Gategate

En kväll förra året ägnade sig två civilklädda polismän åt att kontrollera biljetter på Hornstulls tunnelbanestation i Stockholm. Jesper Nilsson som befann som på platsen tyckte det var så anmärkningsvärt att han dokumenterade händelsen med sin mobilkamera. Att hjälpa företag att ta betalt av sina kunder ingår knappast i polisens ordinarie arbetsuppgifter.

Poliserna blev provocerade av detta och tryckte upp Jesper mot en vägg, beslagtog mobiltelefonen och anklagade honom för att vara ”torr i munnen”, vilket på polisspråk betyder narkotikapåverkad. Jesper fick välja mellan att radera innehållet på telefonen och att följa med till polisstationen för ett drogtest.

Jesper valde det förstnämnda, men återskapade innehållet i telefonen senare på kvällen. Han lade ut både film och bilder på sin blogg, vilket ledde till att poliserna anmälde honom. Åklagaren valde dock att istället åtala poliserna för  för ofredande, egenmäktigt förfarande och olaga tvång alternativt tjänstefel.

Igår friades poliserna. Domen i sig var ganska väntad. Det är ytterst sällan poliser fälls för liknande agerande. Ofta heter det att ”ord står mot ord” och då väger polisens ord tungt. Den här gången hjälpte alltså inte ens filmbevis.

Man kan ju undra vad som skulle behövas för att ord inte skulle stå mot ord. Direktsändning i SVT? Notarius publicus som vittne?

Det är tyvärr inte det märkligaste med historien. Jespers Nilssons påstådda politiska åsikter tycks dessutom ha spelat roll för domen (pdf)

”Tingsrätten kan inte heller bortse från vad som framkommit i fråga om att Nilsson kan ha haft en viss politisk agenda och syfte med såväl fotograferingen som den efterföljande publiceringen.”

Polismännens agerande relativiseras alltså av det faktum att Jesper Nilssons eventuellt kan ha haft en politisk agenda.

Var och en rätt att ha vilka politiska åsikter som helst. Denna rättighet är skyddad av grundlagen. Att domstolen i ett demokratisk land åberopar eventuella politiska åsikter hos brottsoffer som förmildrande omständighet för förövarna är häpnadsväckande.

Det rör sig om en ny variant av ”du får skylla dig själv att du blir våldtagen när du klär dig som du gör”. Vad är nästa steg? Att antirasister får skylla sig själva om de utsätts för rasistiskt våld? Straffrabatt för den som med sitt bensindrivna fordon kör över en miljöpartist?

Det här är en rättsskandal som förtjänar att dras ur sin mörka, smutsiga vrå ut i dagsljuset.

 

Kommentar med bra länkar här.

 

 

Snutifiering

Det finns flera sätt att bygga en galleria. Vanligen köper man ett torg eller en gata eller kanske ett helt förortscentrum, glasar in det, höjer hyrorna, upprättar regler och tar bort konsumtionshämande detaljer som sittplatser som inte ligger i direkt anslutning till institutioner som saluför soy-vanilla-latte.

Ett första steg kan vara att ringa snuten. Rasmus Fleischer gör en skarpsinnig analys av anledningen till varför Gategate inträffade just vid Hornstull:

Insatserna som dessa är alltid selektiva. Vi kan bara spekulera i varför Beukelmann Boys valt just Hornstull som måltavla; kan det måhända ha att göra med planerna på att glasa in och ”rensa upp” området? Att människor ska känna att de bara är välkomna så länge de ger intryck av att shoppa eller arbeta?

Det finns mycket riktigt planer på att bygga en galleria i Hornstull. Precis som vid Odenplan och en rad andra platser i Stockholm och i andra städer. Det handlar just om att rensa upp. En klassiker är det underjordiska torg på Kungsholmen som en gång i tiden kallades ”LillaPlattan” men som förvandlats till hemtexhelvetet ”Västermalmsgallerian” med en slogan som lyder ”välkommen till det färgsprakande väst”.

Agendan blir tydlig om man tar del av (de tidigare?) planerna för en upprustning av Gullmarsplan. Platsen kallas ”sunkig” och svartmålas av ledande politiker och det påstås att bland anat resenärer och handlare upplever otrygghet och behov av förnyelse.

Själv har jag passerat Gullmarsplan dagligen under många år och känner inte igen bilden. Inte heller har jag nånsin känt något behov av en Galleria.

Men det handlar givetvis heller inte om att värna mina intressen. Det handlar om att värna det privata ägandet. Det är heller ingen konspiration utan fullt normal utveckling i ett kapitalistiskt samhälle. Precis som vid all annan spotifiering handlar det om att ta något som är fritt, kupera svansen och belägga det med avgifter. Det vill säga göra Gullmarsplan eller Hornstull till gallerior och därmed privata och möjliga att exploatera på ett betydligt effektivare sätt.

Spotifieringens förkämpar hatar det brokiga, det allmänna och det okontrollerbara, precis på samma sätt som Pär Strömbäck hatar internet. De vill ersätta detta med ordning, privat ägande och kontroll. Myndigheten som har hand om dessa frågor heter till och med Exploateringskontoret, i shit you not.

Så här beskriver de själva sin verksamhet. Lägg märke till att det här alltså är en kommunal myndighet och inte ett skumraskbolag ägt av Roger Akelius:

Nämnden ska förvalta och utveckla kvartersmark, gator, parker och naturområden som ägs av staden. Det ska göras på sådant sätt att staden är attraktiv att bo i, att näringslivet erbjuds goda villkor och att ekologiska hänsyn tas vid planering och utförande.

Tydligare än så blir det inte. Fint att det fick med några rader om miljön på slutet. Tyder dock på en ganska snäv syn på ekologi.

Aus der iPhone eine waffe machen

Every tool is a weapon if you hold it right.
Ani DiFranco

Polisskandalen som numera är rikskänd under namnet Gategate har tagit sig ofattbara proportioner. Det har skrivits en hel del kloka kommentarer.

Själva händelsen är egentligen inte särskilt spektakulär. Två snutar får för sig att spela tuffa mot en person de stör sig på. Som jag tidigare påpekat kan ingen med minsta erfarenhet av praktiskt polisarbete blir förvånad. Det intressanta är att nu vet även alla andra hur det kan gå till.

Jesper Nilsson filmade nämligen eländet och lyckades – trots polismaktens försök att förstöra filmen – att sprida den på nätet. Någonting säger mig att de två polismännen och deras kollegor tänker sig för både en och två gånger nästa gång de vill undersöka fukthalten i munnen på en ägare till en crackad iPhone.

Något säger mig också att de inte är odelat förtjusta i varken digitalkameror eller Youtube. Precis som Dagens Nyheters ledarredaktion känner olust inför bloggare och deras länkar eller att regimen i Iran gärna hade varit utan Twitter.

Det ideologiska monopolet är sedan länge brutet. Du behöver inte längre äga en morgontidning för att väcka opinion. Det behöver inte längre vara ord mot ord efter ett polisingripande. Det är inte längre lika lätt att censurera obeväma åsikter och fakta, ens i diktaturer.

Det här öppnar givetvis oanade möjligheter. Jag säger inte att en twitteruppdatering eller snut på Youtube bär det klasslösa samhället i sitt sköte. Men de går helt klart att använda för att sprida en andra versioner än de etablerade.

Frågan är bara hur vi sprider den här möjligheterna till så många som möjligt. Det intressanta är inte i första hand vilka som använder ny tekologi, sociala medier och nya informationskanaler. Frågan är hur de används.

Efter att ha jobbat med kultur och ungdomar under många år och i vitt skilda delar av samhället har jag konstaterat en sak. Unga från medelklassen (i brist på bättre benämning) ser sig själva som både konsumenter och producenter, medan unga från arbetarklassen ofta ser sig själva uteslutande som konsumenter och använder exempelvis nätet uteslutande för konsumtion.

Med ett allt mer segregerat skolsystem riskerar den här klyftan att fördjupas ytterligare. Den megafonen vi åtminstone tillfälligt förfogar över riskerar att återigen hamna i de besuttnas händer till DNs ledarredaktions och ravekommisionens chefsideologs stora glädje.

Sist men inte minst vill jag att ni ska veta att Jesper Nilssons film inte är det enda som restaurerats

Veckans affärer 1006

Detta har hänt:

* Polisen har sedan en tid tillbaka jobbat extra med att kolla biljetter i tunnelbanan i Hornstull. När det har långtråkigt ägnar de sig åt att ”kolla upp folk”. Inga konstigheter för någon med minsta erfarenhet av polisarbete i praktiken. Den här gången hände dock något som de båda konstaplarna inte räknat med. Det blev fotade och filmade. Deras idoga ansträngningar att dölja vad som numera är känt som Gategate misslyckades. För att uttrycka sig milt. Så le, ni är på typ hela jävla internet!

* 14 000 sjuka tvingades börja söka jobb vid årsskiftet. Nu är 80% av dem hos arbetsförmedlingen istället för Försäkringskassan. ”Man kan tycka att det var bra att så många gick till Arbetsförmedlingen. Å andra sidan kan man tycka att det var synd att så många behövde gå till Arbetsförmedlingen”, säger Bertil Thorslund, analytiker vid FK.  Vad som däremot är klart är att få utförsäkrade får jobb. No shit.

* Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är numera så pass lika att Sydsvenskan ägnar en halv ledearsida åt att försöka skilja dem åt. Utan att lyckas.

* Flattr är (snart) här. En av männen bakom är Peter Sunde som tidigare figurerat i pirategate. Det faktum att han får kåken medan den bakåtsträvande krämartjänsten Spotify hyllas som Lösningen, säger väl det mesta om tiden vi lever i.