Dina bilder av exkluderande design

Reserv5

Enda sedan jag började studera fenomenet exkluderande design har det slagit mig hur vanligt det är och hur många olika former det finns. Det skulle vara intressant att undersöka omfattning och variation närmare. Men jag behöver din hjälp. Kan du inte stanna upp och ta en bild nästa gång du ser någon form av exkluderande design? Och skicka den till mig?

Berätta också hur (och om) du vill bli kreddad, med namn, länk, inte eller alls och så vidare. Skicka bilderna till:

exdesign@hogdalen.biz

Valskyldigheten tar bussen

Nästa år införs valskyldighet på busstrafiken i Skåne. Det blir fritt fram för privata profitörer att etablera sig. Detta kommer att leda till sämre och dyrare kollektivtrafik för många resenärer. Inte ens den högst ansvarige, regionråd Mats Persson (fp), tycker att avregleringen är en bra idé.

Idag finns det några få lönsamma busslinjer i Skåne. Eftersom Länstrafiken är samhällsnyttig – och verksamheten, inte vinsten, är målet – används överskottet från dessa linjer till att betala trafiken där det inte lönar sig.

Det är inte svårt att räkna ut vilka linjer profitörerna är sugna på. Och eftersom privata företag inte kunde bry sig mindre om samhällsnytta är det lika lätt att gissa vilka linjer de är fullkomligt ointresserade av.

Resultatet blir sämre och dyra på vissa linjer, krånglopol på andra. Försämringar för den stora majoriteten och pengar i fickorna hos ett fåtal profitörer. Som vanligt när det införs valskyldighet.

Två kor och tio centrum senare

Det är inte lätt att greppa alla turer i Boultgate.  Så jag har översatt några av de inblandades roller till välbekanta metaforer.

Stockholmare: du har två kor. Kommunen säljer båda till en ökänd kringresande hästhandlare som stoppar upp korna och ställer dem i ett växthus som han sedan låter förfalla.

Per Blomstrand: du säljer någon annans kor. Sedan förklarar du för den ursprunglige ägaren att han gjort en bra affär eftersom han inte behöver köpa foder i fortsättningen.

Boultbee: du köper två kor i god tro, vanvårdar dem och chockhöjer priset på mjölken. Sedan försöker du få säljaren att betala för veterinären eftersom korna varit så dyra.

På rätt spår

Turen kring SJs haverier har de senaste dagarna fått tre nya resenärer; tågmästare Ohly, infrastrukturminister Torstensson samt styrelseordförande Adelsohn. Som vanligt när det gäller svensk partipolitik är det svårt att upptäcka några större skillnader eller hitta några visioner. Det bråkas om vem som satsat minst tidigare och vem som vill satsa mest i framtiden.

Adelsohn snuddar dock vid ett stort problem. Det är inte bara så att SJ numera är ett aktiebolag, järnvägen drivs av en rad företag förutom SJ. Jernhusen äger stationerna och ytterligare ett antal bolag svarar för godstrafik, data, underhåll och städning.

Alla företagen har dock en sak gemensamt. Det är vinsten som är målet, inte järnvägstrafiken. Den används bara för att tjäna pengar. Vilket, enligt mig och många resenärer och anställda, märks tydligt på just järnvägstrafiken.

Den enda som uttrycker någon typ av vision, eller åtminstone förhoppning, är Åsa Torstensson som  ser fram emot att företagen ska bli ännu fler:

När SJ:s monopol snart slopas kommer fler kunna erbjuda bra, punktliga och prisvärda tågresor.

Nu är dock problemet just att resorna är dåliga, försenade och alldeles för dyra.

Är det verkligen någon som tror att det kommer att bli bättre för att ännu fler företag tillåts göra profit på vårt resande? Jag ställer samma fråga som vanligt: är det någon som har ett exempel på privatiseringar som inneburit några större fördelar för andra än ägarna till de privata företagen?

Istället för att bara lova lite mer pengar än Alliansen för att ”återupprätta förtroendet för tåget som färdmedel och SJ som företag”, hade det varit på plats med någon ty av alternativ politik från Lars Ohly. Men jag får väl stå för den själv istället:

Bilda ett verk av SJ och alla andra företag som är inblandade i driften av järnvägen (det kan heta exempelvis ”Statens Järnvägar”). Låt den främsta uppgiften att frakta människor och gods så bra, punktligt och billigt det någonsin går. Helst gratis.

Jag struntar i om det måste ske genom expropiering av några av det inblandade företagen. Det finns faktiskt stöd för det i lagen. Enligt regeringsformen (2 kap 18 §) är expropiering tillåten:

när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen

Ibland måste vi ta ett steg tillbaka för att kunna ta två steg framåt. Och vad kan vara ett angelägnare allmänt intresse än en fungerande järnväg?

Mammons järnvägar

Jag åkte tåg genom Europa i våras. Inga förseningar. Inga trasiga tåg. Trots att vissa tåg var trettio år gamla. Trots att de åkte genom flera årstider – från sommar i Italien till vinter i Österrike – på några timmar. Inte ens under kaoset i samband med vulkanutbrottet var det några större störningar i trafiken. Åtminstone om man bortser från sura, strandsatta ”affärsresenärer”.

När jag åkte tåg i Sverige förra helgen var  tåget däremot tåget försenad både på tur- och returresan. Missade anslutningarna ena vägen och kom hem mitt i natten andra vägen. Det skulle kunna bero på en slump, men efter att ha läst morgonens DN är jag inte helt säker.

Antalet inställda tåg har fördubblats och förseningarna ökat samtidigt som SJs investeringar nästan halverats. Lokförare berättar om överutnyttjade tåg och eftersatt underhåll.

Det här är inte särskilt förvånande. SJ är ett affärsdrivande företag, inte en statlig (även om staten äger alla aktierna) eller ideell organisation. För ett företag är verksamheten ett medel och pengarna ett mål. För en offentlig eller ideell organisation är pengarna ett medel och verksamheten ett mål.

Precis som alla företag som privatiseras eller bolagiseras har SJ har alltså förändrats. Från att ha målet att frakta människor och gods mellan olika platser till att ha målet att tjäna så mycket pengar som möjligt. Om det märks på verksamheten? You do the math. Eller ta tåget.

Privatiseringar i praktiken

Att skänka bort, slumpa iväg eller ”konkurrensutsätta” gemensamma tillgångar står högt upp på Alliansens dagordning. Nyss var det apoteken. På torsdag är det dags för bilprovningarna.

Jag har en hel del åsikter om både bilar och bilismen som statsideologi. Men så länge de rullar på våra gator är jag glad att någon ser till att de är trafiksäkra.

Men i övermorgon förvandlas alltså trafiksäkerheten från samhällsnytta till ytterligare ett sätta att tjäna pengar. Bilprovningen som har trafiksäkerhet som mål och pengarna som medel får konkurrens av verksamheter där pengarna är målet och trafiksäkerheten ett sätt att tjäna dem.

Inte nog med det. Det blir betydligt dyrare att besiktiga bilen också. Nära 170% tror Sveriges Radios Ekot. I Finland har man redan provat det här och där har det blivit ungefär dubbelt så dyrt.

Jag frågar inte det här för att raljera, men är det någon som kan ge något exempel på vad som helst som blivit bättre av att privatiseras? För någon annan än de fåtal som tjänat grova pengar på det alltså?