R.M.M.

 

The modernist is revolutionary as opposed to reactionary, and his movement is a direct consequence of his striving for the future. Modernism is therefore a passion guerrilla in an era of mediocrity and corporate lies.
Kiko Amat – The Revolutionary Modernist Manifesto

Oh bondage up yours

Kampen om verkligheten går vidare. KD har sin Göran, SD har sin Jimmie och moderaterna kränger mellan sin uppförande- och utseende kod och surrealistiska experiment i regi av Sven Otto Littorin.

Så vad gör Folkpartiet? Jo, de dammar av punken. Inga konstigheter. Min favorit är denna punkiga formulering:

Frihet är en bra selling point när vi vill nå unga sympatisörer

Nu väntar jag bara på att Jan Björklund, med säkerhetsnål i kinden, förklarar hur namnet ”The Slackz” rimmar med arbetslinjen.

Moderatkoden

Sent om sider ger sig Moderaterna in i kampen med SD och KD om vilka som är verkligast. Moderaterna nöjer sig dock inte med en verklig partiledare. Hela partiet ska bli verkligt. Varenda liten moderat från Anton Abele till Gunnar Hökmark.

Det är heller inte lite grooming det rör sig om utan ett helt paket. Här är några av de mer handfasta tipsen:

Personlig kommunikation handlar om att vinna förtroende hos väljarna. Väljaren ska känna tillhörighet och välkomnade från företrädaren. Därför bör kläderna vara vardagliga; vi lämnar slips och pärlhalsband hemma. Dräkt och kostym skapar också en distans genom att de framställer personen i den roll hon har, inte som den person hon är.

Hur det är med exempelvis minkpälsar framgår inte. Däremot finns riktlinjer för den nya verkliga attityden:

De nya moderaterna är avslappnade, trygga i sig själva och är lätta att tycka om. De är inte arroganta, nonchalanta, överdrivet allvarliga eller klämkäcka.

Det hedrar dem visserligen att inte vara klämkäcka efter att ha bedrivit hetsjakt på fattiga, arbetslösa och sjuka. Däremot tror jag det blir svårt att uppfylla det där med ”lätta att tycka om”.

För säkerhets skull bifogas också en ordlista så att ingen moderat ska råka försäga sig. Istället för att berätta vad de egentligen tycker och tänker finns förslag på ett antal nysvenska omskrivningar. ”Sänka ersättningsnivån” ska bytas ut mot ”det ska löna sig att arbeta”,  ”privata” ska byta ut mot ”enskilda” och – min favoritomskrivning – ”privatisering” ska bytas mot  ”mångfald”.

Hur den här kavajen (och personen) passar in i nya Moderaternas nya verklighetsanpassning är dock i skrivande stund oklart.

Sveriges verkligaste problem

Ett verkligt problem

Jag måste säga att jag blev väldigt nyfiken igår när Sveriges verkligaste man, Jimmie Åkesson, presenterade sitt nya koncept ”verklighetens problem”. Om det är svårt att få grepp om vilka de här verklighetens folk egentligen är, kanske vi kan lära känna dem genom deras problem.

Efter att ha följt SDs konferens kan jag inte påstå att jag blivit besviken. Tvärtom. De bara radar upp högst verkliga problem som verklighetens folk står inför. Här är några exempel:

Svenskar diskrimineras på arbetsmarknaden. Nu är tydligen en massa svenskar som inget hellre vill än att få byta plats med bärplockande thailändare eller de somalier som städar på McDonalds på nätterna tvungna att gå hemma.

Vissa äldre har för hög pension. Vissa invandrare ”kan få lika hög ersättning som ens egna, gamla föräldrar”. Det verkliga problemet är alltså inte att Åkessons föräldrar har för låg pension utan att andra har för hög. Det kanske låter märkligt, men det kan ju faktiskt vara så att Åkessons föräldrar är hyfsat välbärgade.

Det avrättas för få kriminella. En Sverigedemokrat är till och med hygglig nog att ge exempel på sådana som borde tas av daga. Kan det bara röra sig om en slump  att den tyvärr alltför verklige Lasermannens namn inte dyker upp i diskussionen? Han är ju faktiskt inte ens svensk.

Zlatans otypiskt svenska spelstil. Det är lika bra att citera Åkesson direkt här. Jag skulle aldrig kunna göra det här vekliga problemet rättvisa. ”Den svenska modellen bygger på samförstånd och på att man ställer upp för varandra. Zlatans spelstil hänger självklart ihop med hans bakgrund. Han är inte någon typiskt svensk spelare, varken på eller utanför banan”. Tänk vad bra han hade varit om han spelat som exempelvis Klas Ingesson istället.

Jimmies mormors utebliva starroperation. Det är tydligen så att Jimmies mormor inte erbjudits en starroperation eftersom vården ”plötsligt ska lägga resurser på abortturism och att könsstympa fullt friska pojkar”. Om även benbrottsturism eller blindtarmsturism är verkliga problem framgår inte. Ej heller om det är ett verkligt problem att svenskar får vård i andra EU-länder. Så även om inte ens organisationen ”Ja till livet” hittat några belägg för att det faktiskt existerar abortturism – och någonting säger mig att de letat noga – skulle detta alltså vara ett av dessa verklighetens problem. Om Jimmies mormor verkligen har starr alltså. Det framgår inte heller.

Jag tror jag börjar få ett grepp om verklighetens folk. Bakvägen. Keep it coming!

Sveriges verkligaste man

Jimmie-Göran

Showen startade tidigare än jag vågat hoppas. Däremot handlar inte första akten om någon politisk fråga. Den handlar om vem som är verkligast av Göran Hägglund och Jimme Åkesson.

Jimmie hävdar föga förvånande att han är verkligast eftersom Göran har ett så overkligt jobb. Han sitter nämligen i regeringen. Till skillnad från Jimmie som har det verkliga yrket partiledare. Även om Jimmie har en poäng där tycker jag inte att han ska ta ut segern i förskott.

Det kommer att bli väldigt svårt att kora en segrare av den enkla anledning att förutom det där overkliga jobbet är det så gott som omöjligt att skilja de båda herrarna åt.

Titta på bilderna ovan. Kan du på rak arm säga vem som är vem? De kunde varit tvillingar. Eller åtminstone far och son (hundra spänn till den som gissar på verkligast heliga ande). De har samma stil, likadana glasögon och knyter till och slipsen på ett lika verkligt sätt. De för samma politik och påstår sig företräda samma verkliga folk, vilka nu det kan vara.

Men Jimmie gör verkligen sitt bästa. Det senaste draget är att lansera ”verklighetens problem” som bland annat består i (jag citerar direkt här annars kommer ingen att tro mig):

…queerteorierna som redan på dagis försöker omprogrammera våra barn och deras naturliga preferenser.

Jag antar att han menar verkliga preferenser och syftar på att små pojkar vill ha blåa kläder och leka med bilar medan flickor vill ha rosa kläder och leka Anna Anka.

Jag tycker dock Jimmie är ute på tunn is när han talar om att kulturradikalernas strypgrepp om vår nation måste brytas upp. Riktigt så overkligt illa är det väl ändå inte? När sist försämrade exempelvis Åsa Lindenborg a-kassan? När privatiserade Göran Greider ett sjukhus? När tvingade Tiina Rosenberg sjuka att gå till jobbet. När såg Sven Wollter till att tiotusentals arbetstillfällen försvann? Och då är han ändå kommunist.

Nu väntar jag med spänning på van Göran ska kontra med. Ett tips är att skryta med att ha vunnit kampen om den extremt verklige riksdagsledamoten Lennart Sacrédeus.

Verklighetens folk

Verklighetens folk

Sedan sin oväntade intellektuella peak i somras har Göran Hägglund utnämnt sig själv till talesman för några han kallar ”verklighetens folk”. Vi är många som undrat vilka de egentligen är. De svepande generaliseringarna och uppskruvade tonläget antyder att Göran önskar omfatta fler är de knappa 4 procent av befolkningen som enligt den senaste opinionsundersökningen sympatiserar med Kristdemokraterna.

Vi behöver inte undra längre. Kristdemokraterna är nämligen vänliga nog att förklara saken ingående på sin hemsida. Jag lägger ut texten här i fall det är några av er läsare som har ett sånt där filter mot ”bedrägliga webbplatser”:

Verklighetens folk är människor som lever sina liv som folk gör mest. Du och jag. Det är alla vi som gjort livsval som vänstern tycker är fel.

Som tycker det är okej med familj, att arbeta, ta semester, ha fredagsmys och titta på ”Så ska det låta” på TV. Som inte vill att politiker lägger sig i våra liv och vår vardag för mycket och som inte ser varje val i livet som ett resultat av förtryckande strukturer.

Verklighetens folk ser inte världen genom ideologiska glasögon i första hand. Verklighetens folk har självklart ideologiska uppfattningar, men skriver inte nödvändigtvis andra på näsan hur de ska göra och tycka eller tycker att alla åsikter ska resultera i en ny lagreglering, ett nytt förbud eller ett nytt styrande bidrag.

Vanligt folk är obekymrade över märkliga teorier om hur livet ska levas, men blir förskräckta när politiker vill ta till lagstiftning för att ändra deras livsstil.

Texten är något motsägelsefull. Kristdemokraterna har tidigare gjort sig kända för att just vilja låta politiker lägga sig i människors livsval. Särskilt när det gäller frågor som rör familjen. De vill bland annat bestämma vilka som ska få gifta sig med varandra och om kvinnor ska få göra abort eller inte. Det finns till och med kristdemokrater som vill att lärare ska få ljuga för sina elever. Snacka om att lägga sig i familjelivet.

Det skulle vara lätt att göra sig lustig över den totala brist på självinsikt som definitionen skvallrar om. Men skrattet fastnar i halsen. Det finns en underton i texten som inte är ett dugg lustig. Det handlar om missförståndet att borgerlig politik skulle innebära att politiker la sig i människor liv i mindre utsträckning. Som om exempelvis sänkta skatter och privatiseringar skulle innebära någon typ av frihet. Det kanske det gör för de allra rikaste. Men att klassklyftorna ökar, arbetslösheten stiger, skolor och sjukvård blir sämre, bidrag och socialförsäkringar försämras innebär raka motsatsen till frihet för oss andra.

Så snälla Göran Hägglund. Sluta uttala dig å andras vägnar. Du vill just  lägga dig i människors vardag genom att försämra deras villkor och bestämma över hur de väljer att leva sina liva. Du representerar som tur är inga andra än en krympande samling stollar.

I det här fantastiska inlägget kan fördjupa dig i detta.