Årets läsning 2012

pwo5rvvw55tcvy

Förutom böckerna på årslistan till Arbetaren skulle jag vilja nämna några till, som exempelvis:

Ian Bogost – Alien Phenomenology

Carl Cederström och Peter Fleming – Dead Man Working

Nikanor Teratologen – Äldreomsorgen i Övre Kågedalen / Förensligandet av det egentliga Västerbotten

Gertrude Stein – How to Write (Ok, den är från 1931. Men väldigt bra).

Barbro Lindgren – Även en ihålig nöt vill bli knäckt 

Ben Jeffery – Anti-Matter: Michel Houellebecq and depressive realism 

Dessutom är jag väldigt glad för att min största svenska favorit Birgitta Stenberg fått så mycket uppmärksamhet under året. Men du, skriv några fler böcker.

I år hoppas jag antingen Michel Houellebecq eller Margret Atwood får nobelpriset. I övrigt kommer jag att ägna mig en hel del åt okreativt skrivande. Ses där.

Hebbershålet Mon Amour

Jag dödade i somras ett elvaårigt barn som uppgav sig heta Helge Holmlund, hemmahörande i Hebbershålet, Övre Kågedalen, norra Västerbotten. Vi möttes vid ett tivolis pissränna just när Barnens Dag slukades av Männens Natt. Han verkade vara den tysta, svaga typen, och tycke uppstod. 

Så börjar Äldreomsorgen i Övre Kågedalen av Nikanor Teratologen, en av de mest fasansfulla berättelser som någonsin skrivits på svenska språket, eller närmare bestämt, på skelleftebondska. Vi får följa Morfar och elvaåriga Pyret på en resa genom Västerbotten kantad av mord, incest, filosofiska grubblerier, dyngfylla och ständiga övergrepp. Morfar omfamnar alla tänkbara förkastliga ståndpunkter och begår de flesta avskyvärda handlingar jag kände till innan jag läst boken samt ytterligare några jag känner till tack vare den. Han är nazist, pedofil, våldsverkare, misantrop, kvinnohatare och en hel del annat som är svårare att definiera. Boken är också proppad med referenser till bibeln och klassisk litteratur men också till nazistiska, esoteriska och rasbiologiska irrläror.

Det blev ett jäkla liv när den gavs ut 1992. Med några få undantag sågades den totalt. Recensenter kallade den snuskig, föraktfull och det vidrigaste de någonsin läst. Att den varken borde ha skrivits eller givits ut. Att den var ett kränkande förtal av en bygd och dess människor. Någon menade också att författaren måste hysa en osund fascination för nazismen.

Länge visste man inte vem som dolde sig bakom pseudonymen. Det avancerade språket gjorde att snart sagt alla mustiga västerbottniska författare misstänktes. Särskilt Stig Larsson. Boken visade sig dock vara skriven av en ung man vid namn Niclas Lundkvist. Norstedts avstod från att trycka upp den igen när första upplagan sålt slut. Den hamnade istället på Vertigo förlag som gav den som pocket. Nu ger de ut både Äldreomsorgen i Övre Kågedalen och uppföljaren, Förensligandet i det egentliga Västerbotten, i en samlad mycket vacker nyutgåva.

Jag älskar Äldreomsorgen i Övre Kågedalen. När jag läste ut den första gången befann jag mig på en buss någonstans mellan Uddevalla och norska gränsen. Jag veckopendlade mellan Göteborg och jobbet i Oslo och satt där i smutsiga arbetskläder bland ett sällskap pensionärer och grät. Jag grät, precis som Stig Sæterbakken som skrivit ett av efterorden, och kunde givetvis inte förklara varför för mina tröstande medpassagerare. Vad skulle jag säga? Den vidrigaste människan jag någonsin lärt känna har just råkat illa ut efter att ha stått utanför Bauta Gym i Kusmark och bekänt krigsförbrytelser?

Varför grips jag så av Morfars och Pyrets öde? Författaren själv menar att han skrev boken för att fästa uppmärksamhet på det kärlekslösa samhälle vi lever i. Torbjörn Säfve gick ett steg längre och beskrev morfars hus ”med luntorna av nazistisk litteratur som själva sinnebilden av den västerländska världen”.

Jag skulle vilja gå ytterligare ett steg. Det är inte bara världen runt om Morfar som är vår värld. Morfar är dessutom kapitalismen. Precis som arkeologen Alexander Cunningham, huvudperson i Teratologens fantastiska Att hata allt mänskligt liv, är kolonialismen. Morfar är det glupska monster som aldrig är sent att slå mynt av gamla orättvisor. Som om finanskriser, miljöförstöring, alienation och krig förkroppsligats och tagit formen av en gammal knotig pedofil. Referenserna till fascismen är vår historia. Ett bagage vi fortfarande bär runt på. De ständiga övergrepen som förtär allt vackert är kapitalets expansion. Som oundvikligen kommer spricka som ett troll i skenet från en bättre värld. Jag grät den där gången för att jag för första gången insåg att världen som vi känner den kommer att gå under. Jag älskar att minnas det som glädjetårar.

Äldreomsorgen i Övre Kågedalen ären milstolpe i svensk litteraturhistoria. För det är ju som Gilles Deluze hävdar i ett citat i början av boken: ”en obeskrivlig fröjd strömmar alltid från de stora böckerna, också när de talar om avskyvärda, depressiva och fruktansvärda ting”. Kanske särskilt då.

 

Ur Arbetaren #29 2012

Årets läsning 2009

Här är mina favoriter 2009. Återkommer som vanligt om några dagar med sånt jag glömt och saker jag ångrar.

JAMES ELLROY – BLOODS A ROVER
Den avslutande delen i American Tabloid trilogin befäster Ellroy som den främste skildraren av Amerikas 1900-tal. Nobelpriset nästa.

Länge kommentar här. Mer om Ellroy här.

NIKANOR TERATOLOGEN – ATT HATA ALLT MÄNSKLIGT LIV
Trots att den handlar om en kolonisatör och ett missfoster i Indien på 1800-talet säger den mer om världen vi lever i just nu än något annat jag läst under året.

Längre kommentar här

MARK FISHER – CAPITALIST REALISM
Slavoj Zizeks lillebror Mark Fisher driver en av de mest läsvärda bloggarna som finns. Fisher lanserar begreppet ”realkapitalism” (jmf med ”realsocialism”) för att beskriva hur ett nutida nyliberalt samhälle fungerar. Åttio sidor späckade med häpnadsväckande fakta, smarta vändningar, filmreferenser, användbara begrepp som marknadsstalinism samt intressanta frågeställningar om vad du skulle göra om du ordnade en aktion och alla kom. Mest valuta per sida i år.

STEVE GOODMAN – SONIC WARFARE
När Steve inte gör grym musik under namnet Kode9 eller driver samtidens viktigaste skivbolag Hyperdub skriver han böcker. Sonic Warfare är indelad i årtalskapitel precis som Mille Plateaux om du kommer ihåg den. Det handlar om allt mellan Jerikos horn och dubstep. Ljud som terror, kaos och förgörelse och raka motsatsen. Och sist men inte minst också ”Unsound” (som min vän Måns mycket riktigt påpekar bör översättas ”aljud”).

Personligen tror jag frekvenspolitik kommer att bli vårens grej och jag återkommer om den här boken inom kort.

SLAVOJ ZIZEK – FIRST AS TRAGEDY, THEN AS FARCE
Liberalismen dog två gånger under 00-talet. Som politisk doktrin i samband med 9-11 och som ekonomisk teori i samband med den globala kreditkyrkans haveri några år senare. Boken handlar om hur vi bäst använder den informationen. Det kanske räcker så.

CHUCK PALAHNIUK – PYGMY
Chuck, om du läser det här. Kan du inte skriva en Rant vart tredje år istället för krysta fram en Pygmy varje? Inte för att Pygmy på något vis är en dålig bok, tvärtom. Men sedan det började gå att ställa klockan efter din utgivning har en del av känslan försvunnit. Men du kanske har feta amorteringar, vad vet jag.

Mer om Pygmy här.

TILLSAMMANS
Det är inte i första hand för att få en fantastiskt läsupplevelse som jag då och då öppnar den här boken utan för att det är så jävla skönt att veta att det fortfarande pågår någon form av klasskamp därute. Boken handlar innehåller ett antal texter om hur arbetare exploateras, men vad viktigare är, också vilken form motståndet tar sig. Rekommenderas till alla som lönearbetar.

Köp den här.

FRONESIS
År efter år och nummer efter numer plockar de fram relevanta ämnen och intressanta texter. Behövs det får texterna en utmärkt översättning också. Vet inte vad de får i kulturtidskriftstöd men det är hursomhelst för lite, era snåla jävlar.

Sommartips

00. Moritz Von Oswald Trio - Vertical Ascent [HJRCD45]

Tänkte bjuda på tre tips i sommarvärmen

 

Moritz von Oswald Trio – Vertical Ascent

Några skivor äger jag en tre, fyra exemplar av eftersom jag spelat dem så ofta att de till sist börjat låta risigt och jag känt mig tvungen att köpa en ny. Skivorna innehåller i samtliga fall musik av Moritz von Oswald. 

 

Efter några års frånvaro verkar han vara tillbaka på allvar. Förra året tolkade han Ravel tillsammans med Carl Craig. Nu har han bildat en ambient-supergrupp bestående av sig själv, Vladislav Delay och Max Loderbauer. 

 

Vertical Ascent liknar Ravel-tolkningen till formen och innehåller av fyra långa, händelserika spår som funkar till allt mellan klubbgrottan och Campari med juice i Jesusparken. 

 

Bokförlaget h:ström

H:ströms förtjänar någon sorts kulturpris för sin utgivning. De blandar moderna mästerverk som Nikanor Teratologens senaste ”Att hata allt mänskligt liv” med klassiker som Ernst Jüngers ”Psykonauterna” och Nietzsches ”Så talade Zarathustra”. Den sistnämnde i översättning av just Teratologen. 

 

De ger ut fin modernp pulp som Poppy Z Brites ”Utsökta lik” och nytgåvor av tidsdokument som RAFs texter om stadsgerilla. Vågar inte tänka på vilket liv det skulle bli om Åsa Lindeborg hittade något intressant i den. 

 

Jean-Pierre och Luc Dardenne

De två belgiska bröderna gör brutalt socialrealistiska filmer utan att bli porriga. Ofta om samhällets utstötta som småtjuvar, missbrukare och papperslösa immigranter, nästan alltid med Jérémie Renier i huvudrollen och alltid väldigt bra. Kolla exempelvis in ”Barnet” eller ”Lornas tystnad”. 

 

 

 

 

 

Dela på Facebook

Att hata allt mänskligt liv

Kossan mu

 

Nikanor Teratologen har tidigare gjort sig känd för att skapa riktigt vidriga karaktärer som pedofilen och nazisten Morfar. I hans senaste roman Att hata allt mänskligt liv är det inte bara huvudpersonen utan hela världen som är vidrig. 

 

Handlingen utspelar sig i Indien under 1800-talet. Arkeologen Alexander Cunningham leder en utgrävning av en uråldrig helgedom i ett land som äcklar honom så mycket att han blir allvarligt sjuk. Medan Cunningham rotar bland saker som borde lämnats ifred och hittar saker han helst hade sluppit hitta, plågas han av minnet av ett möte med missfostret Bhairava 40 år tidigare. 

 

Större delen av boken består av en dialog mellan Cunningham och Bhairava. Den asexuelle tönten Cunningham försöker till en början värja sig när missfostret hånar britternas försök att rena, katalogisera och systematisera Indiens ”monstruöst mirakulösa härlighet”. 

 

Sakta men säkert får Bhairava övertaget och framstår allt mer som Cunninghams omedvetna och Indien – med dess brutala seder, sjukdomar, människooffer och religionskrig – som ett ganska sunt ställe där begäret får fritt spelrum. 

 

Det sjuka och onda är istället de brittiska kolonialherrar som med sin enfaldiga drift att vilja veta, mäta, väga och räkna lyckas förolämpa och förstöra allt i sin väg. Som med sin frihandelsdogmatiska rovdriftspolitik tar livet av miljontals indier. Som borde vara de sista att förklara för någon annan vad mänskliga rättigheter och människovärde egentligen är. Vilket inte hindrar dem från att göra just detta. Tvärtom. 

 

Låter det bekant? Att hata allt mänskligt liv handlar först och främst inte om Indien. Den handlar om att känna sig främmande i en värld där allting kvantifiereras. Där allting skattas och räknas om i pengar. Om att försöka stoppa in sina begär och drömmar i en cynisk apparat som känner till ”the price of everything and the value of nothing”. Om att försöka leva ett anständigt liv en liberal demokrati. 

 

Den här fantastiska boken höjer ett varnande finger. Gör något åt saken eller plågas för alltid.  

 

 

Dela på Facebook