Varför krångla till det Timbro?

Timbro kommer med ett oväntat förslag. Det handlar om att sätta personer med socialbidrag i arbete. Idag minskar bidraget med en krona för varje krona inkomst om bidragstagaren börjar jobba. Timbro vill ändra systemet. Istället ska bidraget minska med 70 öre istället för en krona. Detta för att motivera fler att arbeta.

Jag har ett bättre förslag. Inför medborgarlön. Då lönar det sig ännu mer att börja arbeta. Vi kan också lägga ner en rad onödiga myndighetsfunktioner. Dessutom slipper vi problemet med ”skitjobben”.

Varför vintertid?

Ikväll blir det mörkt väldigt tidigt. Närmare bestämt drygt en timme tidigare än igår. Sommartiden är över och vi är tillbaka på ruta ett.

När sommartiden infördes 1980 var syftet att utnyttja dagsljuset bättre. Det skulle vara ljust på kvällarna när folk kom hem från jobbet. Man hoppades att bland annat spara energi på de här sättet.

Det visade sig dock vara tvärtom. Den extra timmen ljus under dygnets lediga tid användes för att göra en massa saker, vilken gjorde att energiförbrukningen ökade något.

Det finns en okänd potential i ledighet. En potential som aldrig tas med i beräkningarna när arbetstidsförkortning eller medborgarlön diskuteras. Frihet och ljus är produktivt. När vi är lediga och har ork och energi gör vi saker vi annars inte skulle göra.

Varför inte utnyttja detta fullt ut. Dra ner arbetstiden till ett samhällsnyttigt minimum och förlägga detta nödvändiga arbete till dygnets mörka del? Det vill säga tvärtom mot idag, då det är ljust när de flesta jobbar och mörkt när det flesta är lediga.  Vi kan kalla det ”frihetstid” istället för sommartid och låta den gälla året om.

Ett litet steg för Ohly

I helgen knuffades Lars Ohly ett pyttelitet steg åt helt rätt håll. Vänsterpartiet kommer i fortsättningen att driva kravet på sex timmars arbetsdag. Det var verkligen på tiden. Denna viktiga men samtidigt stendöda fråga kommer alltså tillbaka som en zombie för att äta arbetslinjens förespråkare levande.

Ok, jag överdriver. Kravet bär inte det klasslösa samhället i sitt sköte. Det är ärligt talat ganska anspråkslöst. Men jag är ändå glad att någon problematiserar det faktum att vi haft åtta timmars arbetsdag i snart hundra år medan produktiviteten ökat mångfalt.

Vem som cashat in på det? You do the math. Det är inte de som stämplar in åtta och ut halv fem i alla fall. Så mycket är säkert.

Göran Hägglund, en av de få politiker som det finns någon poäng med att följa på Twitter, var inte sen att gratulera:

Mesigt Vänsterpartiet! Minskad arbetstid med 25% o bibehållen lön. Bah! Varför inte 2 timmars arbetstid o dubbel lön?

Jag håller såklart med honom. Och det är inte första gången han är helt rätt ute. Läs det här raderna av Jack London också Göran så kanske alla bitarna faller på plats:

”Let us not destroy those wonderful machines that produce efficiently and cheaply. Let us control them. Let us profit by their efficiency and cheapness. Let us run them for ourselves. That, gentlemen, is socialism…”

På samma tema…

Return of the evil No Jobs

annons_asoc_anette

 

Hittade en fin gammal kampanj från tiden kring millenieskiftet. Den föddes ur en djup frustration över att det inte fanns några politiska alternativ. Det fanns ingen som på allvar kritiserade hur samhället var och är organiserat. Som ifrågasatte arbetets former. Som undrade hur det kan komma sig att vår produktiva förmåga, vår kreativitet, våra drömmar och vårt gemensamma slit var reducerat till ett sätt att skapa vinster åt andra. 

 

Som väckte oss på morgonen och frågade hur det kommer sig att vi var på väg till ett jobb vi hatar, för att tillverka saker ingen behöver bara för att någon tjänar pengar på det. Som attackerade grunden och inte bara konsekvenserna. Som ville bota själva sjukdomen, inte bara lindra dess symptom. 

 

Det handlade aldrig om att inte arbeta. Det handlade om att inte vara arbetare. Personligen fiskar jag gärna på morgonen, murar en vägg på dagen, passar andras barn på kvällen och skriver ett filmmanus framåt natten. Men jag vill varken vara fiskare, murare, fritidsledare eller kulturarbetare. 

 

Det är slående hur aktuell kampanjen fortfarande är. Idag är situationen ännu värre än då. Den etablerade politiska vänstern saknar helt förmågan att föreställa sig själva vid makten. Istället för att begära frigörelse sysslar de med olika typer av identitetspolitik. Istället för egna visioner, krav och alternativ ägnar de sig åt att protestera mot andras politik och i bästa fall bromsa utvecklingen lite grann. 

 

Det räcker inte. Arbetarpartiet mot arbete kräver noll timmars arbetsdag med bibehållen lön. 

 

Tidigare om arbete

 

 

annons_asoc_elin

annons_asoc_perannons_asoc_lisaannons_asoc_stefan
annons_asoc_jorgen

Ob åt alla

overtime

 

Arbetsmiljöverket föreslår att de ska bli lättare för chefen att beordra övertid. 

 

Det är inte en dag för sent att arbetsmiljöverket tar itu med frågan. Men även om det är rätt steg har de tagit det i fel riktning. De borde börjat med den generella övertid som alla så kallat arbetsföra svenskar arbetar. Jag tänker på resor till och från jobbet för de som har arbete. Jag tänker på dygnet runt, året om för de som inte har det och ”förväntas stå till arbetsmarknadens förfogande”. Eller som Slappy White brukade säga:

 

The trouble with unemployment is that the minute you wake up in the morning you’re on the job.

 

Kan vi inte diskutera vad vi ska ha för betalt för det istället?

 

 

Dela på Facebook

Noll timmars arbetsdag II – Vem ska göra ”skitjobben”?

Permanent Siesta

Målet med arbetstidsförkortning är givetvis noll timmars arbetsdag med bibehållen lön. Framöver kommer jag att berätta hur jag tänker mig att vägen dit skulle kunna se ut. 

Men idag nöjer jag mig med att låtsas att vi redan är där. Säg att alla medborgare fick en summa pengar av staten varje månad. Inte jättestor, men tillräcklig för att leva på om du av någon anledning inte kan eller vill lönearbeta. 

Den vanligaste invändningen mot den här typen av lösningar handlar om de sysslor som ingen skulle göra om de verkligen inte behövde. Vi kan kalla argumentet:

Vem ska göra skitjobben?

Med ”skitjobb” menas ofta lågavlönade, slitsamma, monotona och inte sällan kvinnodominerade yrken. Kritikerna menar att ingen skulle göra dessa jobb om vi införde medborgarlön och folk inte behövde arbeta om de inte ville.  

Nämen, va bra då. En del av de här jobben skulle förhoppningsvis försvinna helt. Ingen vettig människa skulle exempelvis städa hemma hos en moderat kulturminister för småslantar om hon inte verkligen behövde. 

Andra skulle förändras. Om exempelvis McDonalds ville att någon städade hos dem på natten skulle de behöva betala betydligt bättre än idag. De skulle bli mindre slitsamma, mer varierande, bättre betalda och så vidare. Arbetsgivare skulle bli tvungna att sälja in sig hos de som ville arbeta istället för tvärtom. Uteslutande bra förändringar alltså. 

Det intressanta med den här kritiken är att även den som är emot medborgarlön måste svara på den. Även den som föredrar dagens system måste besvara frågan: vem ska göra skitjobben? Skillnaden är att i detta fall har vi redan ett facit. 

Idag tvingar vi människor att göra dessa jobb. Lönearbeta är nämligen inget fritt val, utan något vi måste göra. De allra värsta ”skitjobben” tvingar vi de som verkligen inte har något annat val att göra. De som av olika skäl hamnat längst ner. De som helt enkelt inte får sin försörjning att gå ihop om de avstår. 

Hur dåligt vi än skulle lyckas med medborgarlön är jag säker på att vi skulle ha ett bättre system än idag. 

Jag vet vad du tänker. Vem ska betala? Det tänker jag berätta nästa gång. Men du ska få en ledtråd. Vi lever mitt i den rikaste civilisationen i världshistorien.

Noll timmars arbetsdag I

…med bibehållen lön.

Del I  – Icke-frågan

Redan Karl Marx insåg att välstånd inte handlar om hur mycket vi jobbar, utan hur lite vi jobbar. Kortare arbetsdag har alltid varit en viktigt fråga för arbetarrörelsen. Varit. Idag är frågan helt död. Man kan verkligen fråga sig varför.

Vet du hur länge vi haft åtta timmars arbetsdag? Sedan 1 Januari 1920. Det är alltså snart 90 år sedan arbetstiden förkortades senast. Samtidigt har samhället blivit oerhört mycket rikare. Den tekniska utvecklingen har gått framåt på ett sätt som saknar motstycke i historien.

Det borde alltså vara både möjligt och angeläget att korta ner arbetsdagen igen. Att näringslivets företrädare inte är intresserade av kortare arbetsdag med bibehållen lön är inte alls konstigt. Märkligare är det att exempelvis Kommunal, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraternas kvinnoförbund tagit bort sina krav på sex timmars arbetsdag.

LO är till och med direkt kritiska. Så här skriver några av deras ledande ekonomer i en debattartikel med den bisarra rubriken ”Vi måste skärpa kraven på att folk ska arbeta mer”:

Det är mer modernt att resa krav på en stärkt monarki än att kräva sex timmars arbetsdag.

Artikeln handlar om att det inte är Moderaterna som hotar välfärdsstaten utan det faktum att folk inte arbetar tillräckligt mycket. Det handlar om att ta ansvar. Precis som när vissa LO-förbund tycker att deras medlemmar ska ta ansvar för krisen genom att sänka sina löner.

De som kammar hem bonusar, löneökningar, skattesänkningar, fallskärmar, pigavdrag och svindlande pensioner är säkert väldigt glada för att någon annan ”tar ansvar” för välfärdsstaten. De är säkert också glada för att ingen kräver att de ska vara med och betala i större utsträckning.

Kortare arbetsdag är nämligen ingenting vi kommer att få gratis. Det är något vi måste kräva. Ett första steg är att sätta upp frågan på dagordningen igen.

Jag kommer att återkomma i ämnet en hel del framöver. Avslutar där jag började med Karl Marx (Kapitalet. Tredje bandet s774):

”… frihetens rike begynner i själva verket först där det arbetande som är bestämt av nöd och yttre ändamålsenlighet upphör; det ligger alltså enligt sakens natur på andra sidan den egentliga materiella produktionens sfär. … På andra sidan detsamma begynner den mänskliga kraftutveckling, som är sitt eget ändamål, frihetens sanna rike, som emellertid blott kan blomstra på detta nödvändighetens rike som sin grundval. Arbetsdagens förkortande är grundbetingelsen.”