Bakom slöjan, en vara

Jan Björklund inleder valspurten med att fiska i det allra brunaste vatten han kan hitta. Han vill ändra skollagen så att rektorer ska kunna förbjuda såväl elever som lärare att ha heltäckande slöja.

Det finns några saker som kan verka lite märkliga med utspelet. Dels är det väldigt få kvinnor som bär heltäckande slöja. Dels har rektorer redan möjligheten att förbjuda lärare att ha slöja om det stör undervisningen.

Det är alltså ett högst symboliskt förslag. Ett sätt att göra islam till en valfråga. Ett försök att göra en grupp människor som knappt ens existerar till ett problem för att locka väljare som stör sig på muslimer.

Det kan också verka konstigt att en företrädare för ett liberalt parti har så starka åsikter om hur folk går klädda att han känner sig tvungen att lagstifta i frågan.

Detta är dock ganska logiskt. Heltäckande slöjor krockar nämligen med en av liberalismens grundpelare. Då tänker jag inte på individens fri- och rättigheter utan på myntets baksida, kapitalismen.

Kapitalismen tvingar oss alla att sälja vår arbetskraft, vare sig vi vill eller inte. Den tvingar oss alla att vara varor. Detta föder en logik som tvingar – särskilt kvinnor, särskilt personer med serviceyrken – att ständigt exponera sina kroppar. I Tyskland är det exempelvis både tillåtet och vanligt att annonsera efter personal som ”ser bra ut”.

Den som döljer sitt utseende – och därmed sin vara – bryter mot den här logiken. I en värld där vi alla är till salu får man inte slarva med förpackningarna. Vi är vandrande CV:n där vårt utseende, vare sig vi vill eller inte, är en viktig del. På den prekära arbetsmarknaden måste vi ständigt vara annonser för oss själva som berättar att vi är villiga, flexibla, har stora nätverk och ser jävligt bra ut.

En liberalt förpackad arbetare kan alltså inte ha heltäckande slöja. Ett liberalt förpackat stycke arbetskraft visar istället tydligt vad han eller hon har att sälja. Ungefär som de mer eller mindre nakna människorna i den reklam översvämmar våra urbana miljöer. Så det är väl lika bra att ungarna lär sig det här redan i skolan?

Läs också:

Dagens Konflikt

Ali Esbati

Studielön

Jan Björklund och SACOs ordförande Anna Ekström skriver i DN att ”Skattesystemet måste uppmuntra till utbildning”. Jag har lösning på problemet. Men först skulle jag vilja översätta några nyckelbegrepp i texten så det blir lättare att förstå vad Björklund och Ekström menar:

Akademiker = höginkomsttagare (som eventuellt har) akademisk utbildning

Dålig utdelning på sin kunskapsinvestering = har ingenting med bildning att göra som man kanske kan tro utan innebär att de som tjänar mycket pengar också betalar mycket i skatt.

Långsiktigt hållbart skattesystem = låga skatter

Uppmuntra till utbildning = har heller ingen koppling till att lära sig saker utan handlar om att högre utbildning ska ge privatekonomisk avkastning.

I Björklunds och Ekströms värld verkar det inte finnas några andra skäl än rent ekonomiska till att skaffa sig högre utbildning.

Texten handlar egentligen inte om utbildning överhuvudtaget. Det är bara ett svepskäl för att driva tesen att Sverige har för höga skatter. Kanske något att fundera på för dig som är medlem i ”fackförbundet” SACO.

Hursomhelst. Jag har en bättre lösning på hur skattesystemet kan ”uppmuntra till utbildning”. Gör tvärtom. Höj skatten istället. Förvandla studielån till studielön. Låt också fler få chansen till högre utbildning.

Det kommer att ”ge utdelning på sin kunskapsinvestering”. Både för individen och samhället. Inte bara ekonomiskt. Jag är ganska säker på att det först och främst finns helt andra värden med att bilda sig.

Barnförbjudet med Jan Björklund

– How was your childhood?
– Short.

Det finns en fantastisk scen i filmen Flykten från Alcatraz där fängelsedirektören frågar Clint Eastwoods karaktär hur hans barndom varit. Clintan svarar: kort.

Jag är säker på att Jan Björklund uppskattar scenen lika mycket som jag. Lika säker är jag att han gör det av en annan anledning. Björklund vill ju som bekant att även gärningsmän under 15 ska kunna hamna i domstol.

Inga konstigheter. Om det inte vore för ett utspel tidigare i veckan där Björklund menar att barndomen ska vara lång. Väldigt lång. Närmare bestämt 23 år.

När det gäller skyldigheter och ansvar blir vi alltså vuxna vid 15 års åder. Möjligen ännu tidigare, det är lite svårt att veta vad Björklund egentligen menar med ”tas till domstol”. När det gäller rättigheter blir vi dock inte vuxna förrän minst åtta år senare.

Ok, vi blir straffmyndiga innan vi blir myndiga idag också. Men nån måtta får det väl ändå vara.

Under en lång period av livet är vi alltså varken barn eller vuxna. Eller förlåt, både barn och vuxna. Samtidigt. Fast på oilka sätt. Frågan är vad vi ska kalla dem som befinner sig i den här folkpartistiska gråzonen. Skyldighetsvuxen? Rättighetsbarn? Både och?

Vad tycker ni? Bästa förslaget vinner ett hedersomnämnande.

4 timmars lön med bibehållen arbetsdag

Här har man firat att arbetstidsförkortning äntligen rullar ut på den politiska banan igen. Efter att ha darrat färdigt av rädsla har Alliansen formerat sin trupper och lanserat ett motdrag. Förslaget är givetvis värt att återge i sin fulla prakt:

19-åringar ska tjäna hälften av vad en vuxen gör

Det är inte bara ett radikalt förslag. Det fångar essensen av Alliansens politiska projekt på ett nästan poetiskt sätt. Sällan har det varit mer tydligt att Jan Björklund och hans vänner är ute efter att ta från de som har lite – det vill säga alla unga människor som inte kommer att få halva priset på hyran, busskortet, matinköpen och så vidare – och ge till de som har betydligt mer – det vill säga alla arbetsgivare som nu kan kamma hem en avsevärt större profit på andras arbete.

Mot ”sex timmars arbetsdag med bibehållen lön” ställs alltså ”fyra timmars lön med bibehållen arbetsdag”. Säga vad man vill om förslaget, men vi som efterlyst tydligare skillnader mellan blocken har åtminstone något att glädjas åt.

Oh bondage up yours

Kampen om verkligheten går vidare. KD har sin Göran, SD har sin Jimmie och moderaterna kränger mellan sin uppförande- och utseende kod och surrealistiska experiment i regi av Sven Otto Littorin.

Så vad gör Folkpartiet? Jo, de dammar av punken. Inga konstigheter. Min favorit är denna punkiga formulering:

Frihet är en bra selling point när vi vill nå unga sympatisörer

Nu väntar jag bara på att Jan Björklund, med säkerhetsnål i kinden, förklarar hur namnet ”The Slackz” rimmar med arbetslinjen.