Dagens Boultbee

Härvan kring Boultbee tar ständigt nya former. Företaget är tydligen inte alls på väg att lämna landet. Det är bara de 684 miljonerna i aktieutdelning som flugit sin kos.

Boultbee har just varit nära konkurs eftersom pengarna, av förklarliga skäl, tagit slut. De klarade sig dock men ägarna har fått lämna ifrån sig kontrollen över de plundrade galleriorna till en advokat.

Samtidigt som ekobrottsmyndigheten utreder Boultbee ser den högst ansvarige politiker Sten Nordin (m) med tillförsikt på framtiden.

”Jag tror att förändringen var helt nödvändig, så att man kopplar bort det gamla Boultbee. Den nya ledningen har från dag ett tagit upp de problem som har påtalats, och som tidigare förnekats rätt mycket av Boultbee”, säger Nordin till Svenska Dagbladet.

Jag har ett förslag på en bättre lösning Sten:

Expropiration (av lat. ex, ”av, från”, och pro’prius, ”egen”), ett rättsligt beteende, där någon av hänsyn till ett allmänt intresse tvingas att avstå en tillkommande rätt eller underkasta sig en begränsning i sin rätt.

 

Bye Bye Boultbee

Slumvärden Boultbee har varit på tapeten här tidigare. För några år sedan drog de in över Stockholm som en svärm svultna gräshoppor för att äta sig mätta på allmän egendom, närmare bestämt tio förortscentrum.

Svärmen välkomnades med öppna armar av den borgerliga regimen i Stadshuset. Inte nog med det. Moderate Joakim Larsson försökte dessutom hjälpa dem att komma undan skatten.

Efter att ha fått centrumen till vrakpriser, tillåtits vansköta dem, tagit ockerhyror och kört verksamheten i botten är det nu dags att lämna. Dock inte utan att först dela ut 684 000 000 i aktieutdelning till sina ägare.

Ett privat företag har alltså bjudits in för att plundra allmän egendom och sedan lämna den i spillror. Medan Boultbees proppmätta ägare flyger vidare till nästa frodiga fält kanske vi skulle fundera på att ställa någon till ansvar för det här?

Läs gärna Svenska Dagbladets utmärkta artikelserie om Boultbees förehavanden…

 

 

Två kor och tio centrum senare

Det är inte lätt att greppa alla turer i Boultgate.  Så jag har översatt några av de inblandades roller till välbekanta metaforer.

Stockholmare: du har två kor. Kommunen säljer båda till en ökänd kringresande hästhandlare som stoppar upp korna och ställer dem i ett växthus som han sedan låter förfalla.

Per Blomstrand: du säljer någon annans kor. Sedan förklarar du för den ursprunglige ägaren att han gjort en bra affär eftersom han inte behöver köpa foder i fortsättningen.

Boultbee: du köper två kor i god tro, vanvårdar dem och chockhöjer priset på mjölken. Sedan försöker du få säljaren att betala för veterinären eftersom korna varit så dyra.

Boultbeezniz

Boultbeehärvan trasslar ihop sig ytterligare. Vi tar det igen:

  • Stockholms stad säljer ett antal centrum till Boultbee. Trots att man varnats för Boultbee. Och utan att ta referenser. (Det var ju bara några skitiga torg och tio miljarder…)
  • Boultbee lovar rusta upp och ta ”socialt ansvar” (Eller hur…)
  • Detta skrivs inte in i avtalet (men de ”lovade” ju…)
  • Boultbee chockhöjer hyror och struntar i underhåll (varför i all världen skulle de…)
  • Socialt ansvar? (Yeah, right…)
  • Nu har dessutom Boultbee kommit på den geniala idén att Stockholms stad ska sköta det underhåll Boultbee lovat att sköta (men höll fingrarna i kors medan de ”lovade”…)
  • Boultbee tycker det är en bra idé eftersom ”de sålde ju dyrt, så de har ­resurserna” (måste prova det här nästa gång jag köper nåt).

Frågan är om ens ”skattebetalarna” är nöjda längre.

Skattebetalaren i svenska folksagor

Detta har hänt:

När borgarna tog makten i Stockholm senaste gången satte de genast igång att slumpa bort en massa gemensam egendom. Bland annat såldes tio centrum till skumraskbolaget Boultbee.

Boultbee åtog sig att utveckla centrumen. Detta åtagande skrev dock inte in i avtalet och har heller inte infriats. Tvärtom.

Några av de ansvariga är både besvikna och förvånade, vilket kan verka nästan ofattbart naivt. Fram till igår kände jag inte till någon person vid sina sinnens fulla bruk som hade något gott att säga om utförsäljningen.

Men så klev mannen som sydde ihop affären, Per Blombstrand vice vd för Stockholms stadshus AB, in på banan och försvarade vad han menar är ”Sveriges bästa fastighetsaffär”.

Bra för vem och på vilket sätt kanske du undrar? Jo, för ”skattebetalarna”.

Tydligare än så blir inte Blomstrand, så jag tänkte försöka reda ut vad han menar.

En skattebetalare är alltså en person som betalar skatt. Inga konstigheter.

Och eftersom det är alldeles uppenbart att affären inte lett till något gott förutom ett tillskot i stadens kassa måste ”bra” betyda en ekonomisk vinst. Eller snarare en möjlighet att delfinansiera de skattesänkningar som genomförts.

Bra för skattebetalarna handlar alltså tillfälliga tillskott i kassan. Att gemensamma egendomar slumpas bort, att centrum förfaller eller att allmänt blir privat verkar inte vara något som bekommer en ”skattebetalare” enligt Blomstrand. Ej heller att gemensamma överenskommelser och lagar (som man visserligen kan ha synpunkter på, men faktiskt också kan påverka demokratiskt) ersätts av en kommersiell logik driven av profitintresse.

Bara att kalla människor ”skattebetalare” antyder att de bär en börda som de har intresse av att göra lättare. En ”skattebetalare” är en person vars huvudintresse är kortsiktiga ekonomiska fördelar.

Att någon överhuvudtaget kommer undan med att kalla att en skumraskaffär och en blåsning för ”bra för skattebetalarna” visar hur snedvridet det offentliga samtalet om skatter är.

Dags att avliva myten om att skattebetalare är en person som vill bidra så lite som möjligt till det gemensamma? Som skattebetalare vill åtminstone jag betala mer i skatt.

No shit, Boultbee

Fastighetsbolaget Boultbee har varit på tapeten här tidigare. De är en av de starkare krafterna i den process som kallas spotifiering och i deras fall innebär att de förvandlar gator och torg till gallerior.

För tre år sedan köpte de tio centrum av Stockholms stad. För de handlare som driver verksamhet i samma centrum har försäljningen varit en katastrof. Många har fått höjda hyror, i vissa fall med så mycket som 150%.

I samband med försäljningen sa moderata borgarrådet  Kristina Alvendal att det fanns ”tydliga åtaganden i  avtalet…”, vilket tydligen inte stämde, ”…om att Boultbee ska utveckla köpcentrumen, särskilt de i förorten som varit eftersatta”, vilket uppenbarligen inte hänt. Snarare tvärtom.

Alvendal själv väljer att inte kommentera, men kollegan Joakim Larsson ”är besviken”. Vilket är fullt begripligt med tanke på att samme Larsson tidigare hjälpt Boultbee att försöka komma undan 380 000 000 i skatt.

Men omfattar Larssons besvikelse mer än så är han antingen nästan ofattbart naiv eller så ljuger han.

Om han tror att fastighetsbolaget Boultbee köper loss en massa gator och torg av något annat skäl än att göra en bra förtjänst är han naiv. Varför i all världen skulle de lyfta ett antal neddekade förortscentrum istället för att bara höja hyrorna?

Det finns också en möjlighet att han ljuger. Att han varken är förvånad eller besviken. Att försäljningen var viktig av ideologiska skäl, alldeles oavsett vad som sedan hände med de centrum som Boultbee köpte.

Det skulle vara befriande om någon moderat ville vara så ärlig och förklara drivkraften bakom deras strävan att spotifiera allt. Om någon bara ville säga att:

Det ska gå att tjäna pengar på allt. Gator, torg och andra offentliga platser är svåra att göra profit på. Därför ser vi helst att de glasas in och förvandlas till privatägda gallerior. Det är å andra sidan också det enda vi bryr oss om.

Centrumåverkan

Fastighetsbolaget Boultbee är en av spotifieringens starkaste påskyndare. De driver ett antal gallerior och har tidigare gjort sig kända för att med bryska metoder och fiffel försöka göra sig av med vissa av de handlare som hyr lokaler av dem. Eller genom att höja hyrorna med upp till 150%.

De får god hjälp av politiker att genomdriva sina affärer. I Stockholm har Boultbee exempelvis fått köpa Bredäng centrum, Fältöversten, Hässelby Gård centrum, Högdalen centrum, Ringen centrum, Rinkeby Torg, Skärholmen centrum, Tensta centrum, Västermalmsgallerian och Älvsjö centrum. Inte nog med det. Exploateringskontoret har dessutom försökt hjälpa dem att komma undan skatt.

Nu har de fått konkurrens om spotifieringen. Av sina egna hyresgäster. Med hjälp av annonser som den ovan samt genom  intresseorganisationen Centrumsamverkan, som drivs av företagarföreningar i fyra gallerior samtliga ägda av Boultbee, vill hyresgästerna rensa upp på torg och i gallerior.

Handlare utanför företagarföreningarna betecknas som ”störande och oseriösa”. De törs dock  inte stå för kritiken själva utan skyller på allmänheten med formuleringar som ”inkommit många klagomål” och ”av många upplevs”. De antyds att det fuskas med skatten och det uppmanas till bojkott.

Här har vi alltså två parter – fastighetsbolag och hyresgäster – som uppenbarligen befinner sig i konflikt med varandra men som samtidigt driver samma process. Spotifieringen av allmänna platser.

Boultbee rensar upp bland hyresgästerna. Hyresgästerna rensar upp bland icke-hyresgäster. De glasar in, jagar bort allt slödder och fortsätter hyresförhandlingen över en soya-vanilla-latte och en spotifierad smörgås.