Betala bra för att kunna ta bra betalt

Förra veckan släppte organisationen Planka.nu en rapport om spärrarna i Stockholms lokaltrafik. De kostar 69 000 000 kronor om året. Det kanske låter konstigt att det spenderas så mycket pengar på att göra resorna krångligare, otrevligare och mer tidskrävande. Men det finns en logisk förklaring. 

Lokaltrafiken drivs nämligen av privata entreprenörer med ett vinstintresse. Big deal vem som kör, kanske du tänker. Syftet är ju detsamma, att frakta folk mellan olika platser. Men så är det faktiskt inte. 

Det finns en grundläggande skillnad mellan offentlig och privat verksamhet. För ett offentligt ”företag” är pengarna ett medel och verksamheten ett mål. För ett privat företag är det tvärtom. Verksamheten är ett medel och pengarna ett mål. Målet med verksamheten för exempelvis Veolia och MTR är alltså inte alls att köra folk till jobbet utan att tjäna så mycket pengar som möjligt. 

Det säger sig själv att tunnelbanan blir annorlunda i privat regi. Det förklarar också varför spärrarna blir allt dyrare och tar upp allt större plats. Det förklarar varför det finns så många brutala kontrollanter som trakasserar resenärer, varför det står låtsaspoliser och hänger innanför spärrarna och varför det sitter reklam precis överallt. Att kunna ta betalt är inte bara viktigare än någonting annat. Det är själva målet med verksamheten.

Samma logik gäller självklart också alla andra områden där vi numera ”erbjuds” privata ”alternativ” som sjukvård, skola, äldreomsorg och så vidare. Den gäller för de gator och torg som glasas in och kallas gallerior. Den gäller hela den samhällsutveckling där offentliga miljöer privatiseras och förfulas, där allt gemensamt är till salu och där alla alltid är kunder. Ingenstans är denna utveckling så tydlig som i Stockholms tunnelbana.

See You in Court

I går klubbades IPRED-lagen igenom i riksdagen. Detta skedde nästan obemärkt eftersom media gjorde andra prioriteringar.

Det är mycket som är oklart med IPRED. Kommer det att räcka med en nedladdad låt för att bli fälld? Kanske.

Kommer privatsnutarna att få större befogenheter än den riktiga polisen? Ja, faktiskt. För att polisen ska få ut någons ip-nummer krävs misstanke om brott som kan ge fängelse.

Vilka bevis kommer att krävas? Lättförfalskade skärmdumpar? Troligen.

Hur stora blir skadeståndskraven? Det återstår att se. I Danmark, där de haft en liknade lag sedan några år tillbaka har det rört sig om summor upp till 250 000 danska kronor*.

De danskar som fått krav har dock också fått ett erbjudande de inte kan tacka nej till, som det brukar heta: betala hälften av kravet så slipper du rättegång.

Varför är detta erbjudande så svårt att tacka nej till? Jo, IPRED-målen kommer att avgöras civilrättsligt. Det innebär bland annat att den som blir fälld för fildelning inte bara får betala skadeståndskravet utan också rättegångskostnaderna.

Inte nog med det. Den mest bisarra delen av IPRED är skampålen. Den som fälls kan få bekosta ett sätt att meddela domen exempelvis genom en annons i tidningen.

Vem har råd att ropa ”see you in court!” i det läget? Och vilken blir nästa krisbransch som får den här typen av hjälp av riksdagen? Kommer bilindustrin att få stämma folk som cyklar till jobbet? Kommer bankerna att få hyra in privatpoliser som åker runt och kollar så att deras före detta kunder inte förvarar pengarna i madrassen?

 

* Det är dessutom värt att tillägga att inte en enda spänn av skadestånden i Danmark hittills tillfallit upphovsmännen. Som vanligt när det gäller underhållningsindustrin är det helt andra än artisterna som kammar hem pengar.

Spotifysamhället

För några månader dök musiktjänsten Spotify upp på nätet. Kortfattat erbjuder den möjligheten att lyssna på musik på datorn utan att ha filerna på hårddisken. Istället loggar du in på en server och får tillgång till ”miljontals” låtar. Om du dessutom betalar några spänn i månaden slipper du höra reklamjinglar mellan samma låtar.

Spotify är inte intressant i sig. Det är bara det senaste sättet för underhållningsindustrin att försöka hinna med ett tåg som lämnat perrongen för flera år sedan. Däremot säger Spotify en hel del om det samhälle vi lever i.

I Spotifysamhället är du tvungen utföra en prestation för att slippa vissa typer av information. Ibland rör det sig om förhållandevis enkla åtgärder. En lapp på dörren för att slippa oönskad post. Hemligt nummer för att slippa samtal från försäljare. Medvetet sen ankomst till biografen för att slippa se annat än den film du betalat 100 spänn för. Snabba fingrar på fjärrkontrollen för att slippa reklamen.

Ett av de vettigaste skälen att lada ner teveserier från The Pirate Bay istället för att vänta till de visas på TV4 är att slippa reklamavbrott.

Ibland är det så gott som omöjligt att slippa undan som exempelvis när du åker tunnelbana. Ibland krävs viss förhandlingsskicklighet alternativt hörlurar och snabba steg om du inte vill veta mer om erbjudanden från Tele2 eller bli medlem i Greenpeace.

Kan någon vänlig själ förresten förklara varför det är ok att pracka på folk diverse abonnemang och medlemskap i olika organisationer medan exempelvis hemslösa som ber om några spänn genast blir ivägjagade av låtsaspolisen? Är det finare att tigga pengar till ett företag i telekombranschen än till sig själv? Var i ligger den stora skillnaden (förutom att de som tigger utanför bolaget ofta är trevligare och mindre påflugna)?

Spotify nöjer sig dock inte med en enkel gest eller handling. De vill ha cash. Spotify är ännu ett kliv in i en värld där du är tvungen att betala för att slippa bli informerad om vissa saker. Först måste du jobba ett antal timmar om dagen för att har råd med saker du behöver. Sedan några till för att ha råd med saker som du kanske skulle klara dig utan, men gärna vill ha.

I Spotifysamhället är du dessutom tvungen att jobba ytterligare några timmar för att har råd att slippa sådant du absolut inte vill ha.

Men allt är såklart inte elände. Jag kan inte tolka det faktum att fildelningen fortsätter öka i omfattning på annat sätt än att det handlar om en bojkott mot Spotify, med den skillnaden att de som deltar i aktionen slipper vara utan musik.