Sex timmars arbetsläsning

Ford_assembly_line_-_1913

Temat för veckans nummer av Arbetaren är arbetstidsförkortning. Det kanske verkar cyniskt att hävda att vi bör jobba mindre i tider av hög arbetslöshet. Men arbetstidsförkortning är ett vapen mot just arbetslöshet. De som har jobb kan jobba mindre och flera kan dela på de jobb som faktiskt finns.

Men det handlar också om att ändra synen på arbete. I varje samhälle finns ett antal nödvändiga sysslor som måste utföras. Låt oss sköta dem så smidigt som möjligt, dela på dem solidariskt och låta var och en göra vad hen vill med resten av tiden.

Hursomhelst. Jag skulle vilja tipsa om tre böcker om arbete som jag garanterat tipsat om förut. Den första är Karl Marx Kapitalet. Och du behöver inte läsa alla tre banden. Du behöver faktiskt inte ens läsa ett av dem. Ta dig bara igenom de första kapitlet i första boken. 30 sidor som ger en bra bild av vad resten handlar om. Eller så kan du lyssna på Rhythm & Sounds Poor People Must Work där reggaepoeten Bobbo Shanti mässar just ”Poor People Must Work” över en dubtechnoslinga. Den bästa sammanfattning av Kapitalet som någonsin gjorts.

Att fattiga människor måste jobba är nämligen vad arbetskritik handlar om. Vi har inget annat val än att sälja vårt arbete. Det är just detta som är kapitalism. En politisk rörelse som inte är arbetskritisk är heller inte systemkritisk.

En annan bok som tar upp en mycket viktigt aspekt av arbete är Silvia Federicis Revolution at Point Zero och då särskilt texten ”Wages for Housework”. En av anledningarna till att jag inte gillar ordet lönearbete är att det finns så många typer av arbete under kapitalismen som inte är avlönade. Studier, shopping och arbetslöshet är några exempel. Federicis visar förtjänstfull hur två andra exempel – hushållsarbete och reproduktion – inte bara är arbete. Dessa sysslor, ofta utförda av kvinnor, är dessutom en förutsättning för att kapitalismen överhuvudtaget ska fungera.

Men vad ska vi kalla arbete då? Om ”lönearbete” är missvisande? Visst kan vi vara akademiska och skilja på levande arbete och dött arbete. Men jag förslår att vi för enkelhetens skull bara kallar det ”arbete”. Men vad ska vi kalla de här nödvändiga sysslorna då? Sådant vi måste göra även i ett klasslöst samhälle? Som att bygga hus, odla mat och skriva böcker. Jag föreslår att vi kallar dem ”bygga hus”, ”odla mat” och ”skriva böcker”.

Den tredje boken jag skulle vilja tipsa om är Roland Paulsens Arbetssamhället. Den handlar om hur arbete blivit statsideologi. Om att vi för länge sedan, trots enorma produktivitetsökningar, slutat förkorta arbetsdagen och att arbete blivit ett självändamål. Vilket påminner mig om att sex timmars arbetsdag aldrig kan vara ett mål i sig, utan bara första steget på vägen mot att avskaffa arbete och därmed kapitalismen. Välstånd mäts ju som bekant inte i hur mycket vi jobbar, utan i hur lite vi jobbar.

Ur Arbetaren #39 2013

För en kreativt okreativ politik

Veckan inledare i Arbetaren…

Veckans stora kulturartikel handlar om okreativt skrivande. Det är en metod som kortfattat går ut på att skriva av redan befintliga texter. Man tar helt enkelt en redan färdigt text ofta skriven av någon annan och kopierar den. Om detta är kul, bra, nyttigt, intressant eller värdefullt går alltid att diskutera. Men så länge metoden håller sig inom litteraturen drabbas åtminstone inga oskyldiga.

Då är det värre när okreativiteten får spridning utanför kulturen. Ett område där den fått stort genomslag är tyvärr politiken. Där kopierar alla varandra hela tiden. Det är numera förtvivlat svårt att upptäcka någon större skillnad mellan partierna. Samtliga vill vara arbetarpartier. Den viktigaste frågan för samtliga partier är ”jobben”. Ja, med en nyansskillnad hos Sverigedemokraterna vars viktigaste fråga handlar om att någon annan ”tar jobben”.

Hur kunde det gå så fel? Redan Karl Marx insåg att det sanna måttet på rikedom inte är den tid vi arbetar, utan den tid vi inte arbetar. Arbetarklassens mål bör givetvis vara att lönearbeta så lite som möjligt. Missförstå mig rätt. Jag vill inte öka arbetslösheten. Särskilt inte med tanke på att arbetslösa bestraffas trots att de sköter för kapitalismen viktiga samhällsfunktioner som att hålla löner och inflation nere. Jag vill minska arbetet. Kan vi inte vara politisk kreativa för en gångs skull och dela lika på de jobb som trots allt behöver utföras och samtidigt sänka arbetstiden så mycket det någonsin går? Utan att fuska genom att exportera en massa arbetstid till andra delar av världen. Frågan är så viktigt att jag kan tänka mig att kompromissa med namnet. Låt oss starta ett nytt parti och kalla det ”Arbetarpartiet mot arbete”.

Ur Arbetaren #43 2012

Fredagsmys med Karl Marx, förolämparen

Har inte hunnit skriva senaste tiden. Lovar bättring. Under tiden kan du underhålla dig med att låta Karl Marx förolämpa någon. Förslagsvis din chef, valfri medlem av Sveriges regering eller i stort sett vilken entreprenör som helst.

Jag har provat på mig själv…

The arch-philistine Fredrik Edin was the insipid, pedantic, leather-tongued oracle of the bourgeois intelligence of the nineteenth century

Who would want to have to talk always with intellectual skunks, with Fredrik Edin who study only for the purpose of finding new dead ends in every corner of the world!

Fredrik Edin has wasted my time, and what is more, the dolt opined that, since I was not engaged upon any ‘business’ just now, but merely upon a ‘theoretical work’, I might as well kill time with Fredrik Edin!

Vad är välfärd?

Istället kan vi utveckla ett system med hög produktivitet och tillräcklig rikedom där arbetet minskar istället för ökar. I ett sådant system är måttet på rikedom inte längre den tid vi arbetar, utan den tid vi inte arbetar.

Karl Marx (version)

Arbetscitatmaskinen

Laddar inför smygläsningen på fredag med några citat tillverkade av en maskin som drivs av alienerat lönearbete.

Wasn’t technology supposed to make us free instead of unemployed?
Jim Goad

The trouble with unemployment is that the minute you wake up in the morning you’re on the job.
Slappy White

In an industrial society which confuses work and productivity
the necessity of producing has always been an enemy of
the desire to create
Raul Vaneigem

Överklassen tillät arbetaren inga andra värden än de som slavägaren uppskattar hos slaven. Arbetaren skulle vara flitig och uppmärksam, inte tänka själv, endast visa sin herre lojalitet och tillgivenhet, inse att hans rätta plats i statens ekonomi var slavens plats i sockerplantagens ekonomi. Betrakta de många dygder vi beundrar hos en människa, och de blir synder hos en slav.
J L and Barbara Hammonds

Let us not destroy those wonderful machines that produce efficiently and cheaply. Let us control them. Let us profit by their efficiency and cheapness. Let us run them for ourselves. That, gentlemen, is socialism.
Jack London

Måste vi ta över produktionsmedlen är det inte min revolution
Fredrik Edin

Vad? Har ni etablerat folket såsom samhällskropp men ännu inte lärt er hemligheten att få alla de rika att tvinga alla de fattiga att arbeta? Är ni fortfarande okunniga om polisens mest elementära funktion?
Voltaire

Bourgeoisin har dränkt det fromma svärmeriets heliga rysning, den ridderliga hänförelsen och det spetsborgerliga vemodet i den egoistiska beräkningens iskalla vatten. Den har upplöst den personliga värdigheten i bytesvärde och i stället för de otaliga lagstadgade och välförtjänta friheterna satt den samvetslösa handelsfriheten allena.

Den har, kort sagt, i stället för den i politiska och religiösa illusioner höljda utsugningen satt den öppna, skamlösa, direkta, kalla utsugningen.

Bourgeoisin har avklätt alla de verksamheter, som förut betraktades och ärades med from vördnad, deras helgongloria. Den har förvandlat läkaren, juristen, prästen, poeten och vetenskapsmannen till sina betalda lönearbetare.
Friedrich Engels & Karl Marx

Alla betalda arbeten absorberar och förslöar sinnet
Aristoteles

Hela vårt liv är mord genom arbete. I sextio år dinglar vi i repet, och vi dansar
Georg Büchner

 

Det öppet skamlösa

Bourgeoisin har dränkt det fromma svärmeriets heliga rysning, den ridderliga hänförelsen och det spetsborgerliga vemodet i den egoistiska beräkningens iskalla vatten. Den har upplöst den personliga värdigheten i bytesvärde och i stället för de otaliga lagstadgade och välförtjänta friheterna satt den samvetslösa handelsfriheten allena.

Den har, kort sagt, i stället för den i politiska och religiösa illusioner höljda utsugningen satt den öppna, skamlösa, direkta, kalla utsugningen.

Bourgeoisin har avklätt alla de verksamheter, som förut betraktades och ärades med from vördnad, deras helgongloria. Den har förvandlat läkaren, juristen, prästen, poeten och vetenskapsmannen till sina betalda lönearbetare.

Friedrich Engels & Karl Marx

August Strindberg in Dub

Bobbo Shantis ”Poor People Must Work” är ju som vi tidigare konstaterat en ultimat ”version” av – inte bara den tyske filosofen Karl Marx bok Das Kapital – utan egentligen det mesta som finns att veta om hur vårt samhälle fungerar.

Men August Strindberg har faktiskt gjort en nästan lika bra version. Du har säkert läst den förut, men gör dig själv en tjänst och gör det igen. Den förklarar inte bara det här, utan en hel del annat elände också.

– Vad sa ni till mannen där borta?
– Jag sa, att han skulle arbeta fortare.
– Vilken rätt har ni att befalla över honom?
– Jag betalar honom för det.
– Hur mycket betalar ni honom för det?
– 10 kronor om dagen.
– Varifrån får ni pengarna att betala honom med?
– Jag säljer sten.
– Vem hugger stenen som ni säljer?
– Det gör han.
– Hur mycket hugger han om dagen?
– Åh, han hugger en hel del sten på en dag.
– Hur mycke’ får ni för det?
– Ungefär 50 kronor.
– Men då är det ju han som betalar er 40 kronor för att ni går omkring och befaller honom att arbeta fortare.
– Ja, men jag äger ju verktygen och maskinerna.
– Hur blev ni ägare av dem då?
– Jag sålde huggen sten och fick in så mycket pengar på den att jag kunde köpa in verktyg och maskiner.
– Vem hade huggit den stenen?
– Tig, dumbom!