The Message is the Medium

IMG_1942

Om du hellre läser korrlästa texter tryckta på papper finns min uppsats (som numera är en rapport) att beställa exempelvis här.

Luffarsäkerheten revisited

Uppsatsen

Jag är ju som bekant mer eller mindre besatt av fenomenet ”luffarsäkerhet”. Det finns få saker som säger så mycket om samtiden. När jag sist tittade närmare på luffarsäkerhet upptäckte jag dessutom att ingen riktigt kan svara på vad ”ideologi” är. Så jag har beslutet mig för att ta reda på det. Det kommer att bli det mest omfattande jag någonsin skrivit. Återkommer med en rapport i september.

 

 

 

Adrian Vs Hasse

Inte bara bloggen utan även Efterlyst fyller år. Hade faktiskt ingen aning om att programmet som löser en ”förskräcklig massa brott” också firade.

Hursomhelst. Här kommer nästa intervju av Adrian Hörnquist i vilken Hasse Aro spekulerar kring den perfekta stöten.

Jag har en polare som vill vara med i Efterlyst. Vad är bäst, ska han begå brott eller söka som statist till programmet?
Jag tror att han ska söka till programmet. Man ska komma ihåg att det är sällan de som begår brott som är med i programmet. I åtta fall av tio tar vi upp ett brott där vi inte känner till gärningsmannen.

Fejkar ni hur många tips som kommer in?
Vi fejkar väldigt lite faktiskt. Jag var i Amerika och där fejkar man jättemycket. Där bandar man programmet, så folk inte kan ringa in. De har skådespelare utklädda till poliser som sitter och låtsas att de svarar i telefon. Det har inte vi, våra poliser är riktiga.

Vad är det för skillnad på America’s Most Wanted och Efterlyst?
America’s Most Wanted tar uteslutande upp fall där de vet vem som är skyldig, och så jagar de den personen. De inleder alltid varje program med “join the manhunt”, och det tycker jag är lite spekulativt. Jag tycker vi håller oss på andra sidan av den här spekulativa gränsen som finns.

Vilka ger de bästa tipsen, de kriminella eller allmänheten?
De kriminella. Det verkar finnas någon slags jantelag bland dem. När någon har gjort ett stort brott så är det många som blir avundsjuka och golar.

Kommer de flesta tipsen därifrån?
Nej, det är bara en liten del. Men de tips som kommer är nästan alltid bra. Om vi under ett program får in hundra tips från allmänheten så kanske två är riktigt bra. Får vi in ett från en kriminell så är det oftast något att gå på.

Har ni någon gång tagit upp kritik mot polisen i Efterlyst?
Några gånger har vi tagit upp brott som begåtts av poliser, eller av människor som utgett sig för att vara poliser. Men det är ju ingen direkt kritik. Å andra sidan är Efterlyst inget debattprogram. När vi tog upp Göteborgskravallerna så undrade många varför vi inte tog upp poliser som var misstänkta för brott. Men det gör ju alla andra. Varför ska vi göra det som alla andra gör?

Många kriminella tycker om att se sig själva i Efterlyst. Brukar någon komma fram till dig och fråga om du känner igen dem?
En äldre kille i 60-årsåldern som vi kan kalla för ”Christer” gjorde det en gång. Han kom fram till mig på krogen och var jävligt arg för att vi hade hängt ut honom i samband med en ekonomisk brottslighetshärva. Men det slutade med att vi kom på god fot med varandra, och söp till. Han ringer mig med jämna mellanrum och vi brukar snackas vid en stund. Han är jävligt rolig.

Vad tycker du om kriminalpolitiken i Sverige?
Jag tycker att den är mjäkig och att den fokuserar för lite på brottsoffer. Men det har blivit mycket bättre, politiken speglar ju debatten.

Tycker du straffen är för milda?
Straffen har jag inga synpunkter på. Ibland tycker jag de är för mjäkiga, och ibland är de för hårda. Men jag tycker att domstolarna är för mjuka.

Det känns ibland som att man hakar upp sig på bevisföringen.
Det ska man göra. Men jag tycker ändå att man kan vara lite hårdare.

Hur ser du på dödsstraff?
Jag är helt emot dödsstraff.

Men i vissa länder finns det antydningar på att kriminaliteten har gått ner i samband med dödsstraff?
Jag tror inte att det finns någon undersökning som visar det. Men det spelar ingen roll, därför att priset man får betala är för högt. Finns det dödsstraff så kommer man förr eller senare att avrätta en oskyldig människa och det är det inte värt.

Har du fantiserat om att begå ett riktigt brott?
Nej, men alla har väl suttit och diskuterat om det skulle vara möjligt att göra det här och det här brottet.

Du kan inte förneka att det finns en viss spänning i det hela?
Jo, det finns en nerv i den typen av brott. Det är en av anledningarna till att folk tittar på Efterlyst.

Vad skulle du tänkas begå för brott?
Jag tror att alla, i ett trängt läge, kan begå ett våldsbrott. Men annars, vad skulle jag tänkas begå för brott?

Men om vi bortser från våldsbrotten.
Det skulle väl vara något som gjorde mig ekonomiskt oberoende för resten av livet i såna fall.

Ett stort rån alltså?
Ja, fast jag tror ju inte på dem. Det begås ju aldrig sådana brott, förutom på företagsnivå kanske. Jag tror inte att det går att genomföra det perfekta brottet, och sedan leva lyckligt med pengarna hela livet.

Har Efterlyst någon gång gett dig mardrömmar?
Jag har inte haft mardrömmar om programmet. Däremot hade jag en konstig dröm för ganska länge sedan, där vi tog upp ett mord som vi på något sätt var personligt engagerade i. Och så visade det sig till min stora förvåning att det var jag som var mördaren. Jag fick en blackout som lossnade och så insåg jag plötsligt att – “herregud, det är ju jag!”


Mina bästa refuseringar 4

Det här är egentligen ingen refusering. Tidningen den var tänk till, Atlasden samhällsengagerade kampsportstidningen – kom aldrig ut med sitt andra nummer.  Och det var faktiskt inte bara mitt fel.

Vi hade många fina idéer till nummer två. Hela tidningen skulle se ut som Ikea-katalogen. Jag hade gjort en reportage om övervakning och förbud i tunnelbanan, kallat ”Den överkorsade hunden”, som senare kom att utvecklas till synopsis till Metropia.

Vi hade också ett seriöst reportage om allas vårt favoritprogram Efterlyst. Hasse Aro, Leif GW och en intervju med Brynolf Wendt, världens kanske mest rättrådiga man. Enligt honom själv.

Men vad hade hänt om de gjort nånting med oss istället? Mitt eget blygsamma bidrag bestod i den här texten skriven på julafton 2001 (eller kanske 2002)

GOD JUL SNUTKULTUR

Aldrig får man vara ifred. Inte ens på julafton. Här sitter jag i skenet från Ernst Kirchsteigers vaka och har just meckat mig en rejäl macka när kontantkortstelefonen, internt kallad ”Business Hotline”, ringer.

– Hallå?
– Tjena, det är Hasse.
– Eeehh, hej Hans.
– Hur går det med redovisningen?
– Fan, Hasse. Jag har haft det lite trassligt. Du skulle inte kunna…
– Nåväl, strunta i det nu. Jag har ett generöst erbjudande som kanske kan intressera dig.
– Jaha.
– Vi ska följa med Ravekomissionen på torsdag och filma när dom jobbar. Problemet är att det är långt ifrån säkert att dom där tomtarna haffar nån. Och utan gripanden blir det ingen bra teve.
– Ok? Och?
– Men fattar du trögt? Jag behöver nån som becknar piller på Kickis.
– Riktiga piller?
– Tro fan det.
– Men jag kommer ju att torska.
– Kom igen. Ringa narkotikabrott. Det är ju knappt med på skalan.
– Men…
– Men du kanske hellre vill hosta upp mina trettio lax?
– Trettio?
– Tänkte nästan det. Du har till på torsdag på dig. Annars blir du filmstjärna.
– Du kan inte göra så här mot en polare.
– Just watch me. Nu kanske du lär dig att hålla ordning på redisarna i fortsättningen. God jul.
– Hallå, lägg inte på då. Faan.

Nu är goda råd dyra. 30 papp till på torsdag. Vad fan ska jag göra? Finns egentligen bara tre alternativ. Försöka få en ny redis med den gamla som säkerhet. Tyvärr kommer ingen att gå på den enkla. Eller köpa beskydd av nån som är ännu tuffare än Hasse. Finns bara en sån och det är Leffe. Men han är lite väl tuff och lite väl dyr. Sen har vi ju alltid den gamla vanliga lösningen. Skita i allt och hoppas problemet försvinner av sig själv.

Efter en stunds moget övervägande beslutar jag mig för det sista alternativet. Ska precis ta mig an den saftiga mackan då det ringer. Igen. Tvekar en stund, men vafan. Det kan ju knappast bli värre.

– Hallå?
– Tjena, det är Leffe.
– Eeeehh, hej Leif.
– Jag har en bra och en dålig nyhet.
– Ok.
– Dom där fyrtio du är skyldig Hasse, du kan ge dom till mig istället.
– Men det var ju trettio nyss?
– Ser jag ut som en kille som jobbar gratis?
– Vafan, Leffe…
– Eller vänta förresten. Båda nyheterna är bra när jag tänker efter. Riktigt jävla bra. Du behöver inte betala. Jag har nämligen kommit på en grej
– Jo tack, jag vet. Hasse har berättat. Jag ska vara på Kickis på torsdag.
– Nej, nej. Det här är bättre. Vi ska börja begå riktiga brott när vi spelar in rekonstruktionerna. Eller rättare sagt, DU ska begå riktiga brott.
– Men allvarligt, är det verkligen så smart?
– Vattentätt. Vi klär ut ett gäng praktikanter i tv3-kläder. Så får dom springa runt med kamera och mic. Kommer det nån och jiddrar säger vi att vi är från teve. Funkar alltid. Vi kan till och med låna upp en snutbil och några uniformer från rekvisitan.
– Men, alltså…
– Så splittar vi bytet 90/10. Jag behåller såklart din del tills vi är kvitt. Och du. Det här stannar mellan oss.
– Vadå, har du inte sagt nåt till Hasse?
– Du vet hur det är. Tre kan bevara en hemlighet om två av dom är döda.
– Jo, det är klart.
– Sen säljer vi av filmen till Efterlyst. Det är ju onödigt att göra en rekonstruktion av rekonstruktionen.
– Men du kan ju inte spela in på riktigt fattar du väl? Jag kommer att knasa. Nån granne, gammal klasskompis eller tjejen på Konsum ringer tipstelefonen direkt dom känner igen mig.
– Äh, va inte så jävla gnällig. Det är högst symboliska straff för egendomsbrott nuförtiden. Den voltan gör du hängandes i armkrok på skithuset som Martinsson brukar säga. Go jul grabben!
– Men hallå? Hallå!

Fuck. Julen är förstörd. Men om jag ska sälja ut fullständigt tänker jag åtminstone göra det med stil. Fram med telefonen. Mackan får vänta.

– Ja, hallå. Kan du koppla mig till Global Cops redaktionen.

Omslaget överst, som för övrigt är i relief, är designat av Martin Hultman.