Därför röstar jag inte på Piratpartiet

i_smoke_crack_and_i_vote_tshirt-p235315884569422147t53h_400

I fredags fick cirkusen kring upphovsrättsfrågor ytterligare en clown när Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson deklarerade att han fildelar

 

Jag är ledsen Jimmie, men du slösar din tid. Även om Hitler var vegetarian var inte frågor om kosthållning särskilt avgörande för hans framgångar, om du fattar vad jag menar. 

 

Men eftersom det är inne att bekänna fildelningsfärg vill jag inte vara sämre än någon annan. Så varsågoda: 

 

Jag tänker inte rösta på Piratpartiet. 

 

Visst. Jag förstår argumenten. En röst på Piratpartiet kan vara en protest mot FRA, IPRED, ACTA och andra angrepp på rättssamhället. En protest mot ett skrämmande samtycke för sådana påfund hos många av de etablerade partierna. Det kan säkert röra om rejält. 

 

Jag har också noterat att det finns betydligt trevligare alternativ på PPs valsedlar än de fånar som vanligtvis representerar partiet och som gjort ett så bra jobb med att befästa de vanligaste fördomarna om sig själva, nämligen att de är en sammanslutning unga män med borgerliga åsikter, snabba uppkopplingar och små snoppar.

 

Men det räcker givetvis inte. Jag har samma invändning mot Piratpartiet som mot Sverigedemokraterna. Givetvis i betydligt mindre utsträckning och av andra skäl. Det har inte med deras respektive kärnfråga att göra. De är snabbt avhandlade. Jag håller inte alls med SD.

 

PP har jag säker något gemensamt med även om jag tycker deras snack om kommersiellt kontra icke-kommersiellt är häpnadsväckande otidsenligt för att komma från ett parti som ska vara nere med utvecklingen. 

 

Min invändning rör istället alla andra politiska frågor. Vilka andra än sina kärnfrågor kommer PP att arbeta med i Bryssel? Inga? Vilken partigrupp kommer de att hamna i? Bryr de sig? Eller kommer de att ge Centern, Folkpartiet och de andra i den liberala gruppen sitt tysta medgivande om PP skulle hamna där?

 

Troligen. Så här skriver de på hemsidan:

 

Piratpartiet tar inte ställning i höger/vänster-frågor, eller andra frågor som ligger utanför vårt principprogram

 

Detta är ett ganska allvarligt missförstånd. Att ”inte ta ställning i höger/vänster-frågor” är att i högsta grad ta ställning. Det är att ta ställning för den rådande liberala samhällsordningen och därmed en mycket tydlig högerståndpunkt. Så det spelar ingen roll att jag är överens med PP i en fråga så länge de kastar in handduken när det gäller allt annat. 

 

Jag kan inte koma på en enda fråga som är så viktig att jag struntar i resten. Definitivt inte fildelning. Det är ett oerhört smidigt sätt att sprida kultur och fördela en viss typ av varor. Varken mer eller mindre. Men det intressanta är fortfarande inte att några få varor plötsligt är gratis. Det är en utveckling som inte går att stoppa. Jag röstar hellre på ett parti som arbetar för befria resten. Har du tips på ett sådant får du gärna höra av dig.

 

 

Dela på Facebook

And the winner is…

 

tre gringos

Frågan om vem som skulle bli först med att göra en Metallica besvarades snabbare än väntat. Enligt Aftonbladet  kräver bland andra Jan Guillous, Åsa Larssons och Jens Lapidus förlag att få veta identiteten på en person som misstänks ha spridit ljudböcker. 

Synd för dem. En kille som exempelvis Jens Lapidus behöver ju all cred han kan få. Förlagen lär dock inte bry sig. Som alltid när det gäller upplevelseindustrin är det upphovsmännen som tar smällarna och bolagen som plockar hem vinsten.

Att göra en Metallica

Lars Ulrichs peruk

I den fantastiska filmen ”Some Kind of Monster” bjuder Metallicas trummis Lars Ulrich på en liknelse som är dum till och med för att komma från honom. Han beskriver sitt band som General Custer vid Little Big Horn och de fans som laddar ner Metallicas låtar som indianerna. 

Om jag inte minns fel slutade det med att Custer skalperades. Riktigt så illa gick det inte för Metallica. Men nästan. Efter att bandet stämt  Napster stängdes 300 000 av deras fans av från fildelningstjänsten. 

Att försöka stämma samma personer som gjort bandet till världsberömda mångmiljonärer visade sig vara ett mycket dåligt drag. Mängder av fans övergav Metallica. Det tog flera år att hämta sig från krisen. En hel del cred var borta för alltid. 

I morgon träder IPRED-lagen i kraft. Jag kan förstå att den giriga upplevelseindustrin är glada. De vill gärna lägga ytterligare några slantar på de redan rekordstora vinsthögarna. De har varit ytterst framgångsrika med att prångla ut myten om att de representerar några stackars fattiga konstnärer och inte i första hand sina egna vinstintressen. Lagstiftarna har svalt den här myten med hull och hår och åsidosatt rättssäkerheten på ett sätt som borde väcka allmän bestörtning. 

Men hur är det egentligen med upphovsmännen? Det är knappast troligt att de kommer att tjäna på IPRED. I Danmark, som haft en liknande lag länge, har de inte fått ett öre. Alla pengar hamnar istället i fickorna på advokater och den industri de representerar. 

Däremot har upphovsmännen en hel del att förlora. Vilken någorlunda intelligent person vill gå till historien som den första artist som skickar låtsassnuten på sina fans? Vem blir först med att sabba sina beundrares privatekonomi? Vem vill bli först att skjuta sin cred och respekt i sank för all framtid? Eller med andra ord: vem blir först att göra en Metallica?

Konstgjord konflikt i Sydsvenskan

Underhållningsindustrin är ofta sina egna värsta fiender. Men en sak har det lyckats med, vilket bland annat Copyriot påpekat. De har med stor framgång prånglat ut en bild av att fienderna i konflikten kring upphovsrätt är pirater och stackars fattiga konstnärer. 

Några som uppenbarligen svalt den här myten med hull och hår är Sydsvenska Dagbladets oberoende liberala ledarredaktion. Dagens ledare beskriver fildelarna som skurkar och de som får sin upphovsrätt kränkt som offer. 

I samma tidnings kulturdel kan man  läsa att SF Bio 2008 gjorde sitt bästa resultat på tjugo år. PÅ SFs hemsida står att de amerikanska filmbolagen tjänat mer pengar än någonsin under 2008. 

Alex Kugelberg, Biografansvarig på SF i Malmö som i morgon öppnar en ny biograf, beskriver läget så här:

– I Malmö hade vi vårt bästa år någonsin 2008, vi får neka folk för att vi inte har plats.

Det är något som inte stämmer här. Jag kan hålla med om att upphovsmännen i någon mening är offer. Men vilka är egentligen skurkarna? De som gör rekordvinster på upphovsmännens material eller de laddar ner filmerna?

IPRED är en eftergift åt en rik bransch som vill bli ännu rikare. Så Stefan Sauk, om du läser det här och fortfarande käkar nudlar har jag ett tips. Vill du ha skälig ersättning kanske du ska vända dig de som gör rekordvinster på ditt arbete. Inte till de som gillar dina filmer.

Om du gillar IPRED kommer du att älska ACTA

Precis när vi hämtat oss från IPRED-chocken och Pirate-Bay-rättegången är det dags för nästa fascinerande påfund. Acta, eller Anti-Counterfeiting Trade Agreement, är ett internationellt handelsavtal som bland annat är tänkt att begränsa spridningen av piratkopior. Då snackar vi allt mellan nedladdade filer och förfalskade märkeskläder. 

Det är mycket hemlighetsmakeri kring avtalet, men några pikanta detaljer har läckt ut. Bland annat ska tullen få till uppgift att kontrollera att piratkopiorna inte sprids över gränsen. 

Att de skulle hinna kolla alla är orimligt. Det skulle innebära att man var tvungen att checka in en flera månader innan avgång. Återstår att göra stickprov alltså. 

Sist jag reste hade jag med mig en telefon (2gb), ett usb-minne (8gb), en dator (300gb), en iPod (80gb), en dator (300gb) och en portabel hårddisk (500gb). Jag vågar inte tänka på hur länge jag hade blivit kvar i tullen medan tjänstemännen:

(1) Letar upp musik, film, dokument och program (vad händer om jag döper om filerna. Har de en expert på obskyr electronica som direkt känner igen Marko Furstenbergs version av Mod.Civs ”Einfachheit Gewinnt”?)

(2) Försöker avgöra om det rör sig om piratkopior (måste jag ha med bilder på bokhyllan för att bevisa min oskuld)?

Det kan hursomhelst ta ett tag. 

Men låt oss bortse från alla orimligheter ett tag. Säg att risken att åka dit i tullen var hög och straffen kännbara. Säg att ACTA verkligen skulle fungera. Då uppstår nämligen en liten men allvarlig paradox. Ju bättre ACTA fungerar, desto sämre kommer ACTA att fungera. 

Varför? Vi gör ett tankeexperiment som säger en hel del om hur verklighetsfrånvända våra makthavare är. Tänk dig att det gick att ladda ner heroin från internet. Hur många tror du skulle bekymra sig med att svälja kapslar eller stoppa ner det i en väska för att sedan passera en tullstation? Rätt svar: ingen.

Metropia

Vill du ha en liten ”Sneak Preview” från filmen jag varit delaktig i finns den här:

Metropia

Jag har skrivit manus tillsammans med regissören Tarik Saleh och Stig Larsson. Den riktige Stig alltså, inte den där kioskdeckartrotten. 

Filmen är en dramadokumentär. Det kanske är bäst att poängtera att alla inblandade inte skulle beskriva den så, utan snarare som ”Science Fiction”. 

Medverkar gör bland andra Vincent Gallo, Juliette Lewis, Udo Kier, Stellan Skarsgård och Alexander Skarsgård. Nåja, deras röster i alla fall. 

Filmen kommer upp på biograferna till hösten. Var snäll och kom ihåg att det är ett väldigt otacksamt jobb att syssla med samhällsskildringar. Det är ju som bekant alltid mycket värre i verkligheten. 

Och du. Don’t wash your hair…