Noll timmars arbetsdag II – Vem ska göra ”skitjobben”?

Permanent Siesta

Målet med arbetstidsförkortning är givetvis noll timmars arbetsdag med bibehållen lön. Framöver kommer jag att berätta hur jag tänker mig att vägen dit skulle kunna se ut. 

Men idag nöjer jag mig med att låtsas att vi redan är där. Säg att alla medborgare fick en summa pengar av staten varje månad. Inte jättestor, men tillräcklig för att leva på om du av någon anledning inte kan eller vill lönearbeta. 

Den vanligaste invändningen mot den här typen av lösningar handlar om de sysslor som ingen skulle göra om de verkligen inte behövde. Vi kan kalla argumentet:

Vem ska göra skitjobben?

Med ”skitjobb” menas ofta lågavlönade, slitsamma, monotona och inte sällan kvinnodominerade yrken. Kritikerna menar att ingen skulle göra dessa jobb om vi införde medborgarlön och folk inte behövde arbeta om de inte ville.  

Nämen, va bra då. En del av de här jobben skulle förhoppningsvis försvinna helt. Ingen vettig människa skulle exempelvis städa hemma hos en moderat kulturminister för småslantar om hon inte verkligen behövde. 

Andra skulle förändras. Om exempelvis McDonalds ville att någon städade hos dem på natten skulle de behöva betala betydligt bättre än idag. De skulle bli mindre slitsamma, mer varierande, bättre betalda och så vidare. Arbetsgivare skulle bli tvungna att sälja in sig hos de som ville arbeta istället för tvärtom. Uteslutande bra förändringar alltså. 

Det intressanta med den här kritiken är att även den som är emot medborgarlön måste svara på den. Även den som föredrar dagens system måste besvara frågan: vem ska göra skitjobben? Skillnaden är att i detta fall har vi redan ett facit. 

Idag tvingar vi människor att göra dessa jobb. Lönearbeta är nämligen inget fritt val, utan något vi måste göra. De allra värsta ”skitjobben” tvingar vi de som verkligen inte har något annat val att göra. De som av olika skäl hamnat längst ner. De som helt enkelt inte får sin försörjning att gå ihop om de avstår. 

Hur dåligt vi än skulle lyckas med medborgarlön är jag säker på att vi skulle ha ett bättre system än idag. 

Jag vet vad du tänker. Vem ska betala? Det tänker jag berätta nästa gång. Men du ska få en ledtråd. Vi lever mitt i den rikaste civilisationen i världshistorien.

Jan Myrdal

Här kommer ännu ett boktips. Den här gången gäller det Jan Myrdals ”Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell”:

Jan Myrdal är en skön kille som gillar att skriva, lyssna på musik och dricka vin. Han må ha haft fel i en del. Inte alls lika mycket som det påstås dock. Särskilt inte när det gäller Tibet. Och de gånger han har haft fel har han haft det på ett väldigt snyggt sätt.

Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell har två parallella handlingar. Dels handlar det om att stå bredvid och inte ingripa när en vän mår dåligt och till slut tar livet av sig. Samtidigt handlar den om att stå bredvid och inte ingripa när världen går ungefär samma väg. 

Han kallar alla de intellektuella som gör just detta för ”medvetenhetens fnask” och svär sig absolut inte fri på något vis. Tvärtom. 

Boken är väldigt tät, tankeväckande och ett stilistiskt mästerverk.

Leve monarkin

 

mussolini_c1945

 

Monarkin fyller en viktig samhällsfunktion. Vid alla seriösa revolutioner har det varit en viktig symbolhandling att ta statsöverhuvudena av daga på något spektakulärt sätt. 

Ur det perspektivet är det givetvis bra att Viktoria valt en man av folket. Det vore fruktansvärt om kungahuset skulle dö ut på grund av inavel.

Nu slumpar det sig dessutom så väl att Daniel inte bara har andra gener än kungafamiljen. Han har dessutom i vissa avseenden bättre gener. Det sägs exempelvis att Daniel haft 0,1 på högskoleprovet, ett resultat som hans blivande svärfar med största sannolikhet inte skulle komma i närheten av. 

Så fortsätt ni att äta gåslever på min bekostnad. Jag vet att jag kommer att få valuta för pengarna en dag.