Stoppa vansinnet

Ett besynnerligt vansinne har gripit arbetarklassen i de länder där den kapitalistiska civilisationen härskar. Detta vansinne drar i sitt kölvatten med sig det individuella och sociala elände, som sedan två århundraden plågar en dyster mänsklighet. Det är kärleken till arbetet, den med döden kämpande lidelsen för arbete, vilken drivits dithän att livskraften hos den enskilda människan och hennes avkomma bryts ned. Istället för att kurera denna sinnesförvirring har präster, ekonomer och moralister gjort arbetet till något heligt…

Paul Lafargue

Vad är välfärd?

Istället kan vi utveckla ett system med hög produktivitet och tillräcklig rikedom där arbetet minskar istället för ökar. I ett sådant system är måttet på rikedom inte längre den tid vi arbetar, utan den tid vi inte arbetar.

Karl Marx (version)

Varför vintertid?

Ikväll blir det mörkt väldigt tidigt. Närmare bestämt drygt en timme tidigare än igår. Sommartiden är över och vi är tillbaka på ruta ett.

När sommartiden infördes 1980 var syftet att utnyttja dagsljuset bättre. Det skulle vara ljust på kvällarna när folk kom hem från jobbet. Man hoppades att bland annat spara energi på de här sättet.

Det visade sig dock vara tvärtom. Den extra timmen ljus under dygnets lediga tid användes för att göra en massa saker, vilken gjorde att energiförbrukningen ökade något.

Det finns en okänd potential i ledighet. En potential som aldrig tas med i beräkningarna när arbetstidsförkortning eller medborgarlön diskuteras. Frihet och ljus är produktivt. När vi är lediga och har ork och energi gör vi saker vi annars inte skulle göra.

Varför inte utnyttja detta fullt ut. Dra ner arbetstiden till ett samhällsnyttigt minimum och förlägga detta nödvändiga arbete till dygnets mörka del? Det vill säga tvärtom mot idag, då det är ljust när de flesta jobbar och mörkt när det flesta är lediga.  Vi kan kalla det ”frihetstid” istället för sommartid och låta den gälla året om.

270 miljarder är ingenting

I går fick Lars Ohly frågan om han visste vad det skulle kosta att införa sex timmars arbetsdag. SVTs utfrågare hävdade att en undersökning visat att det skulle kosta 270 miljarder. Ohly tyckte det lät lite och jämförde med de 100 miljarder som Alliansen sänkt skatterna med.

Det är svårt att uttala sig om siffrorna, eftersom jag inte vet vilken undersökning det handlar om. Jag trrr inte att det på lång sikt skulle kosta någonting överhuvudtaget. Alltså inte ens i strikt ekonomiska termer. Tvärtom.

Jag antar att undersökningen utgår från att produktiviteten skulle sjunka och att alla deltidsarbetande skulle plocka ut pengar istället för att gå ner ytterligare i tid. Och det är långt ifrån säkert att något av det kommer att hända i någon större utsträckning.

Jag tror heller inte att man räknat med att arbetsköparna faktiskt får också får en bättre produkt för det nya högre priset. En friskare, gladare, piggare och mer effektiv arbetskraft. Eller att den ökade andelen fritid faktisk också kommer att vara produktiv i rent ekonomiska termer.

Men strunt i det. Säg att det stämmer på öret. Hur skulle vi ha råd med det?

Säg att vi gör tvärtom som Alliansen (det är alltid en bra utgångspunkt för övrigt). Vi höjer skatterna med 100 miljarder istället. Det skulle påverka lika lite som sänkningen för de flesta. Några hundra mer eller mindre i plånboken.

Då har vi 170 miljarder kvar att fixa fram. Men låt oss först se vad vi får för den summan.

2 timmar om dagen
10 timmar i veckan
Runt 44 timmar i månaden
Ungefär 480 timmar om året
Vi snackar alltså motsvarande 20 dygn av vaken, ledig, utvilad fritid.

Vad skulle det innebära för samhället i stort, om vi bortser från enskilda individer, plånböcker och tid? Det kan vi bara spekulera i. Någonting säger mig att det kommer att uppstå en massa fina bieffekter som till och med i vissa fall är bra för ”näringslivet”.

Personligen kan jag tänka mig att höja skatterna även med resten av summan, alltså sammanlagt, 270 miljarder, för att få råd med det här. Det kommer dock inte att behövas för jag tvivlar på att undersökningen stämmer.

Jag tycker också att de som avfärdar sextimmarsdagen av ekonomiska skäl tar konsekvenserna av sitt resonemang och kämpar för att återinföra tiotimmarsdagen. Eller varför inte tolv? Snacka om att ”ta ansvar för statsfinanserna” och att driva ”arbetslinjen”.

Return of the evil datorteket

Medan Fi och gräsrötter inom MP och V vill korta arbetsdagen har Sossarna en egen lösning. Datorteket.

Ok, riktigt så illa är det inte. Men nästan. Det är ”kompetenslyft”, praktikplatser och sänkta arbetsgivaravgifter. Inga nyheter. Ingen större skillnad mot hur det brukar se ut, varken när Sossarna eller Alliansen har makten.

Arbetsförmedlingen tror att det snart kommer att finnas 220 000 långtidsarbetslösa och det borde ringa en klocka någonstans. Det finns betydligt fler som behöver jobb än vad det finns jobb.

Det kanske verkar logiskt för de flesta, men uppenbarligen inte för alla. För istället för att ta konsekvenserna av detta och sänka arbetstiden inrättas en massa meningslösa åtgärder.

Att exempelvis lyfta folks kompetens skapar inga nya jobb. De spelar ingen roll om vi så tvingar alla långtidsarbetslösa att gå läkarlinjen. Det kommer inte att behövas fler läkare för det. Däremot kommer läkarnas löner att sjunka enligt marknadslogiken om tillgång och efterfrågan, men det är en delvis annan fråga. Det enda som kommer att hända om de långtidsarbetslösas kompetens lyfts är att en grupp arbetare ersätter en annan.

I nuläget finns huvudsakligen två sätt att angripa arbetslösheten.

  1. Att anställa människor inom offentlig sektor. Ingen kan inbilla mig att de skulle vara dyrare för samhället än att låta folk vara arbetslösa.
  2. Att sänka arbetstiden och därmed dela på de jobb som finns. Det var snart hundra år sedan och det är hög tid att göra det igen.

Gärna en kombination av båda. Den enda någorlunda sunda ”arbetslinje” som finns innebär att fler jobbar betydligt mindre.

Så snälla Mona och Thomas. Jag vill inte ha en mildare version av Alliansen politik. Jag vill ha en annan politik. Visa att det spelar någon roll att jag går och röstar. Ni har 39 dagar på er.

Jobba över med Mona

Det är glädjande att gräsrötter inom både Vänsterpartiet och Miljöpartiet fört upp arbetstidsförkortning på agendan igen.

Men jubla inte än. Oavsett hur det går i valet i höst kommer frågan inte att drivas inom överskådlig tid. Partiledningen i både V och MP är emot. Mona Sahlin är inte bara emot. Hon vill att vi ska jobba ännu mer. Som i Danmark. Mona vill dock att vi ska jobba tre år längre medan det danska förslaget innebär en förlängning av arbetsdagen med 12 minuter.

”Vi har blivit väldigt inspirerade av Helles tolvminuterskampanj”, säger Mona Sahlin till Sydsvenskan. ”I grunden är det samma budskap. Vi måste jobba mer för att klara välfärden”.

Är det egentligen någon större skillnad på Mona Sahlins arbetslinje och Alliansens motsvarighet? Allt färre jobbar allt mer medan en växande grupp bildar ett arbetsmarknadens b-lag. En grupp som inte räknas som arbetare men som i praktiken är på jobbet hela tiden. Eller som Slappy White brukade säga:

The trouble with unemployment is that the minute you wake up in the morning you’re on the job

Det är hög tid att vi fördelar arbete annorlunda. Låt alla dela på jobben. Låt alla jobba mindre.

BONUSSPÅR

Sydsvenskans artikel innehåller en märklig detalj. Det står att det danska förslaget om längre arbetsdag ”väntas kosta de danska arbetsgivarna femton miljarder kronor per år”. Sist jag kollade tjänade arbetsgivarna på att arbetarna arbetar. Eller förlåt. Kapitalismens själva idé är att profitera på andras arbete. Det kostar inte arbetsgivarna något. Tvärtom.

Ett litet steg för Ohly

I helgen knuffades Lars Ohly ett pyttelitet steg åt helt rätt håll. Vänsterpartiet kommer i fortsättningen att driva kravet på sex timmars arbetsdag. Det var verkligen på tiden. Denna viktiga men samtidigt stendöda fråga kommer alltså tillbaka som en zombie för att äta arbetslinjens förespråkare levande.

Ok, jag överdriver. Kravet bär inte det klasslösa samhället i sitt sköte. Det är ärligt talat ganska anspråkslöst. Men jag är ändå glad att någon problematiserar det faktum att vi haft åtta timmars arbetsdag i snart hundra år medan produktiviteten ökat mångfalt.

Vem som cashat in på det? You do the math. Det är inte de som stämplar in åtta och ut halv fem i alla fall. Så mycket är säkert.

Göran Hägglund, en av de få politiker som det finns någon poäng med att följa på Twitter, var inte sen att gratulera:

Mesigt Vänsterpartiet! Minskad arbetstid med 25% o bibehållen lön. Bah! Varför inte 2 timmars arbetstid o dubbel lön?

Jag håller såklart med honom. Och det är inte första gången han är helt rätt ute. Läs det här raderna av Jack London också Göran så kanske alla bitarna faller på plats:

”Let us not destroy those wonderful machines that produce efficiently and cheaply. Let us control them. Let us profit by their efficiency and cheapness. Let us run them for ourselves. That, gentlemen, is socialism…”

På samma tema…