Okreativt sommarprat

1weaqdevdotc40

Ni som är minsta intresserade av okreativt (icke)skapande, eller dub som det egentligen heter, bör kolla in denna övning.

En guide till okreativt skrivande

Vill du lyckas som författare? Enkelt. Låt bara bli att använda din fantasi. Försök inte skapa något originellt. Var för allt i världen inte kreativ.

1 september 2000 började Kenneth Goldsmith skriva av den The New York Times som hade trillat ner i brevlådan under morgonen. Inte någon särskild artikel eller ens alla artiklar, utan hela tidningen. Varenda bokstav. Bildtexter, annonser, små märkliga tecken från tryckeriet. Allt. Det låter kanske inte så imponerande, men när Goldsmith var färdig några månader senare hade ingivelsen resulterat i en bok på 900 sidor. Inte nog med det. Trots att inget särskilt hade hänt i nyhetsväg var boken full av historier om kärlek, svartsjuka, mord, brott och sex. Precis som en riktigt bra roman alltså. Detta fick Goldsmith att inse att det ges tusentals högklassiga böcker, lätt förklädda till dagstidningar, varje dag över hela världen.

Goldsmith har fått andra liknande idéer. Som att anteckna allt han sade under en veckas tid. Alla rörelser hans kropp gjorde under 13 timmar. Allt som sades under en radiostations trafikrapporter en hektiskt fredag under rusningstid. Varenda väderleksrapport en annan radiostation sände under hela 2005.

Världen är full av texter. Mer eller mindre intressanta. Jag tänker inte skriva en enda till.

Kenneth Goldsmith

Om du frågar Goldsmith varför skulle han svara att ”världen är full av texter. Mer eller mindre intressanta. Jag tänker inte skriva en enda till”.Inte ens det har han kommit på själv. Han har snott citatet från konceptkonstnären Douglas Huebler, som satte en ära i att inte skapa något nytt utan bara använda redan befintliga objekt i sin konst. Goldsmith menar också att litteraturen är 50 år efter konsten när det gäller att vara okreativ.

Om det verkar tråkigt att skriva av en hel dagstidning, hur trist är det då inte att läsa Goldsmiths bok där han gjort just detta? Troligen outhärdligt. Mig veterligen är det ingen som läst den. Det gör ingenting, menar Goldsmith som erkänner att hans böcker är oläsliga. Man behöver inte läsa dem. Det räcker att förstår konceptet. Något som definitivt gäller fler författares böcker.

Goldsmith är inte ensam. Det finns massor av okreativa författare och skribenter. Ett av de mest kända projekten på senare år är ”Getting inside Kerouacs head” där författaren Simon Morris skrev av en sida ur ”On the Road” varje dag och postade på sin blogg. Morris hade aldrig läst boken tidigare, och tyckte ett okreativt förhållningssätt var bästa metoden att närma sig den.

En annan okreativ metod är att översätta texter till kod. En helt vanlig mening kan bli ”substantiv verb adjetiv komma substantiv adjektiv adjektiv substantiv punkt”. Den som skriver av några hundra sidor på det här sätte kommer snart att upptäcka en rytm, en sorts notsystem eller ett grammatiskt DNA.

En anan metod är att kasta om ordningen på en befintlig text. Arbetarens medarbetare Pär Thörn har ordnat både Strindbergs Röda rummet och Goethes Leiden des jungen Werthers i bokstavsordning. Hans version av Röda rummet lästes dessutom i Köpenhamn, Stockholm och Malmö, av en kör där alla medlemmar läste varsitt kapitel samtidigt och kopierades därmed på nytt i ytterligare ett antal sammanhang.

Internet och textbehandlare skapar oändliga möjligheter att vara okreativ. Det har aldrig någonsin varit så enkelt att kopiera som nu. Väldigt mycket av det som skrivs hamnar för eller senare på internet där vem som helst kan använda det för okreativa syften. Ctrl+A Ctrl+C, Ctrl+V är egentligen allt en okreativ författare behöver kunna behärska.

Låter det begränsande att bara använda befintliga texter i olika kombinationer? Verkar det som om alternativ, idéer och nya kombinationsmöjligheter skulle ta slut? Oroa dig inte. Kreativa författare lyckas ju skriva böcker genom att bara använda samma uppsättning 28 bokstäver gång på gång på gång. Men lite motsägelsefullt är väl ändå det här med okreativitet? Visst. Givetvis skapas något nytt varje gång det skapas en kopia. Och det går inte att vara okreativ på ett intressant sätt om man inte är ganska kreativ i högst traditionell mening.

Men vad gör en okreativ författare egentligen? För att förstå detta måste vi ta en omväg över modern dansmusik och Jamaica. Och jag förväntar mig inte att Goldsmith hänger med på den resan.

Om en kreativ författare är ett geni som sitter på sin kammare och får nära nog gudomliga ingivelser som resulterar i originella texter är den okreativa författaren en DJ. En DJ som använder redan befintliga objekt som sätts samman i nya kombinationer i nya sammanhang. En DJ inom techno, house eller hiphop kan använda allt från hela låtar i mer eller mindre befintligt skick till brottstycken av låtar, ljud, instrument, effekter, scratch och samplingar. Musik från den egna genren, andra genrer, skivor på fel hastighet och flera låtar samtidigt. Kanske pratar hen eller sjunger eller rappar eller låter någon annan göra det. Någon som gjort det vid något annat tillfälle, men fått sig röst stulen med eller utan vetskap. Djn tar alla dessa kopierade ljud, sätter samman dem på ett nytt sätt i ett nytt sammanhang.

På samma vis arbetar den okreativa författaren. Skillnaden är att hen arbetar med texter istället för låtar. Den okreativa författaren tar redan färdiga texter, sätter samman dem på ett nytt sätt, i ett nytt sammanhang vid en ny tidpunkt.

På Jamaica är den okreativa musikkulturen särskilt framträdande. De har dessutom mer korrekta benämningar. Förvillande nog heter en DJ på Jamaica inte DJ – det är en person som sjunger eller pratar till musiken – utan selector, alltså väljare. Någon som väljer ut fragment, sätter samman dem och presenterar dem på nytt för sin publik.

Det finns också en form av särskilt okreativ musik som kallas dub. Inom dub gör man så kallade ”versions” av egna eller andras låtar. Man skalar bort en massa onödiga saker och behåller bara det viktigaste. Oftast blir det bara basgången, vissa trummor, kanske ett gitarrackord i baktakt och någon strof av sången kvar. Fullt jämförbart med någon som tar en redan färdig text och ordnar den på ett nytt sätt. En okreativ författare är alltså en ”väljare” som gör ”versioner” istället för att skapa något nytt.

En föregångare inom okreativt skrivande är den argentinske författaren Jorge Luis Borges. Hans bok Pierre Menard från 1939 handlar om en fransk författare som skriver en version av Cervantes Don Quijote 300 år efter att originalet publicerats. Versionen är helt identisk med förlagan, men Borges argumenterar för att det rör sig om två helt olika verk eftersom språk förändras när det sätts in i nya sammanhang.

Den okreativa författarens versioner kan gärna baseras på texter i vid mening. Den franske konstnären Claude Closky listade alla sina ägodelar och tillsammans med annonser för dem, skrivna på överdrivet reklamspråk. Först då framträdde de i sin fulla senkapitalistiska betydelse.

Alexandra Nemerov beskrev en hel dag i hennes liv genom att bara nämna olika varumärken hon stötte på. Prova gärna metoden själv. Så här ser en morgon i mitt varumärkesliv ut:

  • Ikea
  • Ikea
  • Ikea
  • Zoegas
  • Under Armour
  • H&M
  • Ifö
  • Gustavsberg
  • Tapwell
  • Dickies
  • Fred Perry
  • Ikea
  • Apple
  • Ikea
  • Ikea
  • Ikea
  • Axa
  • Zoegas
  • Ifö
  • Gustavsberg
  • Tapwell
  • Pepsodent
  • Ifö
  • FM Mattson
  • Bulldog
  • Ikea
  • Zoegas
  • Onitsuka Tiger
  • Ben Sherman
  • Beats by Dr Dre
  • Cresent
  • Zoegas
  • Apple
  • Zoegas

En lättbegriplig och samtidigt sorglig bild. De finns ytterst få tillfällen då vi inte stöter på varumärken. Det är till och med så att jag knappt i fantasin kan föreställa mig en sådan situation. Att gå naken genom en skog kanske? Varumärkesexperimentet säger, som så många andra okreativa praktiker, väldigt mycket om världen vi lever i. Inte så konstigt kanske med tanke på att okreativa författare faktiskt skriver av verkligheten. Det är bara en tidsfråga innan okreativitet slår igenom stort även inom vetenskapliga discipliner.

Kan man lära sig att bli okreativ? Avprogrammera sig själv från romantiskt naiva föreställningar om originalitet och genialitet? Visst. Kenneth Goldsmith håller kurser på University of Pennsylvania. Examensarbetet består i att ladda ner någons annans uppsats från nätet, presentera den som sin egen och argumentera för den mot en opponent. Ett intressant grepp i dessa dagar då högskolor och universitet lägger ansenliga resurser på att avslöja plagiatörer. Jag undervisar själv på en högskola och okreativt skrivande är ett ofta återkommande moment min undervisning.

Men du kan lära dig alldeles själv också. Här är en bra övning att börja med:

  1. Ta fram din favoritskrift. Det spelar ingen roll vad det är för sort. En roman. En diktsamling. En bilderbok. En pamflett. Sportsidorna i kvällstidningen. En kärleksbrev.
  2. Ta fram ditt favoritskrivdon. En blyertspenna, datorn, kladdkritor eller vad det nu kan vara.
  3. Sätt dig vid din favoritskrivplats. Skrivbordet, fiket, biblioteket, bussen eller en parkbänk.
  4. Skriv av ordagrannt. Alltså, bokstavligt talat bokstav för bokstav. Låt dig för allt i världen inte inspireras att skapa något eget. Kopiera. Håll gärna på i minst åtta timmar. Gärna längre.

Låter det tråkigt? Det är meningen att det ska vara det också.

Om någonting är tråkigt efter två minuter, gör det i fyra. Om det fortfarande är tråkigt, åtta. Sedan sexton. Sedan trettiotvå. Eventuellt upptäcker man att det inte är tråkigt alls.

John Cage

Sätten att utföra övningen och reaktionerna på den varierar. Många följer instruktionerna till punkt och pricka. Andra bryter lite mot dem, ytterligare några helt och hållet. Vissa som genomför övningen omvärderar sin favoritbok och tycker inte alls lika bra om den längre. Andra tycker den har blivit ännu bättre. Någon börjar skriva av för att sedan ändra någon liten detalj, som namnet på någon av karaktärerna i boken eller en irriterande stavning som ”sej” istället för ”sig”. Någon ändrar handlingen lite grann. Någon annan helt och hållet. Någon börjar fundera över vilket papper boken är tryckt på. Vilket typsnitt som används. Vad som skulle hända om man ändrade detta. Någon annan funderar på i vilken ställning hen sitter och skriver. Om skrivandet som fysisk aktivitet, som en sorts dans.

En variant av övningen, som får okreativiteten att framträdda i all sin motsägelsefullhet, är att låta flera personer skriva av samma text under så lika förutsättningar som möjligt. Resultatet blir alltid lika många olika versioner som deltagare.

Du kan givetvis ändra alla variabler. Välja en bok du hatar. En plats som stressar dig. Skriva med fel hand. Skriva av annonser, bruksanvisningar eller kataloger. Ordna befintliga texter på nya sätt. Klippa sönder böcker och klistra ihop dem igen. Placera dem i nya sammanhang. Klottra några kapitel på en vägg. Variationsmöjligheterna är oändliga.

Svårare än så är det inte. Kom bara ihåg att inte vara så kreativ. Kopiera. Kopiera. Kopiera. Kopiera. Kopiera. Kopiera. Kopiera. Kopiera. Kopiera. Kopiera. Kopiera. Kopiera. Kopiera. Kopiera. Och kom ihåg, kombinationerna tar aldrig slut, sammanhangen förändras ständigt och den allra bästa kopian kopieras alltid imorgon.

 

Okreativa tips

Kenneth Goldsmith Uncreative Writing: Managing Language in a Digital Age
En bra introduktion till okreativt skrivande

Craig Dworkin och Kenneth Goldsmith Against Expression: An Anthology of Conceptual Writing
Antologisamling om olika metoder att utrycka sig konceptuellt i skrift.

Pär Thörn Röda rummet (alfabetisk)
Strindbergs Röda rummet, ordnad i bokstavsordning.

Pär Thörn Leiden des jungen Werthers (alphabetisch)
Goethes Den unge Werthers lidande ordnad i bokstavsordning

Sucking on Words
Goldsmiths film om sig själv och sitt okreativa skrivande. Finns att ladda ner gratis från ubu.com

 

Ur Arbetaren #43 2012

Årets musik 2011

Här är något av allt det som gjorde 2011 till det bästa musikåret på säkert 15 år:

PINCH AND SHACKLETON -– PINCH AND SHACKLETON
Jag säger det varje år. Shackleton förtjänar att nämnas i samma andetag som de riktigt stora. Juan Atkins, Carl Craig, Moritz von Oswald, Robert Hood, Wolfgang Voigt och Kenny Dixon Jr. I år har han slagit sig ihop med Pinch och släppt ett fantastik album på Damon Albarns bolag Honest Jons.

KODE9 AND THE SPACEAPE – BLACK SUN
Steve Goodman gör den bästa musiken, har det viktigaste bolaget, skriver den intressantaste boken yadayadayadayada.

DEADBEAT – DRAWN AND QUARTERED
Av alla Basic Channels otaliga lärjungar är bara Deadbeat i närheten av att faktiskt tåla en jämförelse med originalet. I år har det låtit mer avskalat och frasigt än någonsin.

KRYPTIC MINDS – CAN’T SLEEP
Om du tar allt som varit bra med brittisk populärmusik de senaste 40 åren och kör det genom en köttkvarn kommer Kryptic Minds låtar ut som små fullmatade korvar på andra sidan

EMIKA – EMIKA
Ema ”Emikas” Jollys självbetitlade debutalbum påminner en del om Kryptic Minds, men är betydligt råare, mindre tillgängligt och proppat med centraleuropeiskt vemod snarare än smarta referenser.

TRENTEMØLLER – LATE NIGHT TALES
Kan man ha med en skiva där Andreas Trentemøller varsamt rört samma sina popfavoriter? Ja, tydligen.

KING MIDAS SOUND – WITHOUT YOU
Kan man ha med en skiva som består av remixer av en annan skiva som de flesta inte ens gillade i original? Ja, tydligen.

2562 – FEVER
Holländaren Dave Huismans bästa album så här långt. Hade trots detta hellre sett ett album med hans housealias A Made Up Sound.

JAMES BLAKE – JAMES BLAKE
Om PJ Harvey och Aphex Twin fick en lillgammal son tillsammans skulle han se ut och låta som James Blake

AMON TOBIN – ISAM
Det är meningen att man ska ta en madrass och lägga mitt på golvet, släcka ner belysningen vrida upp volymen och lyssna till soundtracket av en vräkning. Värt.

Nära listan: Martyn, Echologist, Resoe, Moritz von Oswald trio, Stimming, Robert Hood, Quantec, Shlohmo, Omar S, Roman Flügel.

Några Låtar:

Limit To Your Love – James Blake
L’Hopital, La Rue, La Prison (DJ Koze Remix) – dOP
2012 – Pinch & Emika
Blanked – Pearson Sound
I’ll Take Care Of U – Gil Scott-Heron and Jamie XX
De Cago – Rolando
It Takes A Muscle (Pearson Sound refix) – MIA
The Alps – Braiden
Blood Music (Indigo Remix) – Illum Sphere
Prenzlauer Berg – Pjotr G vs Jay Rico
Deadman (King Midas Sound Death Dub) – Shackleton
Mirror – Burial & Four Tet & Thom Yorke
Fever – 2562
All Yours (Jack Sparrow Remix) – Submotion Orchestra
Bullet Against the Bone – Kode9 & the Spaceape
Pitch Black – DJ Madd
Cant Sleep – Kryptic Minds ft. Alys B
Street Halo – Burial
Count Backwards (Kryptic Minds Remix) – Emika
Third Eye Vision – Cari Lekebusch
Over The Edge (Shifted Remix) – Sigha
PositiveNoise (Carl Craig Remix) – A Guy Called Gerald and System 7
Memories (From Where You Are) – Cobblestone Jazz
Wildfire (Objekt Remix) – SBTRKT
Earth A Kill Ya (Mala Remix) – King Midas Sound
I Need – Smash TV Ft. Takis
We Can’t Go Back – Deepchild
Veering Intention – Margaret Dygas
Get the Get (breakage remix) – Roots Manuva
Selfish Greedy Life – Pinch & Shackleton
Leviathan – Deadbeat

 Årets musik 2010

Årets musik 2009

nOOOb

Stryket lätt inte vänta på sig. Det administrerades förtjänstfull redan efter några minuter av personen jag betraktar som min vägvisare genom den vetenskapsteoretiska terrängen.

Spekulativ Realism är alltså inte alls samma sak som OOO. Harman betraktar sig dock både som spekulativ realist och objekorienterad filosof.

Precis som dub och techno inte är samma saker, men samma sak kan vara både dub och techno.

Det är heller inte meningen att charlataner som undertecknad ska stoppa in teorier eller tänkare i särskilda fack.

Om du vill fördjupa dig i ämnet kan du läsa vidare här…

Några sommartips

Dags för några tips igen:

[Bibel] Slavoj Zizek – Living in the End Times
Living in the End Times är en sorts fortsättning på ”First as Tragedy…”. Nu är det inte bara liberalismen som går under utan hela världen. Eller rättare sagt, kapitalismen går under och eftersom det är det enda samhällssystem många kan föreställa sig innebär detta världens undergång, as we know it.

Miljöproblem, finanskriser, biogenetik och ökade sociala klyftor knuffar världen mot stupet. För Zizek är det här goda nyheter. Det skapar nya möjligheter och tvingar oss att ta ställning till vad vi vill ha istället.

Boken är såklart proppfull med film- teve- och popkulturreferenser samt lacaniansk psykoanalys. Extra kul att Zizek redan i förordet gör en version av Paulus:

Our struggle is not against concrete, corrupted individuals, but against those in power in general, against their authority, against the global order and the ideological mystification that sustains it.

Utmärkta förlaget Tankekraft har förresten givit ut ”First as tragedy…” i fin svensk översättning.

[Deppop] Trentemøller – Into the Great Wide Yonder
Anders Trentemöllers The last resort är ett av 2000-talets absolut bästa album. Nu är uppföljaren här. Den här gången är det dock inte dubtechno som gäller. Istället låter Trentemöller kärleken till Suicide, The Cure och Mazzy Star få fritt spelrum.

[Fnaselectronica] T++  – Wireless
När vi ändå snackar Suicide är det lika bra att avhandla T++ på samma gång. Hittills har Dj Hells extremt underskattade ”N Y Muscle” varit den bästa uppdateringen av Ghost Rider. Men Hell fuskade genom att faktiskt använda Alan Vega på några spår. T++ gör det både bättre och helt på egen hand.

Honest Jon’s, som startats av Damon Albarn, är för övrigt ett mycket intressant skivbolag.

[Skvallerroman] Chuck Palahniuk – Tell All
Sol-och-våraren Webster Carlton Westward III smörar in sig hos den gamla aktrisen Katherine Kenton. Han planerar att ge ut en riktigt smaskig skvallerroman om filmstjärnan med pikanta detaljer om dennas död. Problemet? Hon är inte död än.

Mer om boken senare…

[Bryggeri] Moranbong
Se upp Red Bull för här kommer årtusendets energidryck från Nordkorea. Blekare hud kan jag dock vara utan. Eller? Vampyrer är ju väldigt trendiga.

[Poststukturell dub] James Blake – CMYK
Kanske det bästa som går att lyssna på en regnig sommardag.

Som du märker blev det inga film- eller tevetips den här gången. Har du sett något bra får du gärna tipsa mig. Under tiden kolar jag igenom John Carpenters samlade produktion.

August Strindberg in Dub

Bobbo Shantis ”Poor People Must Work” är ju som vi tidigare konstaterat en ultimat ”version” av – inte bara den tyske filosofen Karl Marx bok Das Kapital – utan egentligen det mesta som finns att veta om hur vårt samhälle fungerar.

Men August Strindberg har faktiskt gjort en nästan lika bra version. Du har säkert läst den förut, men gör dig själv en tjänst och gör det igen. Den förklarar inte bara det här, utan en hel del annat elände också.

– Vad sa ni till mannen där borta?
– Jag sa, att han skulle arbeta fortare.
– Vilken rätt har ni att befalla över honom?
– Jag betalar honom för det.
– Hur mycket betalar ni honom för det?
– 10 kronor om dagen.
– Varifrån får ni pengarna att betala honom med?
– Jag säljer sten.
– Vem hugger stenen som ni säljer?
– Det gör han.
– Hur mycket hugger han om dagen?
– Åh, han hugger en hel del sten på en dag.
– Hur mycke’ får ni för det?
– Ungefär 50 kronor.
– Men då är det ju han som betalar er 40 kronor för att ni går omkring och befaller honom att arbeta fortare.
– Ja, men jag äger ju verktygen och maskinerna.
– Hur blev ni ägare av dem då?
– Jag sålde huggen sten och fick in så mycket pengar på den att jag kunde köpa in verktyg och maskiner.
– Vem hade huggit den stenen?
– Tig, dumbom!


Årets musik 2009

Läste ett inlägg på bloggen Beneath a Steel Sky häromdagen som fick mig att tänka efter. Vilken av den musik jag gillar idag kommer att låta bra även om tio år?  Och vad kommer att låta hopplöst 2009?

Av de spår och album jag listar nedan är jag helt säker på att exempelvis Shackletons bidrag kommer att vara en tidlös klassiker i stil med Maurizios M-serie eller Mike Inks Studio 1, utan att riktigt nå upp till dem. Men ändå. Untold kommer att låta datarat, men fortfarande bra som exempelvis Massive Attacks tredje album eller något från Underground Resistance tidiga karriär. När jag julen 2019 sätter på Joy Orbisons Hyph Mngo däremot,  uppstår troligen någon typ livskris. Men den låter bra idag.

Hursomhelst. Här är de album jag tyckt mest om under året med korta motiveringar. Jag återkommer som vanligt om några dagar med sånt jag glömt och saker jag ångrar. Vill också passa på att förtydliga att jag inte har riktigt så här insnöad musiksmak. Men nästan.

SHACKLETON – THREE EPS – (PERLON)
Vet inte om 00-talets Träd, gräs och stenar låter som ett positivt omdöme. Men det är det.

MARTYN – GREAT LENGTHS (3024)
Om man tar sikte nånstans mellan södra London och östra Berlin hamnar man i Holland.

LUKE HESS – LIGHT IN THE DARK (ECHOCORD)
Fin dubbig techno nästan i klass med Deadbeats mästerverk Roots And Wire från förra året.

MORITZ VON OSWALD TRIO – VERTICAL ASCENT (HONEST JON’S RECORDS)
Alt Maurizio gör är bra, självklart också att bilda en ambientsupergrupp.

2562 – UNBALANCE (TECTONIC)
Så var vi i Holland igen. 2562 är dock ännu bättre som sitt alias A Made Up Sound

PEVERELIST – JARVIK MINDSTATE (PUNCH DRUNK)
Skumt. Men bra. Skumt och bra. Äh.

DJ KOZE – REINCARNATIONS (GET PHYSICAL)
det är möjligt att inget av spåren är från 2009. Men Koze spelar i en helt egen serie, så han förtjänar att vara med ändå.

REDSHAPE – THE DANCE PARADOX (DELSIN)
Major space dub enligt honom själv. Kan inte annat än att hålla med.

BRENDON MOELLER – JAZZ JUNK SAFARI
Lite mer av just jazz än vanligt. Vet inte om han borde fortsätta på  den banan dock.

VLADISLAV DELAY TUUMMA (LEAF)
Suomi!

Till sist några fina spår:

Tense – Scuba

Expansions – Sigha

Gush (Blaggers Bring It Back Remix) – Trentemøller

Mrs Bojangels – DJ Koze

Far Out – Marko Furstenberg

Transform – Luke Hess

Konfusion – Kode9 & the Spaceape

Day 1 – Marcin Czubala

Gambetta – Pearson Sound

Invisible Circles – Margaret Dygas

See You Around – Margaret Dygas

Blinkende Stjerne – Kontext

Kenton (Marcel Dettmann Remix) – Mikkel Metal

Home – Indigo

Hyph Mngo – Joy Orbison

Closer  – A Made Up Sound

Walk Through Walls (LV Remix) – Untold

Different Music – Hatti Vatti

Rusty Nails (Shackleton Remix) – Moderat

Submersive (Scuba Version) – Jus Wan

Fan vet om alla var från 2009. Orkar inte kolla. God jul hursomhelst.