Snutifiering

Det finns flera sätt att bygga en galleria. Vanligen köper man ett torg eller en gata eller kanske ett helt förortscentrum, glasar in det, höjer hyrorna, upprättar regler och tar bort konsumtionshämande detaljer som sittplatser som inte ligger i direkt anslutning till institutioner som saluför soy-vanilla-latte.

Ett första steg kan vara att ringa snuten. Rasmus Fleischer gör en skarpsinnig analys av anledningen till varför Gategate inträffade just vid Hornstull:

Insatserna som dessa är alltid selektiva. Vi kan bara spekulera i varför Beukelmann Boys valt just Hornstull som måltavla; kan det måhända ha att göra med planerna på att glasa in och ”rensa upp” området? Att människor ska känna att de bara är välkomna så länge de ger intryck av att shoppa eller arbeta?

Det finns mycket riktigt planer på att bygga en galleria i Hornstull. Precis som vid Odenplan och en rad andra platser i Stockholm och i andra städer. Det handlar just om att rensa upp. En klassiker är det underjordiska torg på Kungsholmen som en gång i tiden kallades ”LillaPlattan” men som förvandlats till hemtexhelvetet ”Västermalmsgallerian” med en slogan som lyder ”välkommen till det färgsprakande väst”.

Agendan blir tydlig om man tar del av (de tidigare?) planerna för en upprustning av Gullmarsplan. Platsen kallas ”sunkig” och svartmålas av ledande politiker och det påstås att bland anat resenärer och handlare upplever otrygghet och behov av förnyelse.

Själv har jag passerat Gullmarsplan dagligen under många år och känner inte igen bilden. Inte heller har jag nånsin känt något behov av en Galleria.

Men det handlar givetvis heller inte om att värna mina intressen. Det handlar om att värna det privata ägandet. Det är heller ingen konspiration utan fullt normal utveckling i ett kapitalistiskt samhälle. Precis som vid all annan spotifiering handlar det om att ta något som är fritt, kupera svansen och belägga det med avgifter. Det vill säga göra Gullmarsplan eller Hornstull till gallerior och därmed privata och möjliga att exploatera på ett betydligt effektivare sätt.

Spotifieringens förkämpar hatar det brokiga, det allmänna och det okontrollerbara, precis på samma sätt som Pär Strömbäck hatar internet. De vill ersätta detta med ordning, privat ägande och kontroll. Myndigheten som har hand om dessa frågor heter till och med Exploateringskontoret, i shit you not.

Så här beskriver de själva sin verksamhet. Lägg märke till att det här alltså är en kommunal myndighet och inte ett skumraskbolag ägt av Roger Akelius:

Nämnden ska förvalta och utveckla kvartersmark, gator, parker och naturområden som ägs av staden. Det ska göras på sådant sätt att staden är attraktiv att bo i, att näringslivet erbjuds goda villkor och att ekologiska hänsyn tas vid planering och utförande.

Tydligare än så blir det inte. Fint att det fick med några rader om miljön på slutet. Tyder dock på en ganska snäv syn på ekologi.

Frihetspartiet mot somliga brott

Det har startats ett nytt parti som sätter den lilla människans integritet i centrum, men som inte tar ställning för det ena eller andra blocket.

Men Piratpartiet är ju inte nytt, kanske du tänker. Alldeles riktigt. Det här är någonting helt annat. Frihetspartiet har ett betydligt bredare anslag. Det är inte bara emot snuten på nätet, utan typ överallt.

De lyckas dessutom med det retoriska konststycket att kombinera detta med krav på hårdare tag. Mot somliga brott.

Det kanske kan verka motsägelsefullt, men den typen av rättsambivalens är väldigt vanlig inom politiken.

När hörde du till exempel någon som vill ta i med hårdhandskarna mot (det påstådda) bidragsfusket samtidigt säga sig vilja ta itu med skattesmitare? Nä,  just det.

Det är egentligen bara en sak jag undrar. Och då är jag fullt medveten om att det är svårt att få poliser fällda. Men är det inte redan förbjudet att förfölja, hota och trakassera människor?

Good on paper, shit on grass

Sanna Rayman ger sig ut på planen med ett inlägg som dryper av missriktad illvilja och haltande fotbollsmetaforer. Hon försöker konstruera en motsättning mellan spontanidrott och idrott som bedrivs av föreningar.

Det finns naturligtvis ingen sådan motsättning. Föreningar är ofta en förutsättning för spontanidrott, inte tvärtom. Men jag förstår aversionen. Demokratiska organisationer som bedriver ideell verksamhet måste sticka i ögonen på brackighetens hejarklack.

However. Det intressanta med texten är att finansmannen Roger Akelius beskrivs som en hjälte. Han har nämligen donerat 100 miljoner kronor till Haiti.  Det är alltså samma Roger Akelius som nyligen gav sig själv en aktieudelning på en miljard. Alltså tusen mille. En etta och nio nollor.

Pengarna kommer från hyror i det bostadsbolag som Roger Akelius äger. För säkerhets skull är Roger skriven i skatteparadiset Bahamas och företaget där han placerade pengarna skrivet i skatteparadiset Cypern.

Att donera 100 miljoner kanske ser ädelt ut på pappret. Men det är faktiskt typ hälften av vad Roger hade fått betala i skatt om han och hans bolag varit registrerade i Sverige.

Eftersom vi är inne på fotbollsplanen kommer jag inte särskilt osökt att tänka på det brittiska talesättet ”good on paper, shit on grass”. Bästa Sanna Rayman. Det finns en anledning till att Roger Akelius inte nämns i ”en diskussion om civilsamhället”.

Han är inte bara finansman utan också ockrare och skattesmitare. Pengarna han donerade är inte hans utan skattebetalarnas och de hyresgästers som uppenbarligen betalar alldeles för höga hyror.

Why You Hate The Game

Parlett1Big

 

Förra veckan var det ”skattefridagen”. Den är ett påfund av Skattebetalarnas förening. Skattefridagen är den dag då den genomsnittlige medborgaren har tjänat lika mycket som hon betalar i skatt under ett år. Medan festligheterna pågick som bäst på SVDs ledarredaktion förverkligade en man vid namn Roger Akelius deras våtaste drömmar om ett skattefritt samhälle. 

 

Roger plockade ur en miljard kronor kronor ur sitt bolag Akelius fastigheter, Sveriges största privata bostadsbolag, som äger 37 000 hyreslägenheter runt om i landet. Eftersom Roger är skriven i skatteparadiset Bahamas, är det skattefria dagen för honom hela tiden.

 

Roger ”bor” dock inte, enligt honom själv, på Bahamas av skatteskäl. Och Cypern, där han registrerat bolaget han stoppat pengarna i, är inte alls så fördelaktigt ur skattesynpunkt som folk tror. Återigen enligt honom själv. 


Det Roger gör är heller inte på något vis olagligt. Även om det skulle varit det betraktas skattebrott inte som särskilt allvarliga. Så här skriver exempelvis statsminister Fredrik Reinfeldt med flera i klassikern ”Stenen i Handen på den Starke”:

 

”Skattebrott är en annan kategori av brott som oftast inte drabbar någon annan på ett mer direkt sätt. Det kan hävdas att skattebrotten delvis följer av ett orimligt högt skattetryck som inbjuder till olika manövrer för att undgå beskattning.”

 

Man kan däremot tycka det är oetiskt och osmakligt att plocka ut 1 000 000 000 (jag var tvungen att skriva det med siffror) samtidigt som det råder finanskris för dem som ska slita ihop pengarna till hyran i hans lägenheter. Samtidigt som arbetslösheten kryper upp mot 10% i genomsnitt och 30% bland unga. Samtidigt som det pågår en systematisk hetsjakt på arbetslösa och sjuka. Samtidigt som klassklyftorna ökar till följd av en politik som syftar till att skattefridagen ska firas tidigare och tidigare för varje år. 

 

Personligen kan jag sträcka mig så långt att tycka det är sjukt att det går att tjäna så mycket pengar på andras boende. På att det råder en konstgjord bostadsbrist. Att det överhuvudtaget går att tjäna pengar på att andra måste ha någonstans att bo. Att det är helt ok, till och med eftersträvansvärt, att betala så lite skatt som möjligt. Att medvetet undanhålla sig beskattning genom att skriva sig och sitt företag utomlands trots att man är verksam här. Att missunsamhet förvandlats till dygd. 

 

Det är ingen slump att det blivit så här. Det handlare inte om enskilda spelare. Eller om vilken regering vid för tillfället har. Det handlar om ett samhällssystem som går ut att tjäna så mycket pengar som möjligt och där allting annat kommer i andra hand. Så länge vi inte gör något åt den saken kommer det att dyka upp nya Akelius. Idag. I morgon. För all framtid. Dags att släppa de enskilda spelarna och göra något år själva spelet istället?