Dåligt sällskap?

Dåligt sällskap?

 

För några dagar sedan fick Expressen/GT/Kvällspostens New York korrespondent, Staffan Erfors, sparken. Anledningen var att han är bekant med Hells Angels förre president Thomas Möller. 

 

Kvällspostens ansvarige utgivare Lars Mohlin hävdar att ”Kvällsposten och Expressen snabbt och resolut visat hur viktigt det är att våra journalister står fria från otillbörlig påverkan”. 

 

Det kanske låter rimligt att en journalist inte ska ha vänskapliga förbindelser med någon han eller hon är satt att granska. Men är det någon som på fullt allvar tror att Erfors hade fått sparken om det visat sig att han var kompis med en politiker eller höjdare inom näringslivet? Ens om de är så nära vänner att de hånglade med varandra på krogen?

 

Vore det inte på tiden om media ägnade sig åt att granska makthavare istället för de vanliga mc-gängen, fotbollshuliganerna och enstaka förvirrade extremisterna? Avskedandet är inte ett tecken på integritet utan på en slicka-uppåt och sparka neråt mentalitet där det är helt ok att gnida sig mot etablissemanget men förödande för karriären att röra sig nedåt. Där huliganer, MC-gäng och enstaka förvirrade extremister säljer lösnummer men där de tunga grävjobben är beklagligt sällsynta. Där undantagen utgörs av drev mot enskilda personer som fuskat, men där kritiken mot det system som skapat förutsättningarna och uppmuntrat till fusket lyser med sin frånvaro. 

 

Om Erfors får sparken borde i konsekvensens namn alla journalister som umgås med politiker, företagsledare och andra de kan tänkas granska också få sluta. Eller är det inte lika viktigt att ha ryggen fri ditåt? Är det viktigare att vara andra polismakten än tredje statsmakten?

 

 

Dela på Facebook

Högdalen Business School

hogdalen_org_logo_01

 

För tio år sedan grundade jag en affärskola, Högdalen Business School. Egentligen var det betydligt tidigare än så, men även om det är länge sedan är inte alla omständigheter preskriberade så den historien tar vi någon annan gång. 

 

Hursomhelst. Under årens lopp har skolan erbjudit en rad olika kurser i vitt skilda ämnen, alla med livets skumraskaffärer som utgångspunkt. Nu är det dags att knyta ihop säcken och erbjuda en heltäckande utbildning. 

 

Utbildningen kommer att hållas på distans och bestå i att ta del av den kurslitteratur som just nu håller på att sammanställas. Tentamen sköter du på egen hand, om du fattar vad jag menar (jag vill alltså inte bli inblandad). 

 

Inte nog med det. Som trogen läsare av den här bloggen kommer du att ha möjlighet att utforma själva utbildningen. Jag kommer att då och då presentera olika delkurser.  

 

Alla som bidrar med synpunkter, korrigeringar, förslag, förbättringar, försämringar eller i stort sett vad som helst kommer att omnämnas i boken under rubriken ”särskilt begåvade studenter”. 

 

Återkommer inom kort…

Om du tyckte krisen var jobbig…

…vänta bara till du får se lösningarna. 

Annika Falkengren är verkställande direktör och koncernchef för Skandinaviska Enskilda Banken, ett företag som gick med 3 300 000 000 kronor i förlust förra året. För detta arbete får Annika en lön på 7 000 000 kronor om året. 

Igår avslöjade Rapport att SEBs ledning, där Annika ingår, beslutat att höja sina egna löner med mellan 10 och 25 procent. I Annikas fall handlar det alltså om en löneökning på mellan 700 000 och 1 750 000 kronor.  

Det har knappast undgått någon att anställda inom en annan krisbransch får sänkt istället för höjd lön. Att de kommer att få klara sig på 80%  i fortsättningen. 

Hur de känner de sig när de hör talas om Annikas lyft? När de får svårt att betala ränta och amorteringar till Annikas bank? När de inte bara får betala krisen utan även Annikas nya höjda lön? 

Det ligger en hel del i vad Bertolt Brecht brukade säga: det är mer kriminellt att driva en bank än att råna den.

Spotifysamhället

För några månader dök musiktjänsten Spotify upp på nätet. Kortfattat erbjuder den möjligheten att lyssna på musik på datorn utan att ha filerna på hårddisken. Istället loggar du in på en server och får tillgång till ”miljontals” låtar. Om du dessutom betalar några spänn i månaden slipper du höra reklamjinglar mellan samma låtar.

Spotify är inte intressant i sig. Det är bara det senaste sättet för underhållningsindustrin att försöka hinna med ett tåg som lämnat perrongen för flera år sedan. Däremot säger Spotify en hel del om det samhälle vi lever i.

I Spotifysamhället är du tvungen utföra en prestation för att slippa vissa typer av information. Ibland rör det sig om förhållandevis enkla åtgärder. En lapp på dörren för att slippa oönskad post. Hemligt nummer för att slippa samtal från försäljare. Medvetet sen ankomst till biografen för att slippa se annat än den film du betalat 100 spänn för. Snabba fingrar på fjärrkontrollen för att slippa reklamen.

Ett av de vettigaste skälen att lada ner teveserier från The Pirate Bay istället för att vänta till de visas på TV4 är att slippa reklamavbrott.

Ibland är det så gott som omöjligt att slippa undan som exempelvis när du åker tunnelbana. Ibland krävs viss förhandlingsskicklighet alternativt hörlurar och snabba steg om du inte vill veta mer om erbjudanden från Tele2 eller bli medlem i Greenpeace.

Kan någon vänlig själ förresten förklara varför det är ok att pracka på folk diverse abonnemang och medlemskap i olika organisationer medan exempelvis hemslösa som ber om några spänn genast blir ivägjagade av låtsaspolisen? Är det finare att tigga pengar till ett företag i telekombranschen än till sig själv? Var i ligger den stora skillnaden (förutom att de som tigger utanför bolaget ofta är trevligare och mindre påflugna)?

Spotify nöjer sig dock inte med en enkel gest eller handling. De vill ha cash. Spotify är ännu ett kliv in i en värld där du är tvungen att betala för att slippa bli informerad om vissa saker. Först måste du jobba ett antal timmar om dagen för att har råd med saker du behöver. Sedan några till för att ha råd med saker som du kanske skulle klara dig utan, men gärna vill ha.

I Spotifysamhället är du dessutom tvungen att jobba ytterligare några timmar för att har råd att slippa sådant du absolut inte vill ha.

Men allt är såklart inte elände. Jag kan inte tolka det faktum att fildelningen fortsätter öka i omfattning på annat sätt än att det handlar om en bojkott mot Spotify, med den skillnaden att de som deltar i aktionen slipper vara utan musik.