att göra vad regeringen tycker är ”ingenting”. Bara en tidsfråga innan Alliansen inför samma regler här?

Arbetslinjen löper linan ut

Nu är utställningen nere och en ny Fasadtidning på väg upp. Men var ska arbetslinjen ta vägen härnäst. Hjälp oss. Vi har funderat på allt mellan kubhav och att resa tillbaka i tiden till någon kritisk tidpunkt för att förhindra uppkomsten av arbetssamhället.

Kom gärna med förslag

Fotograf: Terje Östling

S.K.U.M.M.A für alle

Några fler bilder från Fasadtidningen. Fotograf: Terje Östling

Vad är arbetslinjen?

När konstnären Diego Velázquez målade av den spanska kungafamiljen 1656 lyckades han inte bara på ett mycket subtilt sätt formulera en kritik mot monarkin. Målningen, Las Meninas, anses också på ett sofistikerat vis förklara hur dåditens spanska samhälle fungerade.

Las Meninas har analyserats vid åtskilliga tillfällen sedan dess. Mest känd är troligen Michel Foucaults diskussion i inledningen till Les Mots et les choses.

Att nämna de två konstnärerna Diego Velázquez och Sven Otto Littorin på samma dag – eller samma månad eller till och med samma årtusende – är troligen att utmana alla tänkbara definitioner av god smak.

Men det struntar jag i. Sven Otto Littorins verk ”Arbetslinjen” ska få samma behandling som Foucault gav Las Meninas. Jag tänker på detta vis försöka få en djupare insikt i samhällets mest grundläggande mekanismer.

Eftersom Sven Otto Littorin både är skapare av och skildrare tänker jag komplettera analysen genom att förhålla ”Arbetslinjen” till fyra olika versioner från tävlingen S.K.U.M.M.A.

Återkommer…

Kapitalets moral – Vår makt 2010

Ok, här kommer fortsättningen:

Del II – KAPITALETS MORAL

Arbetsmarknaden har förändrats rejält bara under mina yrkesverksamma år. Vi byter jobb oftare. Många har fler jobb samtidigt, ibland rör det sig om olika jobb inom olika branscher. Många är inte anställda av företaget de jobbar på utan av ett företag som hyr ut personal till företaget de jobbar på. Andra är tvungna att göra arbetsinsatser trots att de inte har något jobb.

Det här innebär en rad saker i praktiken. Tryggheten – både privat och på jobbet – minskar för de som inte har fasta anställningar eller ens hinner jobba så länge att de kan få a-kassa.

Så vad händer egentligen med arbetsmoralen på en allt osäkrare  arbetsmarknad? På en prekär arbetsmarknad som många föredra att kalla den? När vi har fler och osäkrare jobb?  När exempelvis bemanningsbranschen tar över anställningarna? Det här sker precis överallt. Fram till 1992 var det förbjudet att hyra ut personal i Sverige. Nu sker det i allt fler branscher och i allt fler företag.

Jag har intervjuat en del arbetslösa på senare tid. Många berättar att de jobba länge inom samma bransch och har haft goda kontakter med flera företag. Men på senare år har bemanningsbranschen tagit över anställningarna och då har de ratats. Många menar att de inte har ett dugg att göra med deras yrkeskunskaper, utan med dem som personer. En person sa rakt ut att:

Jag har trettio års yrkeserfarenhet. Jag har alltid fått goda vitsord och uppskattning från både chefer och kollegor. Men bemanningsföretagen anställer inte en kuf som jag.

Oavsett om vi anställs av bemanningsföretag eller inte måste många av oss sälja oss till flera olika arbetsköpare och chefer. Många av oss har flera än ett jobb eller radar upp projektanställning efter projektanställning. Många tvingas bli företagare mot sin vilja.

Redan för en herrans massa år sedan när jag körde truck på ett livsmedelslager ville företaget jag jobbade för att vi skulle ta lån, köpa loss våra truckar, starta eget och jobba som leverantörer istället för anställda.

Den brittiska feministen Nina Power har beskrivit situationen som att vi går runt som annonser för oss själva. Som vandrande CVn.  Hon beskriver också vad hon kallar en ”feminisering” av arbetskraften. Egenskaper som vissa arbetsköpare, särskilt inom serviceyrken, tidigare sökt hos främst kvinnor, söks nu av allt fler hos allt fler.

Det kan röra sig om flexibilitet – att vara beredd på förändringar, att kunna anpassa sig till nya situationer, obekväma och oregelbundna arbetstider, jour och liknande.  I värsta fall om att helt enkelt acceptera taskiga villkor utan att klaga. Gå till en arbetsintervju och säg att ni inte är särskilt flexibla och se vad som händer.

Det kan också röra sig om så kallad ”emotionell kompetens” som kan betyda allt mellan att vara hyfsat social till att vara en riktig rövslickare. Det kan också handla om fysiska attribut. En kvinna jag talade med häromdagen berättade att hon alltid blir uppringd sist av ett bemanningsföretag eftersom företaget dit hon ibland hyrs ut främst söker ”unga, snygga tjejer”.

Vi behöver inte åka längre än till Tyskland för att se jobbannonser där de uttryckligen efterlyser personer som ”ser bra ut”. Manpower skojar själva om det här i annonser. Problemet är att de verkar se sig själv som en lösning och inte som en del av problemet.

Det kan också handla om att ha ”en positiv inställning”.  Barbara Ehrenreich har skrivit en mycket läsvärd bok i ämnet, Smile or Die. Den har ganska nyligen kommit i svensk översättning. Smile or Die handlar bland annat  om hur arbetslöshet ”bekämpas” genom att tvinga arbetslösa att ”tänka positivt”.

Man kan se den lite grann som en fortsättning på Susan Faludis ”Ställd” där hon bland annat berättar hur industriarbetare som blivit arbetslösa uppmanats att ta situationen som ”riktiga karlar”.

Den här utvecklingen har kommit lite längre i USA än här, men tro mig, det Ehrenreich beskriver kommer snart att vara vardagsmat här också.

Hon berättar om boken ”Who moved my Cheese” eller ”Vem snodde osten”. Den handlar om de två mössen ”Suck” och ”Stön” som en dag upptäcker att osten de brukade äta av är borta. Istället för att leta upp en ny ost sitter de kvar och gnäller. Andra möss däremot ger sig ut på jakt efter nya ostar.

Boken har sålt i över tio miljoner exemplar. De största köparna av boken är företag som stått inför omfattande nedskärningar som beställt pallvis av exemplar och delat ut till sina anställda.

Så är det några jobb som kommer att skapas i framtiden är det i form av feel-good-coacher och författare till böcker inom nyandliga managmentfilosofi.

Så ska jag sammanfatta kapitalets arbetsmoral handlar det om att:

Arbetskraften ska vara flexibel och emotionellt kompetent med en positiv inställning. Vilket i praktiken kan innebära att vi ska acceptera  dåliga villkor, slicka röv och sälja in oss med glad min och med mössan i hand.

Som sagt, om du känner att du har råd kan du gärna testa detta nästa gång du går på arbetsintervju. Påstå att du inte är på det här viset. Du behöver inte ens uttrycka det i negativa termer.

Säg bara att du gillar fasta rutiner, vill ha en fast anställning, alltid säger vad du tycker samt har en realistisk livssyn och se vad som händer.

Varför vintertid?

Ikväll blir det mörkt väldigt tidigt. Närmare bestämt drygt en timme tidigare än igår. Sommartiden är över och vi är tillbaka på ruta ett.

När sommartiden infördes 1980 var syftet att utnyttja dagsljuset bättre. Det skulle vara ljust på kvällarna när folk kom hem från jobbet. Man hoppades att bland annat spara energi på de här sättet.

Det visade sig dock vara tvärtom. Den extra timmen ljus under dygnets lediga tid användes för att göra en massa saker, vilken gjorde att energiförbrukningen ökade något.

Det finns en okänd potential i ledighet. En potential som aldrig tas med i beräkningarna när arbetstidsförkortning eller medborgarlön diskuteras. Frihet och ljus är produktivt. När vi är lediga och har ork och energi gör vi saker vi annars inte skulle göra.

Varför inte utnyttja detta fullt ut. Dra ner arbetstiden till ett samhällsnyttigt minimum och förlägga detta nödvändiga arbete till dygnets mörka del? Det vill säga tvärtom mot idag, då det är ljust när de flesta jobbar och mörkt när det flesta är lediga.  Vi kan kalla det ”frihetstid” istället för sommartid och låta den gälla året om.